DVD: Machete Kills

MACHETE KILLS (SF)

Liksom den första filmen; MACHETE (2010), gick Robert Rodriguez' MACHETE KILLS aldrig upp på bio i Malmö. Jag vet inte om den biovisades utanför Stockholm. Och det är förstås ett jävla oskick att inte biovisa den här. En massa andra udda filmer sätts upp i Malmö, mängder av filmer som rullar för tomma salonger, så nog skulle väl MACHETE KILLS kunna visas en vecka eller två. Är det så konstigt att folk laddar ner filmer?

Nåja. Idag släpps den i alla fal på DVD och Blu-ray. Jag älskade verkligen originalfilmen; det är en extremt cool och underhållande film - och jag hade förstås hört att MACHETE KILLS är sämre, vilket ju tyvärr ofta är fallet med uppföljare. Jo, det stämmer. Filmen är sämre - men så illa är det inte. Inte alls.

Danny Trejo (som fyller 70 i maj) är tillbaka i titelrollen och han och agent Sartana (Jessica Alba), som också var med förra gången, är ute för att sätta dit en mexikansk drogkartell. Sartana får dock en kula i pannan och dör redan efter några minuter, medan Machete tillfångatas och döms till döden. Dock ringer USA:s president (Charlie Sheen, som listas under sitt dopnamn Carlos Estevez) och benådar honom. USA behöver Machetes hjälp. Revolutionären Marcos Mendez (Demian Bichir) har snott en missil och hotar USA. Machete ger sig iväg för att leta upp Mendez, och det hela leder till något betydligt större: stollen Voz (Mel Gibson) tänker bege sig ut i rymden med en rymdfärja fylls med utvalda undersåtar, medan världen sprängs i bitar. Sedan ska de återvända till en ny, bättre värld.

Voz är förstås modellerad efter Hugo Drax i MOONRAKER, och rent allmänt är det mycket James Bond över MACHETE KILLS. Bond på uppåttjack. Robert Rodriguez kombinerar ultravåld och grovt språk med typiska Bondjakter och olika manicker; ibland är musiken Bondinspirerad.

Det blir lite för mycket. Lite för fjantigt. Vi får alldeles för mycket CGI-blod och en hel del riktigt kackiga datoranimerade effekter. Jag vet inte om de är medvetet halvtaskiga, jag tror inte det, men det ser lite billigt ut. Dialogen är också lite väl enahanda.

... Men nu har jag sett så många trista, konstnärliga dramer och snäll PG-13-action de senaste månaderna, att jag gillar det här ändå. Ibland behöver man ett frejdigt blodbad. Och MACHETE KILLS är definitivt inte tråkig. Den lejde, maskerade mördaren El Camaleón är kul; bakom maskerna hittar vi Walt Goggins, Cuba Gooding Jr, Antonio Banderas - och Lady Gaga! Gaga är bra som hitwoman. Vi ser även Amber Heard som dubbelagenten Miss San Antonio och Michelle Rodriguez med lapp för ögat som Luz. Tom Savini har en liten roll han med. Mel Gibson är kul som superskurk. Filmen innehåller extremt många actionscener och halshuggningar.

Danny Trejo har 280 (!) skådespelarcredits sedan 1983 enligt IMDb. Och det är synd. Han gör för mycket, han blir uttjatad, och han dyker upp i för mycket skit. Men han är som bäst när han spelar figurer som Machete. Och man kan ha betydligt sämre saker för sig än att se den här filmen.

Bio: Scary Movie V

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Leave it to the experts.
SCARY MOVIE-seriens utveckling har varit ganska ovanlig. Wes Cravens SCREAM skulle ursprungligen heta SCARY MOVIE, men nu blev det ju inte så. SCREAM-bolaget Dimension såg dock till att använda titeln till sin SCREAM-parodi, som kom år 2000. Keenen Ivory Wayans stod för regin medan halva släkten Wayans syntes i rollistan - och filmen var inget vidare. Här i Sverige blev den mest omdiskuterad eftersom den försetts med en 11-årsgräns, vilket innebär att sjuåringar kommer in i vuxens sällskap - och detta är ingen film för barn. I synnerhet scenen där mördaren råkar hugga ut silikon ur Carmen Elektras bröst upprörde folk.
Keenen Ivory Wayans gjorde även uppföljaren SCARY MOVIE 2 som kom 2001 och som var fullkomligt värdelös. Maken till billig och o-rolig parodifilm får man leta efter (nej, vänta, det där tar jag tillbaka - senare kom ju skit som MEET THE SPARTANS, EPIC MOVIE, DATE MOVIE med flera).

Men så hände något. I och med SCARY MOVIE 3 (2003) tog David Zucker över regijobbet. Leave it to the experts! Zucker var ju den som tillsammans med sin bror och Jim Abrahams skapade hela parodigenren med KENTUCKY FRIED MOVIE och TITTA VI FLYGER!. Anna Faris följde med från de två första filmerna, men i övrigt var stuket annorlunda. SCARY MOVIE 3 överraskade med att vara riktigt rolig - på riktigt. Den är ju skitkul. Och det är även SCARY MOVIE 4, som kom 2004. Återigen regisserade Zucker, återigen innehade Faris huvudrollen.
När vi nu får en femte film har Anna Faris försvunnit. Hon är ju troligen Hollywoods roligaste kvinna och har väl blivit för dyr och för stor för sådant här. David Zucker har lämnat registolen för att bara producera, men han är även delaktig i manuset. För regin står nu Malcolm D Lee, som tidigare bland annat gjort UNDERCOVER BROTHER (som jag minns som rätt festlig). Återigen är serien nere på gräsrotsnivå. Det här är lika uselt som SCARY MOVIE 2. Filmen är inte bara dålig, den är direkt plågsam.

Charlie Sheen spelade den manliga huvudrollen i del tre och medverkade i den fantastiska öppningsscenen i del fyra (den där han ska ta livet av sig och sveper en burk Viagra av misstag). I SCARY MOVIE V dyker Sheen upp som sig själv i en prolog, i vilken han ska ha sex med Lindsey Lohan, som också spelar sig själv. De driver med sig själva. Sexakten är en märklig, akrobatisk (och påklädd) tillställnings som spelas upp i för hög hastighet till Benny Hill-låten. Malcolm D Lee verkar tycka att det är roligt med uppspeedade scener, sådana får vi ett helt gäng under filmens gång.
Därefter får vi följa paret Jody (Ashley Tisdale) och Dan (Simon Rex) i en stökig, extremt osammanhängande story som parodierar MAMA, PARANORMAL ACTIVITY 4, BLACK SWAN, remaken på EVIL DEAD, boken "50 nyanser av honom" - och mer jag inte kommer ihåg just nu. Och ingenting är roligt. Ingenting. Tempot är rätt hysteriskt, skämten fyras av med sekunders mellanrum - och jag tänker på annat. Snoop Dogg dyker upp som pundare i skogen, Heather Locklear är gravid ballerina, Terry Crews, Molly Shannon, Jerry O'Connell och Mike Tyson (!) figurerar i småroller. Man verkar tycka att det är kul att säga "penis".

"Hit or miss" brukar sådana här komedier kallas i engelskspråkig media; det anspelar på haglet av skämt. I SCARY MOVIE V:s fall är det snarare "miss or miss". Jag förstår inte hur man lyckats med det här, hur man lyckats göra en så totalt skojfri film. Och inte nog med att det är pinsamt och plågsamjt, det är även segt. Filmen varar bara 86 minuter, varav mer än tio utgörs av långsamt rullande eftertexter som varvas med misslyckade tagningar. Det här känns lååångt. Två timmar. Minst. Till och med filmens trailer är seg och tråkig.
Men! Tack vare två väldigt korta inslag höjer jag betyget från en överkryssad dvärg till en syndig dvärg: under sexscenen mellan Sheen och Lohan dyker det plötsligt upp några cirkusdvärgar som tillsammans med en Shetlandsponny kryper ner i sängen. Och i en annan scen stoppar en liten flicka upp en glasspinne i röven.
Ja, och så uppskattade jag att det förekommer män utklädda till apor.
Men i övrigt är SCARY MOVIE V ren skit.

(Biopremiär 14/6)

Bio: Wall Street: Money Never Sleeps

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
 

Jag har faktiskt ingen aning om jag sett WALL STREET eller ej. Den tillhör de där filmerna jag aldrig såg på bio när de kom, men eventuellt senare på TV eller video. TOP GUN och PRETTY WOMAN är två andra sådana filmer, fast de vet jag bestämt att jag sett på TV, även om jag inte minns så mycket av dem. Men på något sätt känns det som om jag har sett WALL STREET, som om jag känner till rollfigurerna.

I vilket fall, här har vi så den på två sätt kraftigt försenade uppföljaren. Den kommer hela 23 år efter originalet, vilket ju är oerhört sent. Men det är även så att filmen skulle ha haft premiär betydligt tidigare i år. Den visades i Cannes i maj, men därefter beslutade man sig för att göra en del korrigeringar i filmen. Och när den nu till slut går upp på bio, har man extra otur, då ju Michael Douglas väldigt olägligt har drabbats av cancer; alla skriverier handlar om detta snarare än filmen.

Den första filmen slutade med att börshajen Gordon Gekko (Douglas) hamnade bakom lås och bom. Nu släpps han ut, och herr regissör Oliver Stone drar hem några skratt när Gekkos enorma mobiltelefon återlämnas.

Unge Shia LaBeouf är Jake Moore, en lovande kille på börsen. Men inte nog med det - han är även sambo med Winnie (Carey Mulligan), som absolut inte vill veta av sin far - som visar sig vara Gordon Gekko.

Frank Langella är finansmannen Louis Zabel, mannen som Jake ser upp till över allt annat, men när Zabel förlorar allt, tar han livet av sig. Skurken i dramat är den hårdföre, skrupelfrie Bretton James (Josh Brolin, som har ett av Hollywoods bästa ansikten).

Gordon Gekko har skrivit en bästsäljande bok och reser runt och håller uppskattade föredrag, och på ett sådant kontaktas han av Jake. Gekko vill inget hellre än försonas med sin dotter. Och han hjälper Jake i börsvärlden. Gekko håller på att bli en good guy. Eller har han en räv bakom örat?

Förvisso har Oliver Stone skrivit manus till CONAN - BARBAREN och SCARFACE, men som regissör har jag ofta svårt för honom. Han brukar säga vad han vill ha sagt inom fem minuter, och sedan traggar han detta i ytterligare två timmar. Och det får man väl säga att han även gör i WALL STREET: MONEY NEVER SLEEPS.

Självklart är det hela ytterst kompetent på de flesta plan, det strålar om Michael Douglas, men trots detta känns filmen som stor, uppblåst och - låghalt. Den lyfter aldrig riktigt, jag känner inte att jag bryr mig, ibland blir det kanske lite för övertydligt, men framför allt har filmen en tendens att bli rätt tråkig.

Nu såg jag inte filmen i Cannes, men den version som nu går upp ser lite märklig ut på ett par ställen. I början planteras noga det faktum att Jake köpt en förlovningsring. Kommer den att bli stulen? Kommer han att tappa den? Detta glöms helt bort, som om några scener klippts bort. Och några scener på tunnelbanan är märkligt ryckiga och jag undrar om de verkligen var tänkta att se ut så.

Charlie Sheens rollfigur Bud Fox från första filmen dyker upp för några sekunder, även Stone själv har en cameo. Eli Wallach, som är över 90, har en rätt stor roll. Fantastisk gubbe som nästa år ska få en Hedersoscar.

(Biopremiär: 24/9)