Visar inlägg med etikett Brett Ratner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Brett Ratner. Visa alla inlägg

torsdag 24 juli 2014

Bio: Hercules: The Thracian Wars

Foton copyright (c) Paramount Pictures
Det ska vara en Hercules i år. För ett par månader sedan gick Renny Harlins THE LEGEND OF HERCULES upp på bio i Sverige. Enligt personalen på Filmstaden är det den film som gått sämst på bio i år. Våra glada vänner på The Asylum har förstås snabbt fått ur sig en Herculesfilm: HERCULES REBORN. Men här har vi nu slutligen årets stora Herculesfilm, den alla väntat på: HERCULES - eller som den heter i Sverige: HERCULES: THE THRACIAN WARS. För regin står den alltid lika profillöse Brett Ratner; en typisk Gun For Hire, och filmen bygger på en serietidning från Radical Studios som jag inte hört talas om. Killen som skrev manus till serien; Steve moore, dog i mars i år, så filmen är tillägnad hans minne.
Nå.
Vad är då det här?
Jo, mina damer och herrar som gått i barndom, det ska jag berätta: det här är en riktig tjoflöjtfilm! Eller tjubangfilm, som det heter i Danmark. Dwayne Johnson, som ju faktiskt besitter viss charm och utstrålning, är Hercules (folk är aldrig Herakles i de här filmerna) - och vi får veta att hans storverk till större delen är bluff. Det är oklart om han verkligen är halvgud och son till Zeus. Däremot är han en legosoldat som tillsammans med sitt team utnyttjar legenden om storverken för att sätta skräck i motståndare. Hercules och hans gäng verkar göra det mesta för pengar - och de skulle lika gärna kunna heta Conan, Valeria, Subotai och så vidare. Det här känns nämligen som ett traditionellt sword & sorcery-äventyr, med vissa inslag av grekisk mytologi.
Hercules anlitas av Ergenia (svenska Rebecca Ferguson), dotter till lord Cotys av Thrakien (John Hurt), för att stoppa ett inbördeskrig och störta en tyrann. De tuffa hjältarna går med på detta, men saker och ting visar sig inte vara som de trott.
Handlingen i HERCULES: THE THRACIAN WARS är väl lite ... sådär. Den är inte särskilt kul och engagerande. Tvärtom är den lite ointressant och det är inte utan att jag undrar varför filmskaparna inte hållit sig till de välkända äventyren ur myten.
Däremot har filmen försetts med ett härligt skådespelaruppbåd. Ian McShane är Amphiaraus, som även agerar berättare och är en komisk tillgång. Rufus Sewell spelar en annan kille i Hercules gäng, liksom norrmannen Aksel Hennie från HUVUDJÄGARNA. Coolast med bred marginal är amasonen Atalanta, som görs av norskan Ingrid Bolsø Berdal iförd sport-BH av läder. Tuff och tystlåten brud som slaktar drivor av fiender. Joseph Fiennes är en slem kung iförd Michael Bolton-frisyr.
Som vanligt är Brett Ratners regi rätt slätstruken, det här ser ut som någonting vem som helst skulle kunna ha gjort - men det spelar ingen roll, för detta är, den vissna handlingen till trots, väldigt underhållande och ibland riktigt roligt. För att vara en PG-13-film är den förvånansvärt våldsam och blodig, med avhuggna huvuden spetsade på pålar, högar av blodiga lik, och många och feta strider. Det må vara oklart om Hercules verkligen är en halvgud - men han är stor och stark som en sådan. Redan i början av filmen klubbar han ner fem motståndare med ett och samma slag. Bäst är när han lyckas slunga iväg en häst och dess ryttare - något han kommenterar med "Fucking centaur!".
Filmen, som självklart är i 3D, påminner en aning om ett långt, våldsamt och påkostat avsnitt av TV-serien HERCULES med Kevin Sorbo - eller ett avsnitt av XENA. Filmen är bättre än jag trodde den skulle vara, den är bättre än den förtjänar vara; den hinner aldrig bli tråkig och det är kul att se alla de här skådisarna.
... Och någon borde ge Atalanta en egen film.







(Biopremiär 25/7)

-->



torsdag 3 november 2011

Bio: Tower Heist

Foton copyright (c) UIP Sweden
Förvisso skulle det på ett sätt vara lite coolt att bo i Turning Torso. Skandinaviens högsta skyskrapa, lägenheterna tillhör Malmös dyraste. Fast vid närmare tanke ... Läget är ju inte det bästa. Helt nybyggda Västra Hamnen saknar atmosfär och puls, och området är en spökstad bortsett från sommarmånaderna. Blåsigt är där också.
Jag gillar heller inte att man kommer in i en foajé med personal, som om man bor på hotell; det skulle kännas som om jag och eventuella besökare kontrolleras och godkänns. Och att sedan sitta uppflugen i en lägenhet där det inte går att öppna fönstren, det är ju ingen höjdare ... (No pun intended)
Brett Ratners nya komedi TOWER HEIST utspelar sig i The Tower i New York. Stand-in för byggnaden är Trump Tower - en kåk i vilken jag en gång blev inkastad i en restaurang och mer eller mindre tvingad att äta quiche. Ah, det var tider det. Senare samma dag träffade jag Nina Hartley på en bar. Men det hör inte hit.
I The Tower bor några av New Yorks - och USA:s - rikaste människor, och i penthousevåningen högst upp huserar en viss Arthur Shaw (Alan Alda). Massor med folk arbetar i tornet och chef för dessa är Josh Kovacs (Ben Stiller), som i sin tur lyder under en man spelad av gamle fine Judd Hirsch från TV-serien TAXI! Det var ju inte i jåns vi såg honom på vita duken.
När FBI oväntat dyker upp och arresterar Shaw, visar det sig att miljardären är en svindlare av stora mått. Än värre blir det när Kovacs berättar att han låtit Shaw ta hand som personalens pensionspengar för att placera dem väl och trippla beloppet - och nu är dessa pengar väck.
Efter att tillsammans med kollegorna Charlie (Casey Affleck) och Enrique (Michael Peña) klampat in i Shaws lya och slagit sönder rutorna på Steve McQueens Ferrari, som står uppställd i vardagsrummet, får Kovacs och hans vänner sparken. Men Kovacs - som dessutom lyckats bli betuttad i en FBI-agent spelad av Téa Leoni - tänker inte ge upp. Han vill att personalen ska få tillbaka pengarna, och dessa pengar är gömda någonstans i Shaws penthouse.
Kovacs kontaktar en kriminell granne, Slide (Eddie Murphy), för experthjälp och tillsammans med de sparkade kollegorna från The Tower planerar de en avancerad stöt ...
Brett Ratner är en särdeles karaktärslös filmregissör. Han har gjort framgångsrika filmer som RUSH HOUR-trilogin och den tredje X-MEN-filmen, men han är inget annat än en gun for hire - han är 2000-talets motsvarighet till John Badham.
Dock är TOWER HEIST en oförskämt underhållande film. Det här är verkligt ... trevligt, på alla möjliga sätt. Det mest sympatiska med filmen är att den är så härligt gammaldags. Här har man inte försökt göra allting häftigare och toppmodernt. Filmen skulle kunna vara från 80-talet. Eller 70-talet. Kanske till och med 60-talet. Och då se ut ungefär på samma sätt.
Det är trivsamt och småroligt, emellanåt lite spännande, och rollbesättningen gör förstås sitt till. Matthew Broderick spelar också en i gänget, och så får vi återse Gabourey Sidibe; den smällfeta tjejen från PRECIOUS. Hon är fortfarande smällfet, men den här gången får hon vara rolig.
Och Eddie Murphy? Den karln har ju tillbringat de senaste decennierna med att göra den ena slätstrukna barn- och familjekomedin efter den andra, samt att stå för åsnans röst i SHREK-filmerna. Men i TOWER HEIST får han åter chansen att vara en snabbsnackande, streetwise kille av den typ han slog igenom som. Han är lite mer edgy och roligare än vanligt. Fast TOWER HEIST är också en familjekomedi och i USA försedd med en PG-13-åldersgräns, så Murphy får inte svära. Broderick säger filmens enda "fuck". (För övrigt är Eddie Murphys bästa film BOWFINGER)
Jag blev väldigt positivt överraskad av TOWER HEIST. Jag skulle inte ha något emot att se fler filmer av den här typen.
Förresten: en av rollfigurerna är i eftertexterna listad som "Special Agent Dansk".






(Biopremiär 2/11)