Blu-ray: The Wicker Man - The Final Cut

THE WICKER MAN - THE FINAL CUT (Studio S Entertainment)

Någon gång för, ja, vad kan det vara, mer än 30 år sedan, tror jag, visade SVT ett underhållningsprogram, i vilket Staffan Ling hade ett inslag som hette "Kalkonfilmkrönikan". Ling visade klipp ur filmer, och studiopubliken skrattade. Det mest anmärkningsvärda med detta inslag, var att han aldrig visade klipp ur kalkonfilmer. Åtminstone inte vad jag kommer ihåg.

Ett klipp Ling visade, var scenen ur THE WICKER MAN där en naken Britt Ekland (och hennes body double) dansar och sjunger, medan hon bankar på en dörr. Publiken skrattade. Jo, helt tagen ur sitt sammanhang kan nog scenen te sig fånig - men THE WICKER MAN är ju allt annat än en kalkonfilm. Tvärtom.

Jag hade inte sett THE WICKER MAN när Staffan Ling visade detta klipp, men jag kände till filmen. Jag såg den i början av 90-talet. Jag tror inte det var på TV, antagligen lånade jag den på video av en kompis. Eller köpte jag den från England? Jag minns inte. På IMDb är filmen listad som DÖDLIG SKÖRD, vilket skapar viss förvirring. THE WICKER MAN granskades aldrig av Statens Biografbyrå, vilket innebär att den aldrig gick upp på bio när den kom 1973 - man kan ju undra varför. Jag tror aldrig att jag har sett någon svensk hyrkassett med filmen, fast det är ju möjligt att en sådan smugits ut för 40 år sedan. När jag googlade runt lite såg jag att THE WICKER MAN finns på iTunes som DÖDLIG SKÖRD.

Enligt omslaget till den här nya Blu-ray-utgåvan, har flera tidningar utsett THE WICKER MAN till den bästa brittiska skräckfilmen någonsin. Det är ett uttalande man ofta stöter på i artiklar om skräckfilm. Är den verkligen det?

Tja ... Personligen tycker jag inte att det är den bästa brittiska skräckfilmen. Å andra sidan vet jag inte vilken film jag skulle välja som den bästa. Men! Jag tycker att THE WICKER MAN är en jättebra film! Till skillnad från många andra tycker jag dock inte att filmen är speciellt otäck och skrämmande. För mig är det här snarare en film som fascinerar och väcker intresse. Det är en film som besitter en väldigt besynnerlig stämning - och det är en film i en genre jag verkligen gillar; historier där huvudpersonen hamnar på en avlägsen, avskild, besynnerlig plats, där lokalbefolkningen beter sig märkligt, någonting hemskt kommer att ske, och stämningen är olycksbådande. Det kan vara en liten by på landet, det kan vara en fiskeby på en klippa, och det kan vara en ö.

I THE WICKER MAN handlar det om den skotska ön Summerisle, dit den konservative och religiöse polisen Howie (Edward Woodward) skickas för att söka efter en försvunnen flicka. Det dröjer inte länge innan Howie upptäcker att öns befolkning beter sig allt annat än normalt. De ägnar sig åt hedniska riter, de springer runt nakna, de har sex ute i offentligheten, och Howie blir alltmer upprörd och frustrerad. 

Den försvunna flickan kan Howie inte hitta, öborna påstår sig inte veta var hon finns, och Howie hamnar hos lord Summerisle, spelad av Christopher Lee, som berättar att skörden slagit fel och de måste tillbe sina hedniska gudar för att lösa detta problem. Howie, som jag upplever som en rätt osympatisk typ, inser att allt bara är ett spel han blivit indragen i. Att kalla filmens berömda slut för en överraskning är att ta i - det räcker med att titta på Blu-ray-omslaget, på någon av filmens filmaffischer, eller på en trailer för filmen. I den svenska texten översätts "the wicker man" med "den flätade mannen", vilket väl är korrekt, men det låter lite roligt. Kanske är "korgmannen" bättre? 

Något som gör THE WICKER MAN ännu mer unik än den redan är, är det faktum att den innehåller sånger - regelrätta sångnummer. Här finns så pass många sånger, att filmen tenderar musikal.

Nämnde jag att Ingrid Pitt medverkar?

"The Final Cut" står det på omslaget. Denna version färdigställdes 2013 under överinseende av regissören Robin Hardy. Jag blev lite konfunderad. För några år sedan köpte jag en begagnad DVD-utgåva av THE WICKER MAN, släppt av Warner år 2002. Denna utgåva innehåller både bioversionen och "The Director's Cut". Filmen kortades nämligen en hel del innan den fick biopremiär. Filmens negativ är mystiskt försvunna, så för att få ihop en Director's Cut, har man klippt in snuttar från en kopia av usel kvalitet. Faktum är att jag aldrig tittade på Director's Cut versionen, jag bara ögnade igenom den - bildkvalitén på de tillagda scenerna gjorde att filmen blev mindre njutbar att titta på.

På den gamla DVD-utgåvan varar bioversionen 84 minuter (PAL/25 fps), medan Director's Cut varar 99 minuter (PAL/25 fps). The Final Cut varar 88 minuter på Blu-ray (24 fps), och jag ser att samma version på DVD; PAL/25 fps, varar 91 minuter. Den slutgiltiga versionen är alltså rätt mycket kortare än Director's Cut. Vad som saknas är bland annat en prolog med sergeant Howie på fastlandet, och en scen med lord Summerisle och Willow, som Britt Eklands rollfigur heter. Men andra snuttar, med god bildkvalité, har stoppats in i filmen igen, och tydligen är scenernas ordning lite annorlunda.

Bildmässigt sett är The Final Cut tjusig. Den är extra tjusig på Blu-ray. THE WICKER MAN är en fantastiskt tjusig film. Filmfotot är flott, de ovanliga miljöerna skapar en air av mystik. Summerisle framstår nästan som en helt annan värld.

Jag inser att jag nog omedvetet påverkats av den här filmen. I en mapp i datorn har jag sedan flera år en synopsis till en skräckhistoria som utspelar i en avskild liten by, och ett Fantomenäventyr jag skrivit och som är tecknat, men ännu inte publicerat, innehåller en sekt med folk iförda djurhuvuden. Det sistnämnda var förvisso främst en blinkning till Jean Rollins LA VAMPIRE NUE från 1970, men det skulle lika gärna kunna vara ett lån från THE WICKER MAN.

Något som är intressant med THE WICKER MAN, vars manus skrevs av Anthony Shaffer (som skrev Hitchcocks FRENZY och mycket annat), är att kulten på Summerisle upplevs som autentisk. Manuset är välresearchat, och det här skulle mycket väl kunna handla om en existerande kult. Här kan man jämföra med Ari Asters lökiga MIDSOMMAR, vars galna svenska sekt inte övertygar det minsta. 

Det ligger väldigt mycket extramaterial på den här utgåvan. Här finns ett flertal dokumentärer, varav några är från 2013, medan andra lyfts från DVD:n från 2002. Här finns dessutom ett amerikanskt TV-program från 1973, där Christopher Lee och Robin Hardy intervjuas.

Robin Hardy, som dog 2016, regisserade bara fyra filmer. Han verkar främst ha ägnat sig åt att skriva böcker. Hans sista film, som jag inte sett, kom 2011 och heter THE WICKER TREE. Den bygger på en roman av Hardy som heter "Cowboys for Christ", och är något slags uppföljare till THE WICKER MAN.

2006 kom en onödig amerikansk nyinspelning av THE WICKER MAN med Nicolas Cage i huvudrollen. Det är en kalkonfilm! Cage spelar över så att det slår gnistor!

När jag skrev detta kom jag att tänka på en annan film som utspelar sig på en ö där det pågår märkliga saker - Narciso Ibáñez Serradors spanska VEM KAN DÖDA ETT BARN? från 1976. Det är en ohyggligt spännande och otäck film. Den borde Studio S Entertainment ge ut på Blu-ray, tycker jag!

 

DVD/Blu-ray/VOD: Hospitalet

HOSPITALET (Rapid Stream Media)

På distributörens hemsida står det att det äntligen är Sverigepremiär för Roy Ward Bakers ASYLUM från 1972. Detta stämmer förstås inte - filmen gick på bio här 1973 under namnet HOSPITALET, vilket borde vara uppenbart, eftersom DVD:n försetts med denna titel. Dessutom hyrde jag filmen på Hvilans Video på 1980-talet.
Hammer Films må ha slagit igenom redan i slutet av 1950-talet, men jag anser att den engelska skräckfilmens guldålder var under 60-talets slut, och 70-talets början. Mina favoritfilmer från Hammer kom då, men även mycket annat. Hammer hade några inhemska konkurrenter, varav Amicus var den mest kända.
Amicus specialiserade sig på så kallade antologifilmer; korta historier med en mer eller mindre krystad ramhandling. Vid sidan av TALES FROM THE CRYPT, är nog ASYLUM; det vill säga HOSPITALET (eller HOUSE OF CRAZIES i USA), Amicus' mest kända film.
Amerikanen Robert Bloch (PSYCHO) stod för manus. Ramhandlingen är väldigt krystad: en läkare; dr Martin, (Robert Powell) anländer till ett gammalt mentalsjukhus på landet. Han tas emot av den bittre dr Rutherford (Patrick Magee), som kräver att Martin, för att få en tjänst på stället, ska intervjua fyra patienter för att lista ut vem av dem som är en doktor som blivit galen. Patienternas berättelser om varför de hamnade där spelas upp.
I "Frozen Fear" spelar Richard Todd en man vars fru inte vill skiljas. Då hugger han henne i bitar med en yxa, slår in kroppsdelarna i brunt papper, och stoppar dem i frysboxen. Det skulle han inte ha gjort. Den döda - och styckade - hustrun hämnas. I "The Weird Tailor" är Barry Morse en fattig skräddare, som uppsöks av en mystisk man, spelad av Peter Cushing. Mannen har med sig ett tyg han vill att skräddaren ska använda till en kostym - men han får enbart jobba nattetid.
En 26-årig Charlotte Rampling gör Barbara, en tjej med psykiska besvär, som i "Lucy Comes to Stay" kommer hem till sin bror och deras stora gods. Britt Ekland dyker plötsligt upp som Lucy, Barbaras bästa vän. Lucy är märklig - och inte helt snäll.
Den sista storyn; "Mannikins of Horror", utspelar sig på mentalsjukhuset, där dr Martin och de andra blir inblandade. Herbert Lom spelar patienten Byron, som tillverkar små robotdockor, vilka verkar leva, och som styrs mentalt av Byron. Hans senaste docka, utformad som honom själv, beväpnar sig med en skalpell och traskar iväg i korridorerna.
De här berättelserna är lite i tunnaste laget. Poängerna är inte alltför starka. Dessutom ser Byrons dockor mest ut som sådana där batteridrivna robotdockor som var populära på 70-talet. Men det spelar ingen roll!
HOSPITALET är som balsam för själen. Efter att ha sett en rad nya, vissna skräckfilmer, är det härligt att titta på en Amicusfilm. Det är inte tråkigt en sekund. Skådespelaruppsättningen är fullkomligt fantastisk, jag blir på gott humör när jag ser de här skådisarna - okej, kanske med undantag för Britt Ekland, som jag aldrig gillat. Veteranen Roy Ward Baker var en robust regissör; han gjorde mängder med avsnitt av TV-serier som HELGONET, THE AVENGERS och SNOBBAR SOM JOBBAR, samt filmer som THE VAMPIRE LOVERS, SCARS OF DRACULA och DR. JEKYLL AND SISTER HYDE för Hammer, och VAULT OF HORROR och AND NOW THE SCREAMING STARTS (som jag hyrde som DEN AVHUGGNA HANDEN på Hvilans Video) för Amicus.
I förtexterna står det att Douglas Gamley komponerat filmmusiken, men om den bitvis känns bekant, beror det på att man under för- och eftertexterna använt "En natt på Blåkulla" av Modest Musorgskij, och under en scen samme kompositörs "Tavlor på en utställning".
Det vore väldigt, väldigt kul om Rapid Stream Media släpper fler filmer från Amicus. Och varför inte filmer från Tigon; det tredje brittiska skräckbolaget, som bland annat låg bakom THE WITCHFINDER GENERAL och BLOOD ON SATAN'S CLAW.

-->