Bio: Livet på Orange Drive

Foton copyright (c) Myles Aronowitz
Amerikanska julfilmer. Det brukar vara ganska anskrämliga saker. Svulstiga, sentimentala, too much på alla sätt. I synnerhet julkomedier. LIVET PÅ ORANGE DRIVE, som jag faktiskt inte visste något om innan jag bänkade mig för att se den, visade sig vara en julfilm - det utspelas i alla fall under december och julfirande spelar en viktig roll bakom den egentliga intrigen. Och kors i taket om detta inte är en inte bara acceptabel julkomedi, utan även en riktigt bra sådan.
För mig är Hugh Laurie synonym med den fånige prinsen i SVARTE ORMEN och med Bertie Wooster i Wodehouse-TV-serierna. Jag hade aldrig kunnat gissa att denne gänglige britt med rätt lustigt utseende skulle gå och bli en av USA:s bäst betalda skådisar i TV-serien HOUSE (som jag aldrig sett) och en del annat. Och nu har Laurie huvudrollen i den här filmen i regi av britten Julian Farino, som tidigare mest regisserat TV-serier som ENTOURAGE.
Laurie spelar David Walling, som  bor med sin familj i ett idylliskt villasamhälle i New Jersey. Tvärsöver gatan bor Terry (Oliver Platt) med sin familj, och tillsammans är de båda familjerna nästan som en familj. De umgås ofta och firar jul och andra helger tillsammans. David och Terry ä bästa kompisar och börjar varje dag med en joggingrunda.

Dock är David inte alltför lycklig i sitt äktenskap med Paige (Catherine Keener); han är uttråkad och Paige är besatt av att öva med sin julkör. Terrys dotter, kalaskexet Nina (Leighton Meester), ska gifta sig med en slyngel familjen inte tycker om, men slyngel visar sig vara otrogen, så Nina flyttar hem. När hon en kväll hälsar på Wallings sätter hon sig i soffan bredvid David - och det bär sig inte bättre än att att de kysser varandra. "Oh, fuck!" utbrister David omgående när han inser detta misstag.
Trots att de vet att det är ett korkat misstag, och Nina skulle kunna vara Davids dotter, fortsätter de att träffas - och när Terrys snokande fru Carol (Allison Janney) följer efter Nina och avslöjar det älskande paret, uppstår förstås en massa komplikationer på alla plan. Paige flyttar in på ett pensionat, där hon sitter och spelar julsånger, Nina flyttar hem till David, Terry och Carol är fly förbannade på David och Nina. Davids dotter Vanessa (Alia Shawkat) agerar filmens berättarröst, hon tycker konstant att hon inte passar in och hon är snarast något slags betraktare. Hon är också en ganska trist figur.

Jag tycker att LIVET PÅ ORANGE DRIVE är väldigt rolig. Jag hade trevligt hela tiden och skrattade flera gånger. Fast nu har jag förstått att en del svenska kritiker, uppenbarligen mest yngre sådana, har svårare för filmen. De invänder mot förhållandet mellan David och Nina, det klagas på viss äcklighet, gubbsjukhet och moralism. Men jag håller inte med. Just repliken "Oh, fuck!" efter första kyssen tycker jag känns extremt realistisk. Just därför att jag kan relatera till den - jag har själv utbrustit i "Oh, fuck!" mer än en gång när jag insett att saker och ting kanske blev ... lite konstiga. När man inser att det här kommer ju aldrig att hålla, aldrig att funka - men det är bara att tacka och ta emot! Jag må vara medelålders nu, men so what! Och det är ju kanska självklart att det heller aldrig kan hålla mellan David och Nina. Men de båda - åtminstone han - får tillfälle att vara lyckliga en tid efter en längre tid av tristess.
Jag gillar den här typen av vuxenkomedier. Filmer om vuxna, för vuxna - utan att det för den delen blir saggigt och "vuxet". en här filmens rollfigurer är festliga och skådespelarna briljerar i sina roller. Catherine Keener är enastående när hon mejar ner fåniga julprydnader med sin bil, Allison Janneys utbrott är ibland ganska fantastiska.
Så - oavsett vad andra traderövar tycker om LIVET PÅ ORANGE DRIVE rekommenderar jag filmen. Den är ju rolig!

(Biopremiär 16/11)