Visar inlägg med etikett Anne Heche. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anne Heche. Visa alla inlägg

torsdag 21 maj 2015

DVD: Wild Card

WILD CARD (Nordisk Film)

Jason Statham må vara en bra filmhårding, men han medverkar i alldeles för många filmer - vilket innebär att en del är lite för slätstrukna och ointressanta (vem minns BLITZ?). WILD CARD, i regi av Simon West (THE EXPENDABLES 2), bygger på en roman av William Goldstein, som även skrivit filmens manus, och även om det här inte är speciellt minnesvärt, får jag väl ändå säga att det är hyfsat. Det är okej.

Statham spelar en kille med actionhjältenamnet Nick Wild. Han bor i Las Vegas där han jobbar som något slags livvakt man kan hyra - han agerar "förkläde" åt folk som går på casino. Han är en jävel på att spela kort, men verkar även vara spelmissbrukare, och han har sett sina bästa dagar. En kvinna som blivit våldtagen och misshandlad av några gangsters på ett hotell söker upp Nick, hon vill att han ska lokalisera våldsmännen så att hon kan ställa dem inför rätta - eller ännu hellre ta saken i egna händer och hämnas.

Konfrontationen med dessa gangsters blir brutal (Nick är förstås även en jävel på att slåss och kasta spelkort på folk) och Nick lever därefter farligt. Han tänker vinna ihop en stor summa pengar så att han kan lämna Vegas för alltid, innan maffian hittar- och mördar honom.

Handlingen i WILD CARD är lite luddig. Jag blir inte riktigt klok på vad Nick Wild är för typ och vad han är ute efter. Han verkar mest trött på allting. Handlingen känns märkligt tunn och drygas ut med handlingstrådar som inte fyller någon större funktion.

DVD-omslaget kategoriserar filmen som "action", men det här är en kriminalfilm. Det dröjer 38 minuter innan det första, korta slagsmålet, 25 minuter senare kommer nästa, korta actionscen, och alldeles på slutet får vi ett tredje och sista slagsmål. Dessa fajter är koreograferade av Corey Yuen (TRANSPORTER) och utmärkta, men de är för få för att filmen ska kunna klassas som actionfilm.

Det förekommer en del kända namn i väldigt små roller. Sofía Vergara medverkar i filmens prolog och återkommer inte senare. Nick Wild delar kontor med en advokat, som spelas av Jason Alexander. Alexander gör rollen precis likadant som han gjorde George Costanza, kanske kan han bara göra en typ av figur, och jag skrattade - även om det kanske inte var meningen. Han medverkar bara i en enda scen i början. Stanley Tucci spelar en gangster, och även han medverkar i en enda scen. Även Anne Heche dyker upp i en liten roll.

Boken WILD CARD bygger på heter "Heat" och 1986 kom en filmversion med den titeln. Då spelade Burt Reynolds huvudrollen och hette Mex, och Goldman stod för manus även då. Jag minns inte om jag sett den.

Simon West regisserade även den lite vissna nyinspelningen av THE MECHANIC med Statham i Charles Bronsons gamla roll.

Betyget härunder är lite svajigt, men trots mina invändningar tycker jag att det är en småtrevlig liten film. En scen som involverar en häcksax och ett manligt könsorgan är rätt svettig att titta på.

  

torsdag 6 augusti 2009

Bio: L.A. Gigolo

Avdelningen filmtitlar: L.A. GIGOLO är den här filmens svenska titel. I Frankrike heter den TOY BOY. Men i USA heter den SPREAD. Jag tyckte förstås att den borde försetts med en rejäl skånsk översättning av titeln: STREDA. Men i en scen i början dyker det upp en budkille i Anne Heches enorma, flotta lyxvilla, ser sig omkring och säger "Nice spread", så det är väl det titeln åsyftar. Och inget stredande i sängen.
 Ashton Kutscher är Nikki; hemlös och arbetslös. Men det bekommer honom inte så värst mycket, eftersom han glider runt i Los Angeles och lägrar brudar. Det kommer han långt på. Han bor hos dem, äter av deras mat och får grejor och kläder av dem. När filmen börjar är han på jakt efter en äldre, mognare och rik kvinna, så att han kan slå sig ner en längre tid. Han träffar Samantha (Anne Heche) som är advokat eller vad hon nu var och som alltså bor i ovannämnda jättevilla. Nikki och Sam tillbringar dagarna med att ha sex, shoppa och ha mer sex. Men så måste Sam åka bort några dagar. Genast ordnar Nikki stor fest i villan, genast börjar han gänga andra brudar - och blir snart påkommen av Sam, som oväntat kommer hem. Även om hon inte älskar Nikki utan bara vill ha honom som toyboy, kastar hon ut honom. Nu får han klara sig själv. 
 Fast han har lyckats träffa en annan, ung tjej som ocfkså gillar att utnyttja folk. Och verkar det inte som om han älskar denna tjej på riktigt?
 Jag fattar inte hur de har lyckats. Hur kan man göra en film med så här många naken- och sexscener så här osexig och mördande tråkig?L.A. GIGOLO varar drygt 95 minuter, men känns som fyra timmar. Det är så seg, trist och ointressant att bananflugorna packar ihop och lämnar biografen. Okej, första halvan, när Nikki fortfarande har ihop det med Samantha, har väl en antydan till att bli lite okej. Den är i alla fall bättre än andra halvan.

 Varför ska vi bry oss om stackars Nikki? Och vad ser tjejerna i honom? Ha är bara osym-

patisk och lite korkad. Och trist. Liksom brudarna han är efter. Dessutom introduceras han på ett märkligt sätt: han pratar om hur det är att knulla mängder med brudar, bla bla bla, fuck, pussy, fuck och så vidare - och så är han iförd hängslen, piratörhänge och löst sittande halsduk, vilket bara gör att han ser ut att jobba på en eskortservice för homosexuella! Dessutom heter han Nikki - otroligt omanligt. Han ger intryck av att vara en vilsen bög som försöker leva heteroliv. Fast det är han kanske, vad vet jag. Han pratar med tillgjord, lite hes röst och låter som jag gör klockan sex på morgonen. I synnerhet när jag är bakfull.

 Jag gillade en scen där Samantha besöker ett sjukhus för att genomgå vaginalföryngring och läkarens kommentarer efteråt. Och så gillade jag en groda som förekommer under eftertexterna. I övrigt är den här filmjäveln fruktansvärd.
 Jag blev även lite chockad över hur Maria Conchita Alonzo ser ut idag. Hennes namn står tidigt i rollistan, men hennes roll är i det närmaste ett statistinhopp. Hon ser mest ut som ett spanskt fruntimmer numera. Påtagligt gammal. Hu!
 Nä, fan, nu kommer jag inte på mer att skriva om den här filmen.

(Biopremiär 7/8)