Visar inlägg med etikett Albert Pyun. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Albert Pyun. Visa alla inlägg

söndag 14 april 2013

Expressen den 16 september 1996

Idag råkar det vara min födelsedag. Den firar jag med att jag ... gick på fest igår, då en kompis fyllde 50. Praktiskt. Eftersom många av mina vänner var där, firades jag efter midnatt. Detta resulterade i at jag vaknade upp lite bakis idag. Jag orkar inte skriva något, så jag tar och repriserar min tjugonde videokrönika ur Expressen. Tänk, jag lyckades publicera en artikel om Albert Pyun i Sveriges då största tidning ...


Snyggingen är tillbaka i en


märklig film

När jag såg den inte speciellt lysande science fiction-rysaren "Species" på Fantastisk Film Festival i Lund förra året gick det ett sus genom publiken - den manliga delen, i alla fall - när Natasha Henstridge visade upp sig i tågkonduktörsuniform. Okej, vi höll förstås andan även när hon inte hade uniform på sig, ofta hade hon ingenting alls på sig, men det var någonting med den där uniformen. Efteråt kunde man höra unga män beskriva filmen för sina kompisar: "Woauh, okej, det var en massa blod, och folk som förvandlades, och en skitsnygg brud i tågkonduktörsuniform"
Men vad hände med den före detta fotomodellen Henstridge? Faktum är att just nu hittar man en ny film med henne på videohyllorna: Albert Pyuns "Adrenalin" (Egmont). Det här är en märklig film. För det första varar den bara ungefär en timme och en kvart, även om det på omslaget står att den ska vara längre. Nej, den är inte censurklippt. Filmen utspelar sig i realtid, och när handlingen slutar slutar även filmen.
För det andra presenteras huvudpersonerna knappt alls. De bara dyker upp i början och sätter i gång med sitt uppdrag. Det utspelar sig i framtiden, och någon sorts muterat monster löper amok i ett gammalt nerlagt fängelse. Folk dödas. Polisen tillkallas, och Henstridge, Christopher Lambert och deras stenhårda gäng anländer, självklart iförda uniformer av den tyngre skolan (en tågkonduktör hade nog inte överlevt den här filmen).
Därefter jagar man monster. Det skjuts, pangas och slåss, och blodet sprutar hejvilt och alla hjältarna vrålar "Fuck" mest hela tiden, och så tar det plötsligt slut. Att se på filmen känns nästan som att spela datorspel typ "Doom", och det är antagligen det Pyun velat med filmen, samt pumpa upp åskådarens adrenalin, vilket han väl inte lyckas riktigt med, åtminstone inte om man ser filmen på video. Dessutom är filmens Cinemascope-format förstört på video.
Om filmen är bra eller dålig? Jag vet faktiskt inte!
För övrigt kan den hugade ha en liten Albert Pyun-festival hemma i videosoffan just nu, då tre av hans filmer finns på nyhetshyllan. Visserligen rekommenderar jag ingen att ha en sådan festival, men ändå. Pyun sprutar ut massor av actionrullar, de flesta snyggt fotograferade, men oftast är det skit.
Sämst är "Nemesis 3" (Scanbox), som inte går att titta på. Nu menar jag allvar - den går inte att titta på. Du kommer att hata dig själv om du hyr den! Först händer det ingenting, sedan följer cirka trettio minuter flashbacks från del två, som var usel även den, och sedan händer det återigen ingenting. Till slut varnas det för "Nemesis 4".
Något bättre är "Heatseeker" (Egmont), om en kampsportsturnering i framtiden för androider. Schysta fajter, kass film. Skurkandroiden spelas av den från den här spalten välbekante Gary Daniels, som själv kallar filmen "Heatsucker".
Jaså, du var på bio och såg "En djävulsk plan" och tyckte att den sög? Då föreslår jag att du uppsöker första bästa importbutik eller köper en engelsk filmtidning med mycket annonser i. Ty engelsmännen har nyligen släppt ut Henri-Georges Clouzots franska original "Les diaboliques" från 1954 på köpvideo. Visst, kvinnorna i originalet är inte lika snygga som Sharon Stone och Isabelle Adjani, men filmen är väldigt tung och otäck, och slutscenen går inte av för hackor. Tillsammans med slutet i "Psycho" kanske filmhistoriens mest hårresande slut?






lördag 24 mars 2012

Expressen den 2 maj 1995

Här är min andra videokrönika i Expressen. Nej, jag minns inte att jag skrivit den här. Bortsett från påpekandet att Rutger Hauer slåss med korvar. Se den här texten som antik kuriosa snarare än ... Ja, jag vet inte. Gamla serievänner noterar kanske en extremt obskyr referens till en Lasse Andreasson-serie i fanzinet Banzai! - märkligt att den kom med ...

Amerikaner sätter färg på grådaskiga Polen

När jag var liten tyckte jag alltid att brittiska TV-serier såg lite konstiga ut - allting var lite grådaskigt, och till och med personerna såg gråa ut. Att detta berodde på att programmen gjordes på video begrep jag förstås
inte.

FILMER GJORDA I öststaterna har också en förmåga att se gråa ut - också de som inte filmas på video. Många av dessa grådaskiga, ofta polska, filmer
kan förvisso vara bra, men jag vägrar tro att Polen alltid ser ut som ett
grustag utanför Kävlinge en mulen novemberförmiddag. Nej, jag har alltså
inte varit i Polen.

Häromveckan gjorde jag en intressant iakttagelse. Jag satt hemma i soffan,
drack kaffe (av den vidriga sorten O"Lacy"s Grand Royal - jag köpte det enbart för att det hette just Grand Royal), och tittade på "Den vita filmen" (Sandrews).

Nej, jag tyckte inte att filmen var något speciellt, vilket den skulle vara enligt recensionscitaten på omslaget. Det skulle väl vara för Julie Delpys medverkan då, men filmen är alldeles för blek för att hennes skönhet ska framgå.

Direkt efter såg jag "Beyond forgiveness" (Egmont). Jag hade inte omslaget
till hands, och visste därför inte riktigt vad det var, förutom en actionfilm med den ganska sympatiske actionhjälten Thomas Ian Griffith, filmen till ära iförd Glenn Hysén-frisyr.

"Beyond forgiveness" är standardaction. Våldsam, men lite småtrist och totalt ointressant. Griffith spelar en hård Chicago-snut, som jagar sin brors mördare. Men! Nu visar det sig att filmens skurkar är polacker. Griffith beger sig till Polen.

Filmen är verkligen inspelad i Polen, och hör och häpna - Polen ser riktigt trevligt ut sett genom en amerikansk filmkamera. Allting har fått färg, frukterna på torget ser goda ut, och människorna ser inte ut som Döden i "Sjunde inseglet". Är det någon som vet hur det kan ha blivit så här?

På plats i Polen nedgör Griffith horder av skurkar, innan han till slut konfronteras med den illasinnade kirurgen doktor Lem (?!), spelad av Rutger "Tittut! Jag är med i den här filmen också" Hauer. Speciellt
spännande eller häftigt blir det inte, men jag gillade scenen där man slåss med korvar.

Den som är trendmedveten och väl bevandrad i actionfilm, vet säkert att
världens främste actionregissör är kinesen John Woo, mannen bakom epos som "The killer", "Hard-boiled" (totalförbud i Sverige - kulturskymning!), och
den lätt misslyckade USA-debuten "Hard target" (CIC).

Nu har Filmco släppt Albert Pyuns hyllning till Woo, "Hong Kong "97". Filmen är amerikansk, men inspelad i Hongkong. Tyvärr misslyckas Pyun med det mesta. Woos storhet ligger inte enbart i hundratals lik, tusentals pistolskott och hjältar i kostym.

Dessutom kör Pyuns alldeles för många scener i slowmotion, vilket tar kraften ur actionsekvenserna.

Vill man göra en film inspirerad av Woo, bör man nog hålla sig ifrån Hongkong. Nä, nu väntar vi i stället på "Broken arrow", Woos nästa Hollywoodfilm med Den Store John Travolta och Christian Slater.

BÄST JUST NU...

Bröllopsfesten (Egmont). Ha ha! Bög! Rolig Didrik i dag!

The Crow (Filmco). "So I say I’m dead...and I move"

Den mustaschprydde vädergubben i Femmans nyheter. Wow, snacka om entusiasm och inlevelse! Mannen är lysande.

Babylon 5, Lois & Clark. Pilotavsnitten finns på video.


måndag 18 oktober 2010

Uppföljaren till Det Grymma Svärdet

Ibland recenserar jag nya filmer som inte släppts på den svenska marknaden, och som troligen aldrig kommer att släppas - ibland av förklarliga skäl. Som TALES OF AN ANCIENT EMPIRE. Jodå, 28 år efter DET GRYMMA SVÄRDET är uppfölaren här. Recensionen är på engelska och kan läsas HÄR.

tisdag 18 maj 2010

Det grymma svärdet 2: De grymma vampyrerna

Albert Pyun har släppt en trailer för sin DET GRYMMA SVÄRDET-uppföljare, TALES OF AN ANCIENT EMPIRE. Detta är "Red band"-trailern, det vill säga den barnförbjudna versionen.

Jaaa...

Det ser ju väldigt billigt ut. Jösses, vilka vissna CGI-effekter. Och det verkar vara mer en vampyrfilm än sword & sorcery.

Men vem vet, den är kanske bra trots det?


TALES OF AN ANCIENT EMPIRE - RED BAND TRAILER - HD version from Albert Pyun on Vimeo.

lördag 16 januari 2010

Oh, captain, my captain

Jag är lite oinspirerad idag, kommer inte på något att skriva om. Dessutom är jag täppt i näsan och ska iväg på en middag i kväll. Igår såg jag först Ola Ström komma promenerande i rask takt, och senare stod jag bakom Maja Ivarsson i en kö på Malmborgs. Men det är ju inte mycket att rapportera om.
...Så jag slänger upp några trailers istället.





fredag 4 december 2009

Det Grymma Svärdet 2

Som barn var jag väldigt fascinerad av sword & sorcery, detta beroende på att jag upptäckte Conan i Marvels tappning redan som sexåring. Övrig fantasy har jag aldrig riktigt gillat, mest beroende på fjöntighetsfaktorn med jönsiga namn, alver och älvor, och rollspelare. Men sword & sorcery, det är ju lite grann som vilda västern med svärd.

När jag såg John Milius CONAN - BARBAREN på bio vid premiären på Imperial i Landskrona, var jag salig i flera veckor efteråt. Jösses, det var kanske det bästa jag någonsin sett! Det tyckte jag förvisso efter varje ny film jag såg på bio, men CONAN ÄR ju den bästa fantasyfilm som gjorts.
En tid efter att CONAN visats, hade ännu en svärdfilm premiär på Imperial: Albert Pyuns DET GRYMMA SVÄRDET. Jösses. Jag stod utanför biografen och tittade suktande på den supertuffa affischen, målad av en Frazetta-wannabe. Vilken stenhård filmtitel! DET GRYMMA SVÄRDET! Få anade väl att det 25 år senare skulle komma en svensk kulturtidskrift med samma namn...

 
Jag minns inte varför, men jag såg aldrig DET GRYMMA SVÄRDET på bio. Var jag sjuk, kanske? Men jag minns när min klasskompis Thomas berättade om hur äckligt det såg ut när hjälten korsfästs och drog ut spikarna ur händerna. Uj.
Filmen kom på VHS från Hemvideo, men jag lyckades aldrig hyra den. Faktum är att jag inte såg den förrän i början av 2000-talet, då jag köpte Anchor Bays DVD som förstås har den mindre grymma originaltgiteln THE SWORD & THE SORCERER.


Albert Pyun har gjort en väldig massa filmer. En del bra och riktigt häftiga - som första NEMESIS och MEAN GUNS. En del mindre bra. Och intressant nog har min gamle kompis Gary Daniels medverkat i två Pyun-filmer; KNIGHTS och HEATSEEKER, och nej, just de är väl inte så lyckade. Nu är det längesedan jag såg en Pyun-film. Men det är intressant att debuten DET GRYMMA SVÄRDET är hans bästa film. Kanske för att det är sword & sorcery? Trots att det är lågbudget, håller filmen en viss klass. Pyun är nämligen visuellt begåvad. Därför är filmen överraskande snygg. Handlingsmässigt är det mer tjoflöjt än till exempel CONAN - BARBAREN, lustigt nog känns den mer som ett nummer av Marvels Conanserietidning än Milius' film.


Varför skriver jag nu allt det här? Jo, därför att nu, 27 år senare, håller en uppföljare på att spelas in: TALES OF AN ANCIENT EMPIRE, som jag tycker bör få den svenska titeln DET GRYMMA SVÄRDET 2: NU ÄNNU GRYMMARE. Filmen har en egen hemsida, som återfinns HÄR. På den finns det bilder och videosnuttar och en massa annat. Lee Horsley, hjälten från originalet, är faktiskt tillbaka! Dock inte i huvudrollen. Störst namn är rutinerade sword & sorcery-killen Kevin Sorbo, som ju var både Herkules på TV och Kull på bio, samt Pyun-veteranen Christophe Lambert. Tyvärr ingen Richard Lynch som skurk den här gången.


Vad gäller handlingen verkar det av synopsiset att döma inte riktigt vara en regelrätt uppföljare. Albert Pyun står dock fortfarande för regi.