Visar inlägg med etikett Anton Corbijn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anton Corbijn. Visa alla inlägg

söndag 14 september 2014

Bio: A Most Wanted Man

Foton: Kerry Brown Copyright: © A Most Wanted Man Limited / Amusement Park Film GmbH. All Rights Reserved.

Jag hörde att Anton Corbijns film THE AMERICAN ställde till det en del på Filmstaden i Malmö. Den filmen hade George Clooney i huvudrollen, en tuff titel - THE AMERICAN - och en affisch på vilken Clooney poserar tuff med pistol. Detta lockade mängder av tonåringar som förväntade sig fetaction. Det fick de inte. Istället serverades de ett långsamt, långsamt, ohyggligt långsamt och arty drama. De besvikna tonåringarna såg ibland till att visningarna blev kaotiska. Själv gillade jag verkligen filmen, många andra tyckte att den var något av det tristaste de någonsin sett.

Nu är Corbijn tillbaka med en film som förvisso inte är lika långsam och händelselös som THE AMERICAN, men för att vara en spionthriller är den anmärkningsvärt fri från raffel - och spänning. A MOST WANTED MAN har blivit omskriven främst för att vi i filmen för se Philip Seymour Hoffman göra sin sista huvudroll; han dog ju tidigare i år.

Hoffman är Günther Bachmann, agent i Hamburg - och jag måste erkänna att jag först inte kopplade att rollfigurerna faktiskt ska föreställa tyskar. Jag trodde att de var amerikanska agenter stationerade i Tyskland. Men de flesta av skådespelarna pratar med lätt tysk brytning - vilket är rätt onödigt, ja, det är ju faktiskt lite fånigt.

En tjetjensk muslim på flykt undan tortyr och terror anländer till Hamburg. Han påstår sig vara son till en rysk general som satt in ett mångmiljonbelopp på en tysk bank. Rachel McAdams är flyktingadvokaten Annabel Richter, som kontaktar bankdirektören (Willem Dafoe). Det hela övervakas av underrättelsetjänsten, det vill säga den trötte Bachmann, men även amerikanska ambassaden lägger sig i; Robin Wright spelar en ambassadkvinna.

A MOST WANTED MAN bygger på John le Carrés roman "En eftersökt man" från 2008, och det är lika kallt och sjaskigt som det brukar vara hos le Carré. Det är omöjligt att låta bli att jämföra med Tomas Alfredsons le Carré-filmatisering TINKER, TAILOR, SOLDIER, SPY från 2011. Liksom Alfredsons film, är Corbijns nya en snårig historia. Det är säkert väldigt realistiskt, men lite ogreppbart. Jag tyckte dock bättre om Alfredsons film. Som jag nämnde ovan, är A MOST WANTED MAN besynnerligt ospännande.

Skådespelarinsatserna och dock till större delen lysande, i synnerhet Philip Seymour Hoffman, och det är för dessa man ska se filmen. Jag är väldigt förtjust i Rachel McAdams, men jag vet inte om hon övertygar riktigt som tysk flyktingadvokat.

Det är en klinisk film, det är iskallt, och hela tiden estetiskt genomtänkt. Flera scener där Bachmann sitter i barer - och han sitter ofta i barer - verkar inspirerade av Edward Hoppers "Nighthawks", vilket de säkerligen också är.

Philip Seymour Hoffman kommer vi att få ser mer av, eftersom hann ju medverkar i de två sista HUNGER GAMES-filmerna; den filmserien avslutas inte förrän i november 2015. Han lär även dyka upp i en TV-serie som ännu inte börjat sändas.





(Biopremiär 12/9)

onsdag 8 september 2010

Bio: The American

Foton: Giles Keyte. Copyright (c) 2010 Focus Features LLC. All Rights Reserved.

Jag hade faktiskt onda aningar inför den här filmen, som gick upp på bio i USA förra veckan. Jag läste en rad recensioner och fick intrycket att CONTROL-regissören Anton Corbijns nya thriller är extremt långsam och oerhört pretentiös. Pretentiösa anti-thrillers är ju bland det värsta som finns.

Åsikterna efter pressvisningen var oerhört blandade. En del tyckte filmen var fruktansvärd och tristare än trist. En del tyckte den var okej. Och jag själv, som hade förberett mig på det värsta, vad tyckte jag? Jo, jag tyckte att THE AMERICAN var riktigt, riktigt bra.

George Clooney är Jack. Eller Edward. Hans riktiga namn avslöjas aldrig. Han är lönnmördare och när filmen börjar befinner han sig i en idyllisk stuga i ett vintrigt Dalarna - i Sverige. Han gosar med svenska Ingrid (Irina Björklund) innan de bestämmer sig för att ta en promenad. Då dyker det plötsligt upp en svensk jägare och börjar skjuta på Jack, som drar fram en pistol ur fickan - till Ingrids stora förvåning. Jack skjuter ihjäl jägaren - och eftersom Ingrid sett för mycket, dödar han kallblodigt även henne.

Fler mördarsvenskar är ute efter Jack. Plötsligt sticker Björn Granath upp sitt huvud! Jepp: Madickens farsa. Herr Jönsson i SÄLLSKAPSRESAN II - SNOWROLLER. Han hinner dock inte fälla någon replik, innan han blir ihjälskjuten av Jack.

Jack beger sig genast till Italien. Han måste ligga lågt. Han flyttar in en en lägenhet i en idyllisk, lugn by i bergen. Där utger han sig för att vara fotograf - men hans uppdragsgivare ger honom ett sista uppdrag. Hans ska bygga ett vapen åt en annan lönnmördare, vilket han går med på.

Regel 1A är att inte skaffa sig några vänner i byn, något som visar sig bli svårt. Det dröjer inte länge innan en präst som ser och hör allt bjuder hem Jack på ett glas brandy - "de enda positiva Frankrike bidragit med". Jack börjar även gå på horhus, där han alltid träffar samma kvinna; Clara (Violante Placido). Deras svettiga möten blir allt allvarligare; de börjar motvilligt fatta tycke för varandra. Alltmedan Jack tillbringar dagarna med att skruva ihop ett gevär och preparera ammunition.

Självklart börjar det förflutna komma ikapp. Den svenska fienden anländer. Men även andra verkar vara ute efter Jack.

Att säga att THE AMERICAN är långsam är en underdrift. Den är mycket långsam. Och det är i det här fallet en av filmens stora tillgångar. Det understryker lönnmördarens ensamma, monotona liv. Vi får i detalj följa alla hans förberedelser.

Själva inramningen är inte särdeles realistisk. Byn är ofta folktom. Poliser verkar lysa med sin frånvaro. Vid ett par tillfällen mördas folk på öppna gator och bilar kraschar, men ingen verkar notera detta. Precis som i gamla italienska thrillers, känns det nästan som om Corbijns film utspelar sig i en surrealistisk parallellvärld. THE AMERICAN är som OND TRO - fast tvärtom, det vill säga bra.

Den italienska byn förvandlas till en av filmens rollfigurer. Byn känns organisk, som om den har vuxit upp ur klippan. Gatorna är smala, gränderna och prången är många; byn verkar vara en enda stor labyrint, vilket förstås även Jacks liv och filmens handling är.

Vid ett par tillfällen åker Jack, i sällskap av olika kvinnor, ut till en flod. Naturen där är bedövande vacker och varje gång figurerar fjärilar på olika sätt.

Filmens allra största tillgång är dock dess kvinnor. Oj. Jag blev alldeles svettig. När jag såg PIRANHA 3D satt vi mest och skrattade åt alla nakenscener, vilka var med i rent sexploitationsyfte. Så är inte fallet med THE AMERICAN. Nakenscener är det gott om. Redan en minut in i filmen bjuds det på damgump när Irina Björklund kelar med Clooney.

Den som ska ha vapnet Jack konstruerar, är en mystisk kvinna som spelas av Thekla Reuten. En otroligt vacker kvinna.

Men Violante Placido är den som sätter eld på duken. Hon är nästan Fellini-esque. Eller ska jag säga Tinto Brass-esque? Hon är väldigt italiensk. Naken- och sexscenerna med henne lyckas vara kraftigt erotiska och vackra utan att på något sätt kännas som sexploitation. Visst gick tankarna en aning till Manara - men kanske mer till den där andre, italienske serietecknaren som Epix publicerade på 1980-talet. Vad hette han? Giardino eller något i den stilen? Han tecknade lite frodigare kvinnor än Manara. Tankarna gick även till den gamla fina VENUSFÄLLAN och scenen där den kurviga brunetten strippar och draperar sig med en bordsduk. Scenen i THE AMERICAN i vilken Placido kliver upp ur floden endast iklädd ett par trosor torde kunna väcka liv i döda.

Filmfotot är outstanding. Här finns inte en kamerauppställning som känns slentrianmässig. Det finns både skönhet och spänning i de avvaktande bilderna. Det var detta som fängslade mig; det var detta som gjorde att jag inte upplevde filmen som tråkig.

Scenerna från Dalarna är visst inspelade i Jämtland, och tydligen blev kommungubbarna i Östersund som gett tillstånd till inspelningen förbannade när de fick veta att deras landskap förvandlats till ett annat.

I en scen får Clooney ett klipp ur en svensk tidning; en artikel om dödskjutningarna i Dalarna. Jag hann förstås inte läsa så mycket av texten, men den är på svenska - och felstavad. Det står bland annat att man hitta "tree döda kroppar".

På sätt och vis påminner THE AMERICAN om 70-talsklassikern SCHAKALEN, i vilken Edward Fox under två och en halv timme långsamt och noggrant förbereder sig för ett lönnmord. Filmen har även liknats vid Coppolas AVLYSSNINGEN, men den har jag inte sett - jag minns att jag som tonåring började se den på TV, men jag tyckte den var så tråkig att jag stängde av.

Kritikerna lär ge THE AMERICAN tummen upp, men allmänhetens åsikter kommer garanterat att gå isär. Många kommer att hata den. Men jag vidhåller att den är vacker, spännande och sexig. En av årets bästa filmer.





(Biopremiär 10/9)