Netflix: Heart of Stone

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion - rättare sagt en Skydance- och Netflixproduktion. Ännu en högljudd, slickad actionfilm. Denna kostade dock "bara" 68 miljoner dollar, till skillnad från rekorddyra RED NOTICE och THE GRAY MAN. Precis som den sistnämnda, är HEART OF STONE tänkt att bli en filmserie.

Vi får väl se hur det blir med den saken.

Förr, på den gamla goda tiden, inleddes Bondfilmerna med en fristående prolog, ett litet miniäventyr avsett att sätta filmens ton och göra publiken på gott humör. HEART OF STONE, som regisserats av Tom Harper efter ett manus av Greg Rucka och Alison Schroeder, inleds med en tjugo minuter lång prolog. Till skillnad från i Bondfilmerna, är denna prolog inte fristående. Vi kastas rakt in i handlingen, som redan börjat. En märklig trend filmskapare ofta ägnar sig åt numera, på den nya dåliga tiden. Detta innebär att det dröjer sådär 30-40 minuter innan vi får klarhet i vad som försiggår och vad det hela går ut på.

Denna prolog känns lite grann som en audition till nästa James Bond-film. Försöker Jamie Dornan vara Bond här? Det skulle även kunna vara en audition till en ny MISSION: IMPOSSIBLE. Eller försöker Gal Gadot vara Modesty Blaise? Jag har inte tänkt på det tidigare, men Gadot är lite lik Modesty.

Ett team brittiska MI6-agenter har tagit sig in på ett casino i de italienska alperna. Gal Gadot är teamets IT-expert, Rachel Stone. De är på jakt efter några slemma typer, saker och ting går fel, och en massa action och jakter i bergen följer, därefter blir det animerade förtexter; filmen har riktiga förtexter, vilket alltid är ett plus.

Jag tänkte att den här långa prologen var rätt lovande, men så snart förtexterna var över kom jag på andra tankar.

Den oansenliga IT-experten är inte alls någon IT-expert, hon tillhör en superhemlig agentorganisation kallad Korthuset, vars agenter har olika spelkort som täcknamn. De andra i MI6-gänget blir förvånade, de visste inte om detta.

Plötsligt attackeras MI6-gänget och flera av dem dödas. Det finns en förrädare bland dem.

Det hela handlar om jakten på ett supervapen, en pryl som kallas Hjärtat. Stone ger sig av efter skurkarna Keya (Alia Bhatt) och Mulvaney (Enzo Cilenti). Keya ger intryck av att egentligen vara snäll. De jagar varandra och slåss och skjuter ...

... Och jag tappade intresset totalt. HEART OF STONE är en fullkomligt själlös film. Den är något makalöst ooriginell. Vi får ännu en sådan där superhemlig agentorganisation, som känns väldigt fantasilös, den skulle lika gärna kunna heta U.N.C.L.E. eller Impossible Mission Force. Vi får ännu en McGuffin alla är ute efter, det var inte längesedan vi såg detta på bio - nämligen i den senaste MISSION: IMPOSSIBLE-filmen. Och apropå den, stora delar av HEART OF STONE påminner om MISSION: IMPOSSIBLE - FALLOUT. 

Det hela blir inte bättre av Gal Gadot i huvudrollen. Hon må vara vacker, men hon är vansinnigt tråkig. Hon blir inte roligare av det faktum att filmen är relativt humorbefriad. Nej, jag ska inte säga "relativt", filmen är humorbefriad.

Jag har aldrig läst serieförfattaren Greg Ruckas serier, han har skrivit en hel del superhjälteserier och serieromaner, men den förra Netflixfilmen han låg bakom; THE OLD GUARD, var lika värdelös - men om inget annat hade den Charlize Theron i huvudrollen.

HEART OF STONE är en plastig, ospännande och framför allt tråkig actionfilm som inte innehåller någonting alls som sticker ut och gör den intressant, den innehåller ingenting vi inte sett förut. Jag skulle kunna vara snäll och ge filmen en tvåa i betyg - men så snäll tänker jag inte vara. Jag satt nämligen bara och väntade på att filmen skulle ta slut, så att jag kunde titta på något annat.

Bland övriga medverkande syns Matthias Schweighöfer, Sophie Okoned, BD Wong och Glenn Close.

 

 

 

 

(Netflixpremiär 11/8)

Bio: Jurassic World

Foton copyright (c) UIP Sweden

För två år sedan gick Steven Spielbergs JURASSIC PARK upp på bio på nytt, konverterad till 3D. Jag tittade igenom min recension och såg till min förvåning att jag gav den en fyra i betyg. Jag minns nämligen inte så mycket av filmen. Det är lite märkligt med de här filmerna. Jag har sett dem allihop - men jag minns i princip ingenting, allra minst av filmerna nummer två och tre. Peter Stormare svor på svenska när han dog i tvåan, det är allt.

I min recension av den första filmen skriver jag att klippningen är återhållsam och fotot följsamt, vilket gör att den känns trevligt gammaldags. Detsamma kan man inte säga om den här nya, fjärde filmen, som regisserats av Colin Trevorrow (vars meritlista är kort). Datoranimering och datoranimerade dinosaurer är inget nytt, det räcker inte med att bara visa upp några realistiskt återskapade urtidsdjur för att imponera på publiken - därför är det mycket dunder och brak i JURASSIC WORLD.

Det har gått 22 år sedan katastrofen på ön Isla Nubar, som såg till att den ursprungliga urtidsparken stängdes. Nu har man byggt upp en ny park, den gigantiska Jurassic World, och forskare jobbar med att klona fram nya attraktioner, det vill säga ödlor. Med betoning på "nya". Det pumpas in pengar i parken och de giriga investerarna vill ha valuta för stålarna. Således uppfinner man helt nya typer av dinosaurer.

Dr Henry Wu (BD Wong) har lyckats blanda ihop en hemlig DNA-cocktail och med denna skapa det enorma monstret Indominus Rex, en mordisk best som är större än en T-Rex. Den ska minsann locka publik, är det tänkt.

Vad är väl en Steven Spielberg-produktion utan pojkar bland huvudrollerna. Bröderna Gray och Zach (Ty Simpkins och Nick Robinson) är på väg till Jurassic World, där deras moster Claire (Bryce Dallas Howard) jobbar. Claire har inte träffat pojkarna på sju år och det hela är tänkt att bli något slags familjehelg. De planerna blir det inte så mycket bevänt med. Indominus Rex rymmer nämligen och utsätter hela ön för fara.

Då är det tur att en karl som Owen Grady (Chris Pratt) finns till hands. Han är före detta marinkårssoldat och numera dinosaurietämjare. Owen och Claire är inte de bästa vänner, de dejtade en gång, vilket inte gick så bra.. Hon är strikt på alla tänkbara sätt, han är grabbig. Nu måste Owen och Claire ge sig iväg för att hitta Gray och Zach - och den mordiska besten, innan alltför många dödas. Saker och ting blir än värre när en som heter Hoskins (Vincent D'Onofrio), en man med onda baktankar, iscensätter sin själviska plan och skickar efter legosoldater.

Chris Pratt har figurerat en hel del i media på sistone. Han är ju en väldigt rolig kille. Owen Grady är dock inte speciellt rolig, han är en traditionell hjälte på alla sätt och vis. Men visst, Pratt funkar bra i rollen. Bryce Dallas Howard är iförd något slags vit Månbas Alpha-klänning och passande frisyr. Lille Gray ser ut att komma direkt från en Spielbergfilm från 1979. Eller 1981. Samma typ av unge, samma hopplösa frisyr, han är energisk och irriterande, och jag hoppades att han skulle bli uppäten.

Delar av dialogen, i synnerhet i början, är fasansfull - framför allt när brödernas föräldrar medverkar. Detta är ännu en film som bankar in budskapet att familjen är det viktigaste av allt, och Claire är minsann en dålig kvinna, eftersom hon dels inte har träffat sina systersöner på väldigt länge, dels inte vill ha barn, och dels inte har tid att ta hand om Gray och Zach när de anländer. Men herregud, hon jobbar ju! Vad hade de väntat sig?

Bitvis är JURASSIC WORLD rätt tråkig - men det går inte att förneka att den ibland även är rätt häftig. Det är ju tufft när urtidsödlor slåss med andra urtidsödlor. Scenerna med legosoldaterna i djungeln för tankarna till ROVDJURET. Flera scener är överraskande våldsamma - på ett bra sätt. En scen där pterodaktyler leker med en fångad kvinna är riktigt bra, liksom ett par andra scener där folk äts upp. Jag tycker även att själva parken är cool; det är fränt att filmskaparna har byggt upp en enorm, fiktiv park - det är riktigt synd att den inte finns på riktigt.

JURASSIC WORLD är ... sådär. Inte sämre än ordinarie blockbusters. Definitivt inte bättre. Betyget här under svajar en aning.

3D:n är inget vidare och den svenska textningen är slarvig: det saknas ofta bokstäver, och på ett ställe står det "Din pojkvän är badass!". Vad är det för fel med "Din pojkvän är grym!/stenhård!/en tuffing!"?

      






(Biopremiär 10/6)