Visar inlägg med etikett Bill Nighy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bill Nighy. Visa alla inlägg

söndag 19 juli 2009

DVD: Underworld: Rise of the Lycans

UNDERWORLD: RISE OF THE LYCANS (Sony Pictures)

Jag såg aldrig de två första UNDERWORLD-filmerna på bio - för jag vill minnas att de biovisades. Den första såg jag med två polare, varav båda somnade medan jag undrade vad det var vi - jag - tittade på. En enkel Romeo och Julia-historia mellan vampyren Kate Beckinsale och en varulv, som gjorts extremt komplicerad tack vare en märklig mytologi som hafsas igenom. Det enda jag minns från filmen, bortsett att Beckinsale gjorde sig i tajta svarta kläder och viftande med pistoler, är att man fick se varulvsförvandlingarna filmade inuti kropparna.

Uppföljaren såg jag ensam och återigen undrade jag vad det var jag tittade på. Vad var det som försiggick? Vad är det alla refererar till hela tiden? Måste man gå en kvällskurs i förhållandet mellan varulvar och vampyrer för att hänga med i turerna? Det enda jag minns av filmen, är att Kate Beckinsale är ett vibrerande erotiskt knippe iförd tajta svarta kläder och viftande med pistoler.

Nu har jag sett den tredje filmen, som dumpades direkt på DVD i Sverige.
 

När jag recenserade en biofilm förra året - jag minns inte vilken det var - kommenterade jag publikens reaktioner på trailern för DOOMSDAY. De sa något i stil med att "Oh, det är hon! Hon är cool! Nä, vänta - det är ju inte hon...". Nej, de hade förväxlat Rhona Mitra med Kate Beckinsale. En händelse som ser ut som en tanke: i UNDERWORLD: RISE OF THE LYCANS ("rise", inte "rice", pucko!) har Rhona Mitra tagit över som hjältinnan. Fast det dröjde halva filmen innan jag fattade att hon inte spelade Beckinsales rollfigur, som trots allt hette något annat, vilket jag glömt bort.
 

Filmen är en prequel och utspelar sig under medeltiden, och den här gången hängde jag faktiskt med i handlingen. Så här ser handlingen ut: de bögiga vampyrerna är ständigt i luven på varulvarna, som är lite mer som hårdrockare. Bill Nighy är tillbaka som vampyrkungen Viktor och han håller varulvar (i människoskepnad, förstås) som slavar i sin mörka borg. Viktors dotter Sonja (Mitra) är kär i varulven Lucian (Michael Sheen). Lucian och ett gäng slavar rymmer från borgen. Sedan samlar de kraft och anfaller borgen. Slut. In - ut - in. Det är hela handlingen. Inget tjafs.
 

Precis som i de tidigare filmerna, är de digitala varulvsförvandlingarna, liksom de digitala varulvarna, rätt kackiga. Jag tror aldrig att jag sett en riktigt övertygande varulv på film (möjligtvis i en scen i THE HOWLING), men i UNDERWORLD-filmerna är de rätt irriterande artificiella, om än inte lika usla som i EN AMERIKANSK VARULV I PARIS.
 

Vidare utspelar sig hela filmen i mörker; allting badar i ett blått sken. Visst, vampyrerna dör ju om de utsätts för solljus (solen tittar fram på två ställen under sammanlagt en dryg minut), men det innebär samtidigt att filmen blir väldigt ... mörk. Ibland är det rätt svårt att se vad det är som försiggår.
 

Några pistoler viftas det inte med den här gången, däremot svingas det svärd. Ja, vi får se Rhona Mitra slå volter i slowmotion medan hon fäktas i snyggt hällregn. En regnvåt Rhona Mitra med svärd är inte att leka med. Det kan man skriva poesisamlingar om. Och Mitra har ju faktiskt filmbranschens mest kyssvänliga läppar. Nej, Angelina Jolie liknar mest en vaskrensare.
 

Jag gillade vampyrernas gigantiska armborst som skjuter spjut, vilka kommer väl till pass när varulvarna anfaller borgen, och i filmens slutsekunder dyker plötsligt Kate Beckinsale upp, om någon nu saknat henne. Annars är UNDERWORLD: RISE OF THE LYCANS hyfsat ointressant och vissen, även om den inte är tillräckligt dålig för att klassas som "dålig", och den är inte riktigt så tråkig som den borde vara.