Visar inlägg med etikett Allison Williams. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allison Williams. Visa alla inlägg

torsdag 12 januari 2023

Bio: M3GAN

Foton copyright (c) UIP Sweden

Årets första recension av en biopremiär - och trevligt nog handlar det om en riktigt bra film.

... Efter att ha sett M3GAN slog det mig att det kanske skulle bli fräckt om jag byter ut alla e:n i den här recensionen mot siffran 3, som i filmens titel - men eftersom det nog skulle göra texten svårläst, valde jag att avstå.

M3GAN, i regi av Gerard Johnstone, går som tåget på bio i USA. Den har fått bra kritik rent allmänt, och pålitliga bekanta till mig därborta gillar filmen. Trots detta hade jag inga större förväntningar, det är trots allt en PG-13-skräckfilm från Blumhouse. Deras filmer brukar vara sebara, men sällan något speciellt som sticker ut.

Jag vill inte påstå att M3GAN är något speciellt och sticker ut, men denna korsning av DEN ONDA DOCKAN och THE TERMINATOR är jättekul och förbålt underhållande.

Nioåriga Cady (Violet McGraw) ska åka på skidresa med sina föräldrar, när de hamnar i en snöstorm och blir påkörda av en snöplog. Föräldrarna omkommer och ny vårdnadstagare för Cady blir hennes moster, Gemma (Allison Williams).

Gemma är inte vilken moster som helst. Hon jobbar på ett företag som utvecklar avancerade leksaker; dockor med artificiell intelligens. Det är dyra, men rätt harmlösa produkter - som små håriga varelser som skriker konstiga saker och bajsar. Gemma håller dock på med ett sidoprojekt: Model 3 Generative ANdroid, förkortat M3GAN, uttalas som Megan.

M3GAN är världens mest avancerade docka. Hon är en robot som nästan ser ut som ett riktigt barn, och nästan beter sig som ett barn. Hon är mycket smartare än ett barn. Hon kan gå omkring, prata, sjunga och göra saker. Hon kan dessutom tänka själv - i alla fall verkar det så. Det handlar förstås om avancerad AI, och M3GAN är inte mer än en robot med en datorhjärna.

Gemmas jobbige chef vill lägga ner det svindyra projektet, men när Gemma måste ta hand om lilla Cady inspireras hon och färdigställer dockan. M3GAN paras med Cady, Cady blir dockans "chef" och bästa vän, och Gemmas chef imponeras djupt. Den här dockan kommer att bli världens grej!

Dock händer det saker med M3GAN. Hon visar sig vara lite för avancerad - och snart ser det inte bättre ut än att hon faktiskt tänker och agerar helt på egen hand. Hon lyder Cady blint, och de personer Cady inte gillar råkar illa ut. Med tiden råkar även andra illa ut när M3GAN är i farten.

Det är ett rejält driv i berättandet. M3GAN, som har en perfekt speltid på en timme och 42 minuter, blir aldrig tråkig. Den berättas effektivt på ett sätt som påminner om 80-talsfilm. Här finns inga onödiga scener, handlingen rör sig framåt, och avslutningen är inte utdragen, som annars ofta är fallet idag, när slutstrider kan pågå i en halvtimme.

Visst känner vi igen stora delar av handlingen från andra filmer, det här är ingen unik skräckfilm - men det spelar ingen roll så länge resultatet är bra och underhållande. Handlingen i M3GAN är intressant och filmen blir faktiskt lite spännande emellanåt. Vad filmen också bjuder på, är humor. Den är överraskande rolig mellan varven. Från de inledande reklamfilmsparodierna till en ungjävel som råkar illa ut i skogen, till ungjävelns morsa. Sådant uppskattas! Blod och våld finns det dock inte alltför mycket av.

Dockan M3GAN ser rejält obehaglig ut med sin stirrande blick och sitt ryckiga rörelsemönster. Inuti dockan finns den 12-åriga dansösen Amie Donald från Nya Zeeland, där filmen är inspelad.

Jag tycker allt att ni ska gå och se M3GAN! Den är ett trevligt sätt att inleda filmåret på.



 

 

(Biopremiär 13/1)


tisdag 11 april 2017

Bio: Get Out

Foton copyright (c) UIP Sweden

GET OUT är en film jag sett fram emot. Dels för att den blev en oväntad publikframgång i USA - GET OUT är den första film av en svart debutregissör som dragit in hundra miljoner dollar. Dels för att den kritikerrosades. Men framför allt för att pålitliga vänner och kollegor i utlandet hävdat att det här är en mycket bra skräckthriller.

Jordan Peele är förhållandevis ung, han är född 1979, men han har en lång karriär som skådespelare i främst TV-serier bakom sig. Nu debuterar han alltså som långfilmsregissör, och står även för manus. Och det gör han med den äran.

Peeles film inleds på bästa möjliga sätt. I en suggestiv prolog proomenerar en ensam svart man i ett villakvarter och letar efter sin flickväns bostad. Plötsligt förföljs han av en bil, vars bilradio spelar den gamla slagdängan "Run Rabbit Run". Mannen attackeras och trycks ner i bagageluckan, medan den käcka låten ökar i volym. Redan här kände jag att, jösses, det här kommer att bli bra!

Daniel Kaluuya (SICARIO) spelar den unge fotografen Chris, som ska följa med sin nya flickvän Rose (Allison Williams) till hennes föäldrar, som bor i ett stort, flott hus på landet. Chris är lite orolig, eftersom Rose inte berättat för föräldrarna att hennes kille är svart - Rose är alltså vit. Rose understryker att hennes föräldrar verkligen inte är rasister - men det ska visa sig att Chris har all anledning att vara orolig.
Föräldrarna spelas av Catherine Keener och Bradley Whitford, hon är terapeut med hypnotism som specialområde, han är kirurg. Roses bror (Caleb Landry Jones) är en obehaglig, svettig slyngel med drogad uppsyn. Obehagligare ska det bli: ett stort sällskap anländer för en årlig träff i huset, samtliga gäster är äldre människor - och alla beter sig märkligt.

Märkligast är dock de två personer som arbetar som gårdskarl respektive hushållerska i huset. Båda svarta - båda uppför sig besynnerligt. Lika besynnerligt beter sig en ung, svart man som anländer till sammankomsten tillsammans med en äldre, vit kvinna.

Chris känner förstås att någonting är väldigt, väldigt fel med Roses föräldrar - och övriga människor. Vad är det som pågår?

GET OUT är en bra film. Det är en ganska uppenbart kraftigt inspirerad av FRUARNA I STEPFORD, men tack vare ett bra manus står filmen utmärkt på egna ben, det märks att Jordan Peele haft sitt hjärta i produktionen. Jag tycker att detta är en sympatisk film, på flera sätt. Daniel Kaluuya är sympatisk i huvudrollen, men jag gillar framför alllt att filmen känns en gnutta gammaldags - GET OUT är en film i samma tradition som många 70-talsrysare. Ovannämnda Stepfordfilm, förstås, men jag associerar till mycket annat - till och med till alla de där robusta TV-rysarna som producerades under 1970-talet, varav flera blivit klassiker. Michael Abels står för filmmusiken, även han är debutant i sammanhanget, och det är gedigen musik - och ja, även den känns hämtad från en äldre film. Vilket nuförtiden känns fräscht. Musiken under förtexterna är stämningsfull och imponerar.
Ska jag anmärka på något, är det väl att Chris har en kompis (LilRel Howery) han då och då kontaktar, och som blir något slags comic relief - och den blodiga, våldsamma upplösningen är kanske lite malplacerad, med tanke på att det som föregår den är relativt lågmält.

Men jag klagar inte. GET OUT är en frisk fläkt i skräckgenren. Bra, välgjord, intressant och spännande.

Men! Försök gärna undvika filmens trailer! Jag tittade på den först nu, efter att jag sett filmen, och trailern är fullspäckad med spoilers. Den är snarare ett sammandrag än en trailer.








(Biopremiär 19/4)