Visar inlägg med etikett B Wahlströms ungdomsböcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett B Wahlströms ungdomsböcker. Visa alla inlägg

onsdag 24 mars 2010

Bio: Klara

Foton copyright ©2010 2000bilder AB. Fotograf: Sarah Bolmsten
Hej hå, nu är det dags för mig att kasta mig över en film där jag är så långt ifrån målgruppen jag kan komma! HÄSTFILM! Och då pratar jag inte western. Jag pratar stall och hästtjejer och ridhjälm och Min Häst och Wahlströms Ponnyklubb och allt annat jag inte kan relatera till. Jag är ju liksom ingen hästkille. Dessutom är jag ingen elvaårig tösabit. Snacka om att vara fel på det när jag ska recensera den här! Jag känner mig som de 65-åriga tanter som ibland recenserar kung fu-film i svensk press.
Jag har ridit en gång i mitt liv. På Gymnasiet. Vi blev tvingade på en gymnastiklektion. Huga. Eftersom jag var längst, fick jag den största hästen. Den hette Elton. fråga mig inte varför jag minns det. Okej, jag var näst längst, men den längste killen som gick i teknistklassen, och som idag är polis, var så skraj att han gömde sig.
Tänk er ett gäng skärrade killar iförda fåniga hjälmar och uppflugna på hästar. Jag fick lyftas upp på hästjäveln. När vi satt uppradade och stilla utbrast Robban (som senare blev en kollega till mig) plötsligt: "Fan! Kolla, den rör sig!" Hans häst rörde på ena örat. Sedan skulle vi rida runt i en cirkel och fick besked om att hästarna inte fick komma upp bredvid varandra, för då började de tävla med varandra. Och där red jag i lugn och ro när jag hör Patriks röst bakom mig: "Helvete! Här kommer jag!" och så kom han av misstag upp bredvid mig och hästarna började kuta snabbt som fan runt, runt, runt.
Efter lektionen upptäckte jag att min plånbok stulits i omklädningsrummet.
KLARA bygger på en serie böcker av Pia Hagmar. Jo, jag känner faktiskt till dem - det ingår ju i B Wahlströms flickböcker, som sedan några år tillbaka blev könsneutrala B Wahlströms ungdomsböcker (vilket pojkböckerna alltid rubricerats som). Arton stycken finns det visst. Självklart har jag aldrig haft en aning om vad de handlar om mer än en som heter Klara och som rider.
Filmen KLARA, i regi av Alexander Moberg, börjar med att A-barnet Klara Andersson (Rebecca Plymholt), som ser ut att vara i mellanstadieåldern, via voice over berättar att hennes föräldrar skilt sig och att hon nu ska flytta till ett ruckel på landet med sin ensamstående morsa (Regina Lund, som gått upp i vikt), medan farsan Kjell Bergqvist gift om sig och bor i flott villa i stan. Inte fan vill Klara flytta till landet - men å andra sidan finns där ju hästar, och Klara ääälskar hästar, trots att hon aldrig ridit.
Mor och dotter flyttar in och inne i skogen hittar Klara en grå pålle som heter Star. Star tillhör gubben de hyr kåken av och han vill slakta oduglingen till häst. Klara träffar även grannpojken Jonte (Joel Lützow) som är mobbad i skolan och vars morsa är knäpp flygvärdinna som suttit på dårhus.
I skolan lär Klara snabbt känna en lång, tanig tjej som det knappt går att höra vad hon säger. De går till ridhuset och Klara låtsas att hon kan rida och blir genast ovän med de elaka rikemanstöserna, ett gäng härliga klichéer. Klara lyckas även med konststycket att anmäla sig till en galopptävling! Vojne, vojne - hon kan ju inte rida!
Kjell Bergqvist gillar inte att dottern rider, det är ju livsfarligt, han tycker att hon ska satsa på musiken eftersom hon sjunger bra, så han köper en synt till henne. "Den ... öh ... går på batteri också..." säger han och så knäpper han med fingrarna och utbrister "...I like rock'n'roll ... öh ... rock'n'roll...". Fantastiskt! Bergqvist blir också arg på Regina Lund och ryter "Gå in och måla läpparna eller nåt!".

Gissa vad som händer då, jo, Klara och Jonte börjar träna och träna med Star så att hon kan tävla i galopptävlingen! De unga tu blir visst också lite kära i varandra, men sedan är Klara dum mot Jonte eftersom de andra töserna tycker att han är knäpp och ful. Och sedan bjuder Jontes morsa Klara på 150 kräftstjärtspiroger. Och hur är det med knäppgöken som delar ut post - en snubbe som ser ut som Thåström i inkamössa och som kör flakmoppe och som inte pratat på tjugo år; är han månne ett potentiellt kärleksobjekt för Regina Lund?
Hur kommer det att gå? Kommer Klara att tävla? Kommer Jonte att förlåta henne? Kommer den elaka rikemanstösens fräsiga överklassfarsa med seglarkavaj och scarfs att köpa Star framför ögonen på dem? Vad är det för konstig rocklåt Kjell Bergqvist försöker sjunga? Frågorna är många!
KLARA följer ungefär ROCKY rakt upp och ner. Det här är ROCKY i hästmiljö. Och med barn. Eller är detta möjligtvis RIDSKOLAN 3: SKIDSKOLAN utan skidor och porr?
Som sagt, jag är helt fel målgrupp för den här filmen. Men jag upplever den som totalt harmlös och säkert trevlig, och ser hellre att ungar tittar på KLARA än på alla jävla misärskildringar förståsigpåare fått för sig att barn ska se.
Jag uppskattar att KLARA verkligen är i färg. Visst, alla svenska filmer är väl i färg, men trenden idag är ju urblekta, skitiga färger. KLARA är en film i vacker sommarskrud och går i varma färger. Faktum är att det hela ser ut som en 80-talsfilm. Inget fel i det.
Ibland är dialogen mer än lovligt styltig, ibland framförs dialogen lika styltigt. Jag antar att en del kritiker kommer att anmärka på traditionella könsroller - Klara och hennes vänner är ju inte unga, arga, lesbiska feminister. Jag tycker nog snarare att ungarna i filmen, trots alla överdrifter, är ungefär så som vanliga ungar är; det vill säga, flickorna gillar det vanliga flickor gillar. Och ridtjejer lär väl älska den här filmen. Jag tyckte väl mest det var småtråkigt.
Kjell Bergqvist är med alldeles för lite men lyfter filmen när han dyker upp. Jacqueline Ramel (inte direkt släkt med Povel) har flera credits, inklusive skådis.

Filmen:






Kjell Bergqvist:





(Biopremiär 26/3)