Visar inlägg med etikett Bruce Davison. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bruce Davison. Visa alla inlägg

lördag 9 oktober 2021

Amazon: Hemmet

Foton copyright (c) Amazon Studios

Igår släpptes ytterligare två Welcome to the Blumhouse-filmer, producerade av Blumhouse Television, på Amazon Prime Video. MÖDRAR och den här, som på Amazon listas både som THE MANOR och HEMMET. Lustigt nog kallas den GODSET på IMDb, en mer korrekt översättning av "the manor", men filmen handlar om ett ålderdomshem - det vill säga, det som i Skåne kallas "himmet".

För manus och regi står belgiskfödda Axelle Carolyn, som för mig mest är känd från YouTube-kanalen "Trailers from Hell", där hon tillhör gänget som pratar om olika filmer utifrån deras trailers. Carolyn ger intryck av att vara glad och sympatisk, och hon verkar verkligen gilla skräckfilm. Hon har varit gift med Neil Marshall och skådespelat i ett par av dennes filmer, utöver detta har hon pysslat med allt möjligt i filmbranschen. Jag tror dock aldrig att jag sett något hon regisserat. Axelle Carolyn har mest gjort kortfilmer, avsnitt av TV-serier, och delar av antologifilmer.

Förra veckan hade två andra Blumhousefilmer premiär på Amazon Prime; BLACK AS NIGHT och BINGOHELVETET. HEMMET är bättre än dessa filmer. HEMMET är en ganska bra film, vilket till stor del beror på utmärkta skådespelare.

HEMMET inleds med tjusiga förtexter, vilka ger en vink om att det här ska bli en film i subgenren balettskräck - det finns ju numera ett helt gäng filmer om dansöser i ondskans klor. Fast det visar sig att så inte riktigt är fallet. Barbara Hershey (som även var med i balettrysaren BLACK SWAN) spelar den före detta ballerinan Judith, som på sitt 70-årskalas trillar ihop. Hon är klar i skallen och långt ifrån en gammal kärring, men får något slags diagnos som gör att familjen inte tror att hon längre kan klara sig på egen hand.

Alltså hamnar Judith på ett hem. Detta är ett märkligt ställe, och man kan undra varför Judiths dotter placerade morsan där. Huset är vackert, det är ett stort gods med en enorm trädgård - men reglerna är hårda. Mobiltelefoner är förbjudna, ytterdörrarna är låsta, ingen får vistas i trädgården utan ledsagare, personalen är elak, och Judith får inget eget rum - hon måste dela rum med en skrumpen tant som ser ut att kunna dö när som helst.

Judith blir snabbt kompis med tre av de andra som bor på stället. Charmören Roland (Bruce Davison), och de två rumskompisarna Trish (Jill Larson) och Ruth (Fran Bennett). De träffas, spelar bridge, smygsuper, och har roligt.

Men. Judith känner att allt inte står rätt till på hemmet. Hon tycker sig se en mystisk man i mörkret på sitt rum. Några av de boende dör plötsligt. Och vad är det som försiggår i trädgården på nätterna?

Ett tag trodde jag att HEMMET skulle utvecklas till en sådan där äcklig film om åldringar som får vara barn eller unga på nytt - som Steven Spielbergs avsnitt i TWILIGHT ZONE - PÅ GRÄNSEN TILL DET OKÄNDA, och en del andra, ganska outhärdliga filmer. På sätt och vis är detta temat även i Axelle Carolyns film, men hon gör något annat av det.

HEMMET är nog mer en mysteriefilm än en skräckfilm. Jo, visst är det en skräckfilm, men den är inte speciellt otäck och kuslig. Däremot är filmens mysterium hyfsat spännande, jag ville veta vad det är som försiggår.

Det här är ingen större film, men den är helt okej, den lite bättre än genomsnittet, och den vinner på Hershey, Davison och de övriga medverkande.

Som statister i bakgrunden kan vi se två av Axelle Carolyns kollegor från "Trailers from Hell"; regissörerna Mike Mendez och Mick Garris. Kanske finns där fler kändisar som jag inte noterade.


 

 

 

 

(Amazonpremiär 8/10)


söndag 18 april 2021

Blu-ray/VOD: China Blue

CHINA BLUE (Studio S Entertainment)


Jag konstaterar att jag sett väldigt få Ken Russell-filmer. Han regisserade en stor mängd långfilmer, kortfilmer och TV-program, men jag har bara sett en handfull - och några av hans mest kända filmer har jag aldrig sett. De filmer Russell gjorde de sista åren, han dog 2011, lär dock vara usla och närmast osebara lågbudgetfilmer, enligt kollegor som sett dem.

CHINA BLUE, som nu släppts på Blu-ray (China Blu-ray) i Sverige, kom 1984, och originaltiteln är CRIMES OF PASSION. Jag tycker nästa att den svenska titeln är bättre; originaltiteln känns som en dussintitel.

Jag minns att jag såg den här hemma hos en serietecknare för sådär trettio år sedan, och vi uppskattade speciellt scenen där Anthony Perkins framför "Get Happy". Jag har inte sett om filmen sedan dess. Förrän nu.

CHINA BLUE blev rätt omskriven när den kom, åtminstone i USA, där den upplevdes som betydligt mer chockerande och stötande än här i Europa. Det är en dramathriller, vars handling är rätt ologisk, och därför gör filmen lätt surrealistisk.

Kathleen Turner spelar den framgångsrika modedesignern Joanna Crane, som lever ett dubbelliv. Hon är även den prostituerade China Blue, som låter kunderna leva ut sina mer eller mindre perverterade  fantasier. John Laughlin spelar Bobby Grady, som har problem i sitt äktenskap. Joannas arbetsgivare misstänker att Joanna säljer deras mönster till en konkurrent, så han anlitar Bobby för att spionera på henne.

Bobby upptäcker att Joanna är China Blue, han besöker henne - och blir förälskad. Det verkar som om känslorna är besvarade.

Samtidigt försöker den bindgalne predikanten Peter Shayne (Anthony Perkins) omvända China Blue; han förföljer henne och ägnar sig åt diverse bisarra saker.

Handlingen i detta noir-doftande drama hänger inte riktigt ihop, det hela är osannolikt, men det är med största säkerhet ett medvetet drag. CHINA BLUE är främst en satir över amerikansk dubbelmoral och amerikaners syn på sex - Ken Russell var engelsman och ägnade sig oftast åt sexuellt utmanande filmer.

Det här är en fantastiskt snygg film, med neonblänkande, knalliga färger; det är mycket 80-tal, scenerierna är ofta drömlika, och Rick Wakeman bidrar med rätt märklig filmmusik som bygger på ett stycke av Dvorák. Slutet känns som en blinkning till PSYCHO.

John Laughlin som Bobby är filmens svaga länk. Jag gillar honom inte, han känns mest osympatisk och lite irriterande. Kathleen Turner är däremot jättebra. Det är lite kul att hon samma år var med i DEN VILDA JAKTEN PÅ STENEN, en film av ett radikalt annorlunda slag. Bruce Davison har en mindre roll.

Anthony Perkins är fullkomligt fantastisk som predikanten. Han har aldrig spelat mer galen än så här! Han svettas, stirrar, grimaserar, och rycker på ett oefterhärmligt, och oöverträffat, sätt.

... Vilket får mig att tänka på NATTENS INKRÄKTARE (det vill säga EDGE OF SANITY), vilken Studio S borde släppa på Blu-ray. Det här den där Anthony Perkins spelar en dr Jekyll som förvandlas till en svettig, stirrande, grimaserande och ryckig mr Hyde, och som mest liknar Iggy Pop.

... Och när får vi Ken Russells GOTHIC på Blu-ray?



 

lördag 14 maj 2016

DVD/Blu-ray/VOD: High Risk

HIGH RISK (Studio S Entertainment)
Mitt omdöme om den här filmen blir aningen orättvist. HIGH RISK är en äventyrsfilm från 1981 i regi av Stewart Raffill. James Brolin, Bruce Davison, Cleavon Little och Chick Vennera spelar fyra kompisar som fått idén att åka till Colombia, för att bryta upp en knarkbarons (James Coburn) kassaskåp, i vilket det ligger fem miljoner dollar. De utrustas med skjutvapen av Ernest Borgnine (som medverkar ungefär en minut), åker iväg, och tar sig obehindrat in i skurkens bostad - men sedan går allt fel. De jagas genom djungeln av knarkbaronen och hans män, samt av en rövarliga anförd av Anthony Quinn.

HIGH RISK är lite märkligt ryckigt berättad; Raffill struntar i princip i att presentera oss för huvudpersonerna, vi får inget egentligt motiv till varför de tänker stjäla pengarna och hur de fått reda på att de finns där. Men det spelar ingen större roll, det är full fart och action med en stor dos humor. Filmen känns som en skräpig B-film, men med en rad stora namn i rollistan.

Tyvärr är den här DVD-utgåvan under all kritik. Formatet är beskuret till 4:3, bildkvalitén är risig, ljudet är ännu värre. Det enda som saknas är trackingstörningar, då hade VHS-känslan varit total.

Den senaste tiden har jag sett en engelsk utgåva dyka upp i diverse nätbutiker för 5-10 spänn. Jag inbillade mig att Studio S letat upp en flott version, men icke - det här är säkert samma version man kan köpa för en femma (plus frakt). Den usla tekniska kvalitén gör att jag sänker betyget, trots att filmen är rätt kul och underhållande. Synd att Stewart Raffill inte heter Stewart Raffel.

När HIGH RISK gick på bio i Sverige hade Statens Biografbyrå gjort tre censurklipp; lite vildsint pang-pang, samt en kort snutt med gräsrökning plockades bort.