Visar inlägg med etikett Beau Bridges. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Beau Bridges. Visa alla inlägg

söndag 11 september 2022

Netflix: End of the Road

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en thriller i regi av Millicent Shelton, som tidigare mest gjort en farlig massa avsnitt av TV-serier.

Jag hade inga höga förhoppningar alls när jag slog mig ner för att se den här filmen. Jag började titta mest för att det var en ny film jag skulle kunna recensera här på TOPPRAFFEL! Men jag måste tillstå att END OF THE ROAD var lite bättre än förväntat. Åtminstone efter ett tag.

Det börjar ganska illa och jag ångrade att jag beslutat mig för att se den. Brenda (Queen Latifah, som också producerat) och hennes två barn har ekonomiska svårigheter, och måste flytta från Los Angeles till Texas. Med sig på en roadtrip till deras nya bostad har de Breandas bror Reggie (Chris Bridges aka Ludacris). Reggie dyker upp lite pårökt. Brenda tycker att de ska be till Gud, så det gör det. Sedan pratar de om hiphop. De är alltså religiösa och gillar hiphop, och jag tänkte, jamen vaffan? 

Nå. De ger sig iväg i sin fullastade bil, och det bär sig inte bättre än att vägen de ska ta är avstängd, så de måste köra en omväg mitt ute i ingenstans i Arizona. När de stannar för att tanka trakasseras tonårsdottern av två hillbillies modell DEN SISTA FÄRDEN, de två rasistiska killarna jagar sedan Brendas familjen ett tag.

Familjen tar in på ett billigt motell, och där händer det grejor. De hör bråk i rummet intill, följt av ett pistolskott. Någon flyr. Eftersom Brenda är sjuksköterska, störtar hon in i rummet intill, där hon hittar en skjuten man. Han dör. Reggie i sin tur hittar en väska full med pengar. Den lägger han vantarna på utan att säga något till Brenda.

Beau Bridges, som är 81 år gammal, spelar polisen kapten Hammers. När han anländer till brottsplatsen har de andra poliserna som redan är där skickat iväg Brenda och hennes familj. Det var ju inte bra, tycker Hammers. En mäktig knarkhandlare som heter mr Cross verkar vara inblandad, och han kommer inte att ge sig förrän Brenda och de andra är döda. Hammers letar upp Brenda för att varna henne. Brenda i sin tur gillar inte att Reggie snott pengarna, vilket han nu berättat.

Än så länge är END OF THE ROAD en ganska oinspirerad thriller. Inga överraskningar. Lite småtråkig. Huvudpersonerna gör dumma saker mest för att om de inte gjorde det, hade det inte blivit någon film. Men! Plötsligt ändrar filmen spår, och förvandlas till en kul B-film av lite gammaldag slag.

Väskan med pengarna hamnar på avvägar. Den stjäls av ett gäng galna nazister som bor i ett husvagnsläger mitt ute i öknen, där de festar som Humongous' gäng i THE ROAD WARRIOR, och Brenda måste fajtas med dem. Det visar sig lika plötsligt som oväntat att hon är en jävel på att slå folk på käften.

Därpå följer en oväntad twist och vi får redan på vem Cross är, och då förvandlas filmen till något slags skräckfilm, som är färgglad som en Stuart Gordon-film från 80-talet. Det hela slutar med splatter.

Jag vet inte om betyget nedan är ett överbetyg, men efter ett tag kom jag på mig med att underhållas av END OF THE ROAD. Den är väldigt dum och ologisk, och jag har ingen aning om huruvida detta är omedvetet eller ej. Jag tyckte att filmen var rolig, och jag vet inte om det är meningen att jag ska tycka det!



 

 

(Netflixpremiär 9/9)


tisdag 17 juli 2012

DVD: Columbus Circle

COLUMBUS CIRCLE (Universal)
Columbus Circle är en staty föreställande Columbus. Som står i en cirkel. I New York. Och runt denna cirkel - eller snarare rondell - ligger det en massa lyxiga butiker och exklusiva bostadshus. Den här thrillern, i regi av George Gallo, utspelar sig till större delen i ett av dessa hus, i vilket en gammal dam blir mördad. I lägenheten mittemot damens bor den mystiska Abigail (Selma Blair), som inte lämnat sin bostad på åtskilliga år. Hon håller kontakt med omvärlden via dörrvakten Klandermann (Kevin Pollak, som även skrivit manuset tillsammans med Gallo, samt varit med och producerat), till vilken hon skjuter ut meddelanden under dörrspringan.  Men nu måste polisen som leder utredningen (Giovanni Ribisi) få komma in och ställa några frågor.
Snart flyttar det in ett nytt par i den mördades lägenhet; Charles och Lilian (Jason Lee, som varit med och producerat även han, och Amy Smart). De må vara rika som troll, men han visar sig vara en suput och kvinnomisshandlare. Abigail har inget annat val än att ta hand om den utsatta Lilian, som hon så smått börjar umgås med. Dock är Abigail noga med att inte låta sin hemlighet avslöjas - hon är nämligen inte den hon utger sig för att vara. Och hon är väldigt, väldigt rik. Men hon är inte ensam om att inte vara den hon utger sig för. Det verkar som om alla smider lömska planer i den här historien.
Jag blev aningen ställd när jag såg den här filmen. Visste inte riktigt vad jag skulle tycka. På det hela taget är den en ganska originell och intressant liten thriller. Vart ska allt leda? Vad är det som sker? Vilka är alla de här personerna? Vad är de ute efter? Det är en elegant film; eleganta miljöer, elegant filmfoto. Det är gott om kompetenta och välkända skådisar - förutom de ovannämnda, spelar Beau Bridges en läkare; skum även han, och gamle, fine Robert Guillaume (Benson i LÖDDER - och som fyller 85 i år) har en liten roll.
Men någonstans på vägen försvinner thrillerelementet för att inte återkomma förrän slutet nalkas. Åtminstone försvinner det till en viss del. Det blir mer ett mörkt drama. Hur ska Abigail hantera sina nya grannar och den påtvingade vänskapen med Lilian? Vilka är de - och vem är Abigail? Alla ränker som smids blir aningen för långsökta, ett par skeenden för otroliga - men jag får ändå säga att COLUMBUS CIRCLE trots allt är en hyfsat trevlig film. Den funkar bra mitt i natten till ett par koppar kaffe och digestivekex. Jag gissar att den funkar lika bra, om inte bätte, tillsammans med ett par glas rött.
Kul att åter få se Amy Smart i en stor roll - men det känns allt lite konstigt att hon inte längre är 22. Fast Selma Blair, som plötsligt gått och blivit 40, ser likadan ut som hon alltid gjort. Gurglar hon sig i balsameringsvätska varje morgon?






torsdag 26 januari 2012

Bio: The Descendants

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Alexander Paynes SIDEWAYS är en av 2000-talets absolut bästa filmer. En film som tillhör den där trevliga gruppen "movies for grown-ups", och som inte ska blandas ihop med vare sig "svår" konstfilm eller "adult movies". Jag konstaterar att jag inte sett Paynes ABOUT SCHMIDT, jag minns inte om jag såg ELECTION (Hm, gjorde jag det?), och tidigare titlar har jag inte sett. Men tack vare SIDEWAYS hade jag förstås högt ställda förväntningar på THE DESCENDANTS. Visst, den har ju även nominerats till fem Oscars - men det behöver ju inte betyda speciellt mycket. Det är mycket mög som Oscarsbelönats genom åren.

Jag ska väl inte påstå att mina förväntningar kom på skam, men THE DESCENDANTS är en svagare film än SIDEWAYS - vilket jag misstänkte att den skulle vara.

George Clooney (från RETURN TO HORROR HIGH) är advokaten Matt King, som bor på ett grådaskigt och regnigt Hawaii. Just nu är hans liv allt annat än kul. Hans fru Elizabeth har slagit i huvudet i en båtolycka och ligger som en grönsak på sjukhuset, hon är i princip döende. Matt har problem med sin drygt tioåriga dotter Scottie, som börjat bära sig illa åt i skolan - ett beteende som antagligen beror på Elizabeths olycka. Äldsta dottern Alexandra går på något slags specialskola på en annan ö; hon är ett riktigt problembarn som super, knarkar, svär och lever jävel. Men Matt tycker att 16-åringen också ska vara hemma nu när morsan har kort tid kvar.

Men inte nog med att Matts fru är döende och det faktum att han inser att han glidit ifrån sina döttrar, han råkar också få veta att Elizabeth varit otrogen! Jodå, eftersom Matt alltid jobbade och deras äktenskap inte var en höjdare, hade hon fått tag i en fastighetsmäklare spelad av Matthew Lillard. Matt blir besatt av att hitta denne mäklare, om inget annat för att även han ska kunna få ta farväl av Elizabeth.
THE DESCENDANTS lever helt på sina skådespelare, dialog och några av rollfigurerna. Själva handlingen tycker jag inte är något speciellt - dessutom går filmen och blir lite väl sentimental mot slutet, vilket drar ner helhetsintrycket. Men under vägen dit är det bitvis riktigt roligt, ibland smått absurt. Alex har en konstig killkompis, som är skitkul - han klarar inte av att säga något- eller bete sig normalt. Och han släpas med under familjens besök hos släktingar och jakt på mäklaren.

Robert Forster dyker upp i en liten roll som Elizabeths far, och han är som alltid fantastisk. Det är kul att denne gamle B-actionkille fått en nytändning som karaktärsskådespelare. Matthew Lillard var det längesedan jag såg, jag tror inte att jag har sett honom i något sedan han var Shaggy i SCOOBY-DOO-filmerna. Det känns allt lite märkligt att se denne kille som medelålders mäklare. Även Beau Bridges har en liten roll som Matts kusin. Han börjar bli mer och mer lik sin bror Jeff, den där Beau.
Och George Clooney själv, då? Är han värd sin Oscarnominering? Jodå, han är naturligtvis bra. George Clooney är väl alltid bra. Nu har jag inte sett tre av de filmer vars manlige huvudrollsinnehavare nominerats, men jag gissar att det är hugget som stucket vem som får guldgubben. Fast det ser onekligen ut som om THE ARTIST kommer att kamma hem det mesta på galan.

Jag kan nog sträcka mig till att ge THE DECENDANTS en fyra i betyg, så då gör jag det.








(Biopremiär 27/1)