Nu har jag sett deras senaste mockbuster, som försetts med den mest fantasilösa cash-in-titeln hittills: THE TERMINATORS. Jepp. Här har de inte ansträngt sig alls. På med ett S på slutet på originaltiteln, bara. Faktum är att jag undrar hur The Asylum får skådisar till de här filmerna - åtminstone de mer kända namnen. Marc Dacascos är hjälten i I AM OMEGA, William Katt i ALIEN VS HUNTER. Det är en sak att vara med i en cash-in, men vore jag skådespelare skulle jag definitivt tacka nej till en film som gör allt för att korkade DVD-kunder ska förväxla den med originalet. Det måste kännas hårt att en gång ha haft något slags karriär, som Dacascos, och plötsligt tvingas leka Will Smith i en Asylumfilm. Är inte han lite för bra för sådant här?
Sedan tror jag att The Asylum skjuter sig själva i foten med sina titlar och sin marknadsföring. Till exempel säljs inte de här filmerna till de skandinaviska länderna. Paramount släppte några av bolagets första skräckfilmer, men det var innan de ändrade inriktning och satsade på mockbusters. Men just mockbusters torde vara omöjligt att sälja här. Marknaden är för liten och folk skulle skratta åt omslagen istället för att hyra eller köpa filmerna. Och i vissa fall kan det vara lite synd.
THE TERMINATORS är nämligen en helt okej liten B-film, som inte har alltför mycket med Camerons skapelse att göra. Visst. Självklart förekommer det människoliknande androider som är pissed-off och slaktar och har sig. Och många androider är det. Hundratals. Och alla ser likadana ut: som en skitförbannad, ung och muskulös Fred Ward.
Men de här robotarna, som tydligen är något slags hushållsrobotar som programmerats om för att bli onda, rymmer från en rymdstation. De dödar personalen ombord och äntrar en massa rymdskepp, och så far de mot Jorden. De anländer till Los Angeles, som de genast börjar spränga i småbitar, och sedan kutar de runt och dödar folk. Snart introduceras en handfull överlevande människor som beväpnar sig och försöker fly. Det är den tuffa, handlingskraftiga bruden i hotpants, det är den sammanbitne sheriffen, det är de skrikande brudarna och den jobbige killen, och snart träffar de även på en snubbe som verkar kunna allt om robotarna och dessutom har en specialpicka som man kan döda dem med. Den här killen har visst jobbat med att programmera robotar. Sheriffen visar sig vara robot han med ("I... I didn't know!"), och så hittar de ett rymdskepp och far till rymdstationen för en slutstrid.
THE TERMINATORS är förstås väldigt billig och den är skjuten digitalt, och med sin knivskarpa bild ser den inte ut som något annat. Men emellanåt blir jag lite imponerad av effekterna, bitvis ser det rätt häftigt ut. Skådespeleriet är inte sämre än brukligt i sådana här filmer, och nej, handlingen är ingen rak kopia på THE TERMINATOR eller dess uppföljare, lika lite som Sergio Martinos HANDS OF STEEL är det. Nej, nu ljuger jag, Asylums film är mer lik originalet än Martinos.
Men ändå. Hade The Asylum kallat filmen något annat, som THE ANDROIDS eller THE ROBOTS eller THE MACHINES, och haft ett annat motiv på DVD-omslaget, hade de nog kunnat sälja den till fler länder. Det är lite som med HOWLING VI: THE FREAKS; en trevlig liten film jag gillar. Jag tror att "Howling" i dess titel har skadat den. I synnerhet som den förstås inte har någonting med THE HOWLING att göra, förutom förekomsten av en varulv.
Apropå importfilm såg jag även PREY FOR THE BEAST, som släppts av amerikanska Brain Damage. Enda orsaken till att jag såg den här billiga monsterfilmen, är att jag är bekant med dess regissör Brett Kelly (som även medverkar som skådis) och framför allt med manusförfattaren Jeff O'Brien. Jeff och Brett är båda kanadensare, men har aldrig träffats - Jeff bor i Vancouver, Brett i Ontario - men de började diskutera på ett forum på Internet, och detta har lett till två samarbeten, senaste filmen, en nyinspelning av ATTACK OF THE GIANT LEECHES, har jag dock inte sett.
PREY FOR THE BEAST har en väldigt basic story. Fyra killar ger sig ut i skogen för att leva vildmarksliv över en helg. Där träffar de på fyra sexiga brudar som är ute och campar. Vad de också träffar på är ett stort, lurvigt monster (en kille i monsterkostym) som med jämna mellanrum gör sitt bästa för att döda friluftsentusiasterna så att tarmarna flyger.
Kellys film lider av samma problem som många andra skogsfilmer: det händer ingenting. Det finns ju inte så mycket att göra i en skog. Därför får vi följa några rätt trista typer som inte gör någonting speciellt och plötsligt jagas och dödas de av ett monster. Mellan monsterattackerna får vi mest se folk som springer i skogen. Jeff brukar ofta säga "Keep it simple!" vilket jag brukar hålla med om, men det måste ju finnas gränser. Det här är aldeles FÖR simpelt och dumt. Filmen är förstås inte tänkt att tas på allvar, den är gjord med en stor glimt i ögat, men det är inte tillräckligt campy och tjoflöjt för att bli komedi, och inte tillräckligt allvarligt för att fungera som skräck. Det är mest billigt och stentrist, och monstret har stelt ansikte. Det ser ut att ha rymt från Buttericks.
PREY FOR THE BEAST varar i ungefär 75 minuter, men den känns längre - och väldigt mycket består av utfyllnad för att de skulle nå spelfilmslängd. Förutom en massa evighetslånga miljö- och promenadbilder, öppnar filmen med lååånga förtexter, och den slutar med väääldigt låååånga och låååångsamma eftertexter som nog rullar i bortåt tio minuter.
Men eftertext-
erna är det bästa med hela filmen. Jag hade nämligen glömt bort att jag har en credit i PREY FOR THE BEAST. Men jodå. Plötsligt kommer mitt namn rullande - och det är ju kul. För mig. Det är alltid bra att fylla på sin filmografi. Fast min mest udda credit hittills är nog i Fred Olen Rays BIKINI ROUND-UP.
Brain Damage är förresten ett bolag man ska vara lite försiktig med. De släpper enbart skräck och hur mycket som helst, men 95% består av hemgjorda amatörfilmer gjorda av skräckfans. Omslagen kan se häftiga och säljande ut, men själva filmerna ser oftast för jävliga ut och är fulkomligt osebara. Kolla deras hemsida eller YouTube för trailers.
Inlägg
