THE CORPSE OF ANNA FRITZ (Njutafilms)
Jag blir alltmer avigt inställd till den moderna genrefilmen. Jag tittar på nya skräckfilmer, jag tittar på nya, kritikerrosade, prisbelönta skräckfilmer, och jag suckar. Ibland av leda. Ibland för att det är så illa gjort. Ofta för att det är så ospännande och ointressant.
Den spanska THE CORPSE OF ANNA FRITZ, i regi av Hèctor Hernández Vicens, skulle kunna ha blivit ett perverst litet opus i stil med Lamberto Bavas debut MACABRE (1980), eller någon annan gammal fin, europeisk skräckfilm. Istället får vi, som ofta är fallet, ännu en platt film - även om temat är nog så perverst.
Anna Fritz (Alba Ribas) är en av världens populäraste skådespelerskor. Plötsligt hittas hon död. På bårhuset där hon hamnar jobbar en ung man som inte är helt frisk i huvudet. Han tar ett foto på Anna, vilket han skickar till två polare - som genast dyker upp för att kolla på det berömda liket. Men de druckna, kokainsnortande grabbarna nöjer sig inte med att titta på kroppen - inspirerade av LUF har de även sex med liket. Då händer något synnerligen oväntat och inget går som planerat.
THE CORPSE OF ANNA FRITZ är ännu en film som går i den där urtvättade färgskalan. Det är blekt, grått och dassigt, vilket medför att det ser lite billigt ut. De två av de tre killarna handlingen kretsar kring är osympatiska. Få ytterligare rollfigurer medverkar. Även om storyn har alla förutsättningar för att bli lika otäck som spännande, blir det aldrig så. Som sagt - jag tycker att det ser platt ut. Det är lite visset och jag har svårt att engagera mig - vilket händer alldeles för ofta idag. Jag börjar undra om vissa av de här filmerna vinner priser på festivaler enbart på grund av att övriga filmer är riktigt dåliga.
Jag inspireras istället till att surfa runt på nätet efter billiga Blu-ray-utgåvor av gamla italienska skräckklassiker. Filmer jag sett åtskilliga gånger, men gärna ser igen och igen. THE CORPSE OF ANNA FRITZ vill jag nog inte se igen.
Enligt omslaget ska filmen vara en timme och 22 minuter, men den varar bara en timme och elva minuter.
-->
Den spanska THE CORPSE OF ANNA FRITZ, i regi av Hèctor Hernández Vicens, skulle kunna ha blivit ett perverst litet opus i stil med Lamberto Bavas debut MACABRE (1980), eller någon annan gammal fin, europeisk skräckfilm. Istället får vi, som ofta är fallet, ännu en platt film - även om temat är nog så perverst.
Anna Fritz (Alba Ribas) är en av världens populäraste skådespelerskor. Plötsligt hittas hon död. På bårhuset där hon hamnar jobbar en ung man som inte är helt frisk i huvudet. Han tar ett foto på Anna, vilket han skickar till två polare - som genast dyker upp för att kolla på det berömda liket. Men de druckna, kokainsnortande grabbarna nöjer sig inte med att titta på kroppen - inspirerade av LUF har de även sex med liket. Då händer något synnerligen oväntat och inget går som planerat.
THE CORPSE OF ANNA FRITZ är ännu en film som går i den där urtvättade färgskalan. Det är blekt, grått och dassigt, vilket medför att det ser lite billigt ut. De två av de tre killarna handlingen kretsar kring är osympatiska. Få ytterligare rollfigurer medverkar. Även om storyn har alla förutsättningar för att bli lika otäck som spännande, blir det aldrig så. Som sagt - jag tycker att det ser platt ut. Det är lite visset och jag har svårt att engagera mig - vilket händer alldeles för ofta idag. Jag börjar undra om vissa av de här filmerna vinner priser på festivaler enbart på grund av att övriga filmer är riktigt dåliga.
Jag inspireras istället till att surfa runt på nätet efter billiga Blu-ray-utgåvor av gamla italienska skräckklassiker. Filmer jag sett åtskilliga gånger, men gärna ser igen och igen. THE CORPSE OF ANNA FRITZ vill jag nog inte se igen.
Enligt omslaget ska filmen vara en timme och 22 minuter, men den varar bara en timme och elva minuter.
-->
Inlägg
