CHERRY TREE (Njutafilms)
Den irländska skräckfilmen CHERRY TREE visade sig vara en irländsk-holländsk samproduktion; jag känner en av de holländska producenterna. Men filmen är inspelad på Irland och regissören är irländare: David Keating, som tidigare gjort den skånsk-irländska WAKE WOOD (vars manus jag läste innan produktionen, men jag har aldrig sett filmen).
CHERRY TREE är en mycket ojämn film. Handlingen får mig att tänka lite grann på Kim W Anderssons ALENA, eftersom sextonåriga huvudpersonen Faith (Naomi Battrick) går på en flickskola och spelar landhockey - i ALENA var det lacrosse. Och liksom i så mycket skandinavisk genrefilm, mår Faith inte så bra. Hennes far är döende i cancer och hon har en del andra problem. Hon går mest omkring och är butter, och ibland får hon utbrott och slår sönder saker och har sig. Det är aldrig bra med sådana här hjältinnor, jag blir genast lite anti; jag vill inte sitta och titta på en traderöv i 90 minuter.
Till den lilla staden anländer en mystisk kvinna; Sissy (Anna Walton). Hon visar sig vara en häxa och blir snart vän med Faith. Sissy hävdar att hon kan bota Faiths far - men hon kräver en gentjänst. När Faith går med på erbjudandet går förstås saker och ting åt skogen.
Jag vet inte på vilket format de filmat CHERRY TREE, men det ser ut som om de skjutit på riktig film. Vi slipper i alla fall det där sterila, platta, digitala fotot så många lågbudgetfilmer lider av. Dock går miljöerna och färgskalan i grått, vilket innebär att det här ser ut som en engelsk TV-film från 1982. Fula hus och fula kläder. Men - så fort de befinner sig i häxornas underjordiska tillhåll under körsbärsträdet lever filmen upp, framför allt estetiskt. Då plötsligt fläskas det på med färger, det är mycket rött, och det är rätt snyggt och maffigt.
CHERRY TREE känns till större delen som en produktion som riktar sig till unga tonårsflickor som egentligen inte gillar skräck, men emellanåt bjuds det på lite splatter och en del bisarra effekter - tusenfotingar spelar en stor roll i filmen. Slutet innehåller en del kreativa make up-effekter, det är lite WICKER MAN, det är överraskande slafsigt, och den allra sista scenen är lite fräck, även om den känns påklistrad.
... Men jag kan inte påstå att jag gillar den här filmen. Jag tycker att den är rätt tråkig, den är ospännande och tempofattig, den brister i regi, och som sagt; den är väldigt ojämn.
-->
CHERRY TREE är en mycket ojämn film. Handlingen får mig att tänka lite grann på Kim W Anderssons ALENA, eftersom sextonåriga huvudpersonen Faith (Naomi Battrick) går på en flickskola och spelar landhockey - i ALENA var det lacrosse. Och liksom i så mycket skandinavisk genrefilm, mår Faith inte så bra. Hennes far är döende i cancer och hon har en del andra problem. Hon går mest omkring och är butter, och ibland får hon utbrott och slår sönder saker och har sig. Det är aldrig bra med sådana här hjältinnor, jag blir genast lite anti; jag vill inte sitta och titta på en traderöv i 90 minuter.
Till den lilla staden anländer en mystisk kvinna; Sissy (Anna Walton). Hon visar sig vara en häxa och blir snart vän med Faith. Sissy hävdar att hon kan bota Faiths far - men hon kräver en gentjänst. När Faith går med på erbjudandet går förstås saker och ting åt skogen.
Jag vet inte på vilket format de filmat CHERRY TREE, men det ser ut som om de skjutit på riktig film. Vi slipper i alla fall det där sterila, platta, digitala fotot så många lågbudgetfilmer lider av. Dock går miljöerna och färgskalan i grått, vilket innebär att det här ser ut som en engelsk TV-film från 1982. Fula hus och fula kläder. Men - så fort de befinner sig i häxornas underjordiska tillhåll under körsbärsträdet lever filmen upp, framför allt estetiskt. Då plötsligt fläskas det på med färger, det är mycket rött, och det är rätt snyggt och maffigt.
CHERRY TREE känns till större delen som en produktion som riktar sig till unga tonårsflickor som egentligen inte gillar skräck, men emellanåt bjuds det på lite splatter och en del bisarra effekter - tusenfotingar spelar en stor roll i filmen. Slutet innehåller en del kreativa make up-effekter, det är lite WICKER MAN, det är överraskande slafsigt, och den allra sista scenen är lite fräck, även om den känns påklistrad.
... Men jag kan inte påstå att jag gillar den här filmen. Jag tycker att den är rätt tråkig, den är ospännande och tempofattig, den brister i regi, och som sagt; den är väldigt ojämn.
-->
Inlägg
