DVD: Wanderlust

WANDERLUST (Universal)

Avdelningen för filmer som mycket väl skulle kunnat gå en sväng på bio. Varför biovisades inte den här Judd Apatow-producerade komedin i Sverige? Jag hade inga förväntningar, men WANDERLUST visade sig vara betydligt roligare än mycket annat som faktiskt går upp på bio. Mycket roligare än många andra biopremiärer med de skådespelare som medverkar i den här. Jag kom faktiskt på mig själv med att sitta ensam hemma och skratta högt åt den här filmen. Åtminstone i början.
Manusförfattaren och regissören David Wain har tidigare gjort ROLE MODELS, som jag dock inte sett, och här återvänder den filmens huvudrollsinnehavare Paul Rudd, den här gången tillsammans med Jennifer Aniston. De är George och Linda Gergenblatt, som alldeles i början av filmen flyttar in i en minimal lägenhet i New York. Fast de lyckas inte behålla den speciellt länge. George blir av med sitt jobb och Linda misslyckas med att sälja in sin dokumentärfilm om pingviner med testikelcancer till HBO (kanalen är dock intresserad om Linda kan komma på en variant med vampyrpingviner).
George och Linda ser ingen annan utväg än att flytta hem till Georges svinrike bror, som bor i en stor villa på landet. På vägen dit passerar de ett hippiekollektiv som heter Elysium, och när de råkar se en naken man komma springande, välter de med bilen. De övernattar på Elysium och introduceras för en massa udda figurer.
Efter att ha försökt bo hos Georges bror och kommit fram till att han och hans fru är outhärdligt jobbiga, åker George och Linda tillbaka till Elysium och bosätter sig där.
Alan Alda spelar gubben som grundade hippiekollektivet för 40 år sedan. Malin Åkerman är en av de boende. Flera bekanta eller åtminstone halvbekanta ansikten figurerar.
Många scener är väldigt roliga. Riktigt, riktigt roliga. Paul Rudd är sympatisk och Jennifer Aniston kul (och hon har ju blivit en redig MILF på äldre dar). Filmen slutar med en enorm nudistscen. Fast WANDERLUST varar aningen för länge. Den håller inte riktigt hela vägen. Åtminstone inte hemma på DVD. Det skulle inte förvåna mig om jag skulle sätta ett högre betyg om jag sett den här på bio, men som det är nu får filmen nöja sig med nedanstående:

 

Bio: Tower Heist

Foton copyright (c) UIP Sweden
Förvisso skulle det på ett sätt vara lite coolt att bo i Turning Torso. Skandinaviens högsta skyskrapa, lägenheterna tillhör Malmös dyraste. Fast vid närmare tanke ... Läget är ju inte det bästa. Helt nybyggda Västra Hamnen saknar atmosfär och puls, och området är en spökstad bortsett från sommarmånaderna. Blåsigt är där också.
Jag gillar heller inte att man kommer in i en foajé med personal, som om man bor på hotell; det skulle kännas som om jag och eventuella besökare kontrolleras och godkänns. Och att sedan sitta uppflugen i en lägenhet där det inte går att öppna fönstren, det är ju ingen höjdare ... (No pun intended)
Brett Ratners nya komedi TOWER HEIST utspelar sig i The Tower i New York. Stand-in för byggnaden är Trump Tower - en kåk i vilken jag en gång blev inkastad i en restaurang och mer eller mindre tvingad att äta quiche. Ah, det var tider det. Senare samma dag träffade jag Nina Hartley på en bar. Men det hör inte hit.

I The Tower bor några av New Yorks - och USA:s - rikaste människor, och i penthousevåningen högst upp huserar en viss Arthur Shaw (Alan Alda). Massor med folk arbetar i tornet och chef för dessa är Josh Kovacs (Ben Stiller), som i sin tur lyder under en man spelad av gamle fine Judd Hirsch från TV-serien TAXI! Det var ju inte i jåns vi såg honom på vita duken.
När FBI oväntat dyker upp och arresterar Shaw, visar det sig att miljardären är en svindlare av stora mått. Än värre blir det när Kovacs berättar att han låtit Shaw ta hand som personalens pensionspengar för att placera dem väl och trippla beloppet - och nu är dessa pengar väck.
Efter att tillsammans med kollegorna Charlie (Casey Affleck) och Enrique (Michael Peña) klampat in i Shaws lya och slagit sönder rutorna på Steve McQueens Ferrari, som står uppställd i vardagsrummet, får Kovacs och hans vänner sparken. Men Kovacs - som dessutom lyckats bli betuttad i en FBI-agent spelad av Téa Leoni - tänker inte ge upp. Han vill att personalen ska få tillbaka pengarna, och dessa pengar är gömda någonstans i Shaws penthouse.
Kovacs kontaktar en kriminell granne, Slide (Eddie Murphy), för experthjälp och tillsammans med de sparkade kollegorna från The Tower planerar de en avancerad stöt ...

Brett Ratner är en särdeles karaktärslös filmregissör. Han har gjort framgångsrika filmer som RUSH HOUR-trilogin och den tredje X-MEN-filmen, men han är inget annat än en gun for hire - han är 2000-talets motsvarighet till John Badham.
Dock är TOWER HEIST en oförskämt underhållande film. Det här är verkligt ... trevligt, på alla möjliga sätt. Det mest sympatiska med filmen är att den är så härligt gammaldags. Här har man inte försökt göra allting häftigare och toppmodernt. Filmen skulle kunna vara från 80-talet. Eller 70-talet. Kanske till och med 60-talet. Och då se ut ungefär på samma sätt.
Det är trivsamt och småroligt, emellanåt lite spännande, och rollbesättningen gör förstås sitt till. Matthew Broderick spelar också en i gänget, och så får vi återse Gabourey Sidibe; den smällfeta tjejen från PRECIOUS. Hon är fortfarande smällfet, men den här gången får hon vara rolig.

Och Eddie Murphy? Den karln har ju tillbringat de senaste decennierna med att göra den ena slätstrukna barn- och familjekomedin efter den andra, samt att stå för åsnans röst i SHREK-filmerna. Men i TOWER HEIST får han åter chansen att vara en snabbsnackande, streetwise kille av den typ han slog igenom som. Han är lite mer edgy och roligare än vanligt. Fast TOWER HEIST är också en familjekomedi och i USA försedd med en PG-13-åldersgräns, så Murphy får inte svära. Broderick säger filmens enda "fuck". (För övrigt är Eddie Murphys bästa film BOWFINGER)
Jag blev väldigt positivt överraskad av TOWER HEIST. Jag skulle inte ha något emot att se fler filmer av den här typen.
Förresten: en av rollfigurerna är i eftertexterna listad som "Special Agent Dansk".

(Biopremiär 2/11)