Visar inlägg med etikett Alessandra Mastronardi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alessandra Mastronardi. Visa alla inlägg

onsdag 24 augusti 2022

Netflix: Smockan i luften!

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en italiensk film. Enligt Netflix är detta en nyinspelning av SMOCKAN I LUFTEN! med Terence Hill och Bud Spencer från 1974, men det visade sig att denna nya film är en uppföljare - men en rad scener som även fanns med i originalet. Dock har den nya filmen försetts med samma titel en gång till.

Det är inte länge sedan jag som om filmen från 1974. Den ligger på Amazon Prime. Den är väl hyfsad. Den handlar om att Hill och Spencer får en älskad strandbuggy stulen, så de spenderar filmen med att försöka få den tillbaka. Ja, och så fajtas de förstås lite då och då. De äter också en väldig massa korv i filmen, och dricker öl.

SMOCKAN I LUFTEN! anno 2022, som regisserats av signaturen Younuts (Niccolò Celaia och Antonio Usbergo), handlar om sönerna till Hills och Spencers rollfigurer. Dessa spelas av Edoardo Pesce och Alessandro Roja, och i en prolog får vi se dem som barn. Deras fäder bråkar bakom en dörr (så att vi inte kan se att de inte spelas av Hill och Spencer), så pågarna går ut och kör en sväng med den älskade strandbuggyn från första filmen. Det bär sig inte bättre än att några killar knycker den.

Hopp till nutid, och de två vännerna är vuxna och fortsätter att bråka om den där bilen, som fortfarande är försvunnen. De äter även korv och dricker öl. Ett motorcykelgäng vandaliserar en cirkus, som ägs av en som heter Miriam (Alessandra Mastronardi). Det dyker upp en gangster, som spelas av Christian De Sica (son till Vittorio). Strandbuggyn återfinns och försvinner igen. 

Dåliga filmer känns ofta igen på att rollfigurernas namn skrivs ut i bild när de först presenteras, detta i ett försöka att få filmen att se häftig ut. Ett annat desperat försök att försöka få en film att se häftig ut, är att med jämna mellanrum frysa bilden och förvandla den till en tecknad serieruta. SMOCKAN I LUFTEN! innehåller allt det här.

Younuts har gjort en ganska värdelös film. Nej, förresten - vi tar bort "ganska". Den här filmen är värdelös. Den är tråkig, den är fullkomligt befriad från charm, och ingenting alls i filmen är roligt.

En intressant detalj är att de många slagsmålen snarare känns brutala än roliga. Terence Hill och Bud Spencer hade charm och utstrålning, och när de örfilade folk, dunkade dem i fontanellen, och hade sig, upplevdes det som ganska harmlöst och skojigt. Så är det inte alls i filmen från 2022. Visst är det tänkt att vara roligt, men det är det inte. Alls. 

Några låtar av bröderna De Angelis från första filmen återkommer på soundtracket, men det kan inte rädda den här sumprullen.



 

 

 

(Netflixpremiär 24/8)

tisdag 21 augusti 2012

Bio: Förälskad i Rom

Foton copyright (c) Scanbox Entertainment

Till skillnad från så många andra, tyckte jag inte att Woody Allens förra film, den Oscarbelönade MIDNATT I PARIS, var så där otroligt lysande. Den var bra, men lite märkligt banal och naiv. Nu följer Allen upp med ännu en hyllning till en europeisk storstad. Kritiken utomlands har varit sval och jag noterade att ett par svenska, kvinnliga kritiker anmärkte på filmens "unkna kvinnosyn", eller hur de nu formulerade det.

Förälskad i Rom börjar lite fånigt med att en polis står i en vägkorsning och dirigerar trafiken, vänder sig mot kameran och börjar prata om sitt Rom. Därefter följer en rad parallella historier, varav några flyter ihop. Allison Pill är unga Hayley på semester i Rom. Hon frågar den charmige Michelangelo (Flavio Parenti) om vägen och det bär sig inte bättre än att de blir ett par.

Hayleys föräldrar kommer på besök till Rom - de görs av Woody Allen själv och Judy Davis. De träffar Michelangelos föräldrar; farsan, som är begravningsentreprenör, gillar att sjunga opera i duschen, vilket ger Woody idéer. Den unga Antonio (Alessandro Tiberi) är gift med Milly (Alessandra Mastronardi), och även där ska föräldrar komma på besök, i det här fallet Antonios. De har aldrig träffat Milly, men medan Milly är ute på stan och tappar bort sin mobil, råkar den prostituerade Anna (Penélope Cruz) klampa in på Antonios hotellrum. Och just då kliver även föräldrarna in.
Jesse Eisenberg är arkitektstudenten Jack, som bor ihop med Sally (Greta Gerwig), och han får problem när Sallys kompis, den förföriska skådespelerskan Monica (Ellen Page) dyker upp. Och här agerar Alec Baldwin filmens Benjamin Syrsa; han är något slags samvete som följer efter Jack och förklarar vad som sker och hur Monica manipulerar honom.

Och så har vi Roberto Benigni som Leopoldo; en vanlig, trist gubbe, med familj och trist kontorsjobb. Han utses plötsligt till kändis och förföljs ständigt av paparazzi och TV-team. Leopoldo förstår inte vad som sker och försöker fly, men han slussas hela tiden runt på lyxkrogar och får ligga med fotomodeller.

FÖRÄLSKAD I ROM är väldigt ojämn. Det här är lite för bagatellartat, kanske lite ansträngt för att upprepa succén med förra årets film. Bitvis är det här riktigt roligt. Woody Allen själv är kul och har ett par strålande scener, och hans duschopera är hysterisk. Penélope Cruz är också utmärkt och skitkul. Historien med Benigni är kanske mer bisarr än bra, men den är också hyfsat kul. Jag har annars väldigt svårt för Benigni, han brukar representera det som är dåligt med italiensk film - han viftar med armarna och är högljudd.
Övriga berättelser haltar. Ellen Page är lite för osympatisk för att den handlingstråden ska fungera. Allison Pill är direkt dålig i sin roll och har problem med sina repliker, som mest känns träiga. Ofta är det lite stillastående, filmen varar för länge.

Estetiskt sett är det flott och trevligt. Rom har sällan varit mer pittoreskt än så här. Alla stadens berömda platser och sevärdheter är förstås med mest hela tiden, och det är inte utan att man vill sitta vid ett kafébord på en piazza där istället för i sketna Malmö. Det är tjusigt, lockande och förföriskt. Det är en reklamfilm för Rom.

... Och så har vi då det där som vissa kvinnor anmärkte på. Woody Allen har ju en tendens att vara gubbsjuk. I FÖRÄLSKAD I ROM vräker han på med vackra kvinnor. Oerhört vackra kvinnor. I mängder. Det är ingen hejd på det! Det känns som ett verk av Milo Manara eller Vittorio Giardino - eller Tinto Brass. Fast utan nakenscener. Staden är full av kvinnlig fägring och villiga damer - medan de amerikanska tjejerna är mer hämmade, traditionella eller osympatiska. Men nu gillar ju jag Manara, Giardino och Brass, och dessutom är jag trots allt inte mer än en grabb, så jag gillade förstås alla dessa galanta damer och estetiken. Penélope Cruz har knappast varit sexigare och unga Alessandra Mastronardi är nästan overkligt söt.

En stor del av diaogen är på italienska, antagligen mer än halva filmen, och ibland känns det som att titta på en italiensk film. Något jag ju gör för jämnan, om än i andra genrer. FÖRÄLSKAD I ROM är trots mina invändningar trivsam, småkul och inte speciellt tråkig. Jag drar till med ett slentrianbetyg:






(Biopremiär 24/8)