Bio: Linje 123 kapad

Kors i röven! En svensk titel på en amerikansk thriller. Det var inte igår. Tror jag. LINJE 123 KAPAD bygger på John Godeys roman, och filmades första gången 1974 som PELHAM 123 KAPAT (THE TAKING OF PELHAM ONE TWO THREE) med Walter Matthau och Robert Shaw i huvudrollerna. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag sett den eller ej, möjligtvis för väldigt längesedan på TV. Däremot såg jag TV-filmen THE TAKING OF PELHAM ONE TWO THREE från 1998, med Edward James Olmos och Vincent D'Onofrio. Den släpptes på video eller DVD i Sverige, men jag kommer inte ihåg vad den hette, om de nu ändrade titeln. Det enda jag minns av filmen, är att det var väldigt avslagen.  

Till Tony Scotts nya version har de minsann ändrat originaltiteln. Jajamen! Nu heter den ... THE TAKING OF PELHAM 1 2 3. Jodå. Inget ONE TWO THREE här inte. Men filmen handlar fortfarande om 13:23-tåget i New Yorks tunnelbana. En dag kliver psykopatiske skurken John Travolta ombord tillsammans med några beväpnade kumpaner, och de tar helt sonika och kapar tåget i en mörk tunnel, skjuter lite folk och håller passagerarna gisslan i väntan på pengar polisen ska leverera lite mer än en timme senare.

Travolta håller ständig kontakt med T-banans kontrollrum, och vem sitter där om inte gamle helyllekillen Denzel Washington, som är anklagad för att ha tagit mutor men nu får visa upp sig som värsta hjälten. Polisens egen gisslanförhandlare John Turturro anländer, men om Travolta inte får prata med Washington, skjuter han gisslan. Han hinner med att skjuta ett par stycken. Borgmästaren James Gandolfini svettas och ser dessutom ut som George Costanza i borgmästartagen. Det blir biljakt för att få fram pengarna i tid och till slut måste Washington allt lämna skrivbordet och ge sig ut på fältet.

Tony Scott har inte varit så bra på sistone. En gång i tiden gjorde han grejor som DEN SISTE SCOUTEN och TRUE ROMANCE (och TOP GUN om man är inne på sådant). ENEMY OF THE STATE är ju också rätt bra, och bland hans senare filmer är MAN ON FIRE helt okej, när filmen väl kommer igång efter en timme. Men SPYGAME var väldigt vissen, DEJA-VU lite för dum - jag köpte inte premisserna - och så har vi DOMINO. DOMINO är bland det värsta jag sett. Och det största problemet med den, är att den känns som ett desperat försök av en gubbe att vara hipp. "Kidsen gillar det om jag gör så här, om jag klipper som en dåre och stökar till det och filmar konstigt och vräker på med musik". Det är bara det att en som är född 1944 ska inte göra så. Det blir bara fel (ingen annan bör göra så heller för den delen, oavsett när man är född).  LINJE 123 KAPAD har emellanåt en tendens att gå i samma fälla. Borta är 80- och 90-talens slicka reklamfilmsbilder, i stället är det nervigt och hetsigt, snabba klipp, förtexter som rycker och hoppar, omotiverad hackig slowmotion, och allt kompat av rätt bra, tuff musik. Mycket distade elgitarrer. Nu är LINJE 123 långt ifrån lika infernalisk på den fronten som DOMINO, men som sagt - tendenserna finns där. Och jag blir lite irriterad. Det känns som ett försök att liva upp vad som i grunden är ett dialogdrivet drama. Det är Denzel Washington och John Travolta som pratar med varandra i realtid via komradio.   

Filmen blir lite väl fånig emellanåt. Ibland är dialogen riktigt dum - i en dramatisk scen pratar Washington med sin oroliga fru, och hon ber honom köpa med sig tre liter mjölk hem. Jag förstår mycket väl vad de tänkt med replikskiftet, men jag började skratta. Lite skrattretande är även en kille i gisslan som lyckats komma ut på Internet och webkamerachattar med sin flickvän, som hela tiden tjatar om att hon älskar honom. När pengarna ska levereras forslas de med poliseskort bestående av mängder av polisbilar och -motorcyklar, och dessa kör så vårdlöst att det uppstår ett flertal avancerade bilolyckor. Hur töntigt som helst. Här ska man rädda livet på 17 pers i gisslan, och så ser de till att drivor av bilar mosas och flyger genom luften. Hur många skadades? Dog någon?  

John Travolta är förvisso en bra psykopat, hur galen som helst, men han ligger hela tiden på gränsen till överspel. Denzel Washington spelar den där trista typen han oftast gör. De gånger han är skurk eller bad ass, som i TRAINING DAY och MAN ON FIRE, är han ju riktigt bra, men annars blir det för mycket "prästens präktige son" över honom.  

LINJE 123 KAPAD skulle kunnat bli väldigt bra; en klassisk, hård thriller av 70-talsmodell. Men jag har alldeles för många invändningar. Ytterligare en är att jag tyckte filmen blev lite tråkig efter ett tag. Jag skulle kunna vara riktigt snäll och sätta en trea, men det tänker jag inte vara. Ett extra minus för den svenska texten. Filmen verkar översatt av en femtonåring, och misspryds flera gånger av ord som "motherfucker", "fuckad" och "shit". Det ser vansinnigt löjligt ut. 

 

 

  

(Biopremiär 5/8)

Retro-DVD: Escape from New York

ESCAPE FROM NEW YORK/FLYKTEN FRÅN NEW YORK (Universal)

Den senaste månaden har Universal släppt en hel del 1970- och 80-talsfilm på nytt, varav jag nu mottagit en hel rad, så de närmaste veckorna kommer ni att kunna läsa recensioner av dessa här i TOPPRAFFEL!. Kul, tycker jag, eftersom många av de här är filmer jag såg på bio när de kom, men aldrig fått chans att recensera. Förrän nu.

Varför inte börja med John Carpenters FLYKTEN FRÅN NEW YORK (eller ESCAPE FROM NEW YORK som den visst ska heta nu; DVD-omslaget är på engelska) från 1981. Jag har nämnt både Carpenter och den här filmen i diverse texter de senaste sexton åren, och en del av er vet att jag aldrig varit någon större anhängare av John Carpenter. ALLA HELGONS BLODIGA NATT? Tuff filmmusik, men kom igen - Donald Pleasence står i en buske halva filmen. DIMMAN? Alldeles för tam och uddlös. Och då ska vi inte nämna majoriteten av de filmer Carpenter gjort de senaste tjugo åren. Däremot är THE THING fortfarande en väldigt bra film (jag såg nyligen originalet från 50-talet, och remaken är betydligt bättre), och eftersom jag är lite bäng, gillar jag VAMPIRES och MEMOIRS OF AN INVISIBLE MAN.

Men trendsättande FLYKTEN FRÅN NEW YORK, då? John Carpenter har aldrig varit någon vidare actionregissör. Skräck, ja, men action, nej. Se bara på floppen BIG TROUBLE IN LITTLE CHINA (vid premiären enbart framgångsrik i ett land: Sverige!) för en demonstration i hur man inte gör actionfilm.

Vidare har jag alltid tyckt att filmen ser märkligt billig ut. Som jag skrev i ett nummer av Magasin Defekt i mitten av 90-talet: FLYKTEN FRÅN NEW YORK ser ut som en billig, italiensk B-filmskopia på FLYKTEN FRÅN NEW YORK. För som jag nämnde i stycket här ovan, blev FLYKTEN trendsättande och fick fart på B-filmsfabrikerna i Italien och andra ställen, och ut sprutade verk som ESCAPE FROM THE BRONX och AFTER THE FALL OF NEW YORK. Filmer jag inte skulle ha något emot att se på DVD i Sverige.

Men så har vi då det som är bra med FLYKTEN FRÅN NEW YORK:

Först och främst det faktum att filmen utspelar sig i framtiden - 1997. Alla filmer som utspelar sig i en framtid som redan varit är förstås bra. Och ni minns väl vad som hände 1997? Just det. Jag gissar att alla redan sett filmen, men ändå: på grund av kraftigt ökande brottslighet har staten skärmat av Manhattan och gjort staden till ett enda stort fängelse. Där störtar ett flygplan i vilket presidenten sitter, och han bör ju inte häcka i en förfalen mardrömsstad. Därför rotar man fram gamle krigshjälten och numera fången Snake Plissken för att skicka in honom och frita presidenten mot att Snake återfår sin frihet. Om Snake nu skulle tackat nej till detta erbjudande, hade det ju inte blivit någon film, så han accepterar och hamnar i en värld där olika gäng kämpar mot varandra och Snake får tillfälle at panga med sin MAC-10.

Orakade Kurt Russell ser tuff ut med långt hår och lapp för ögat, och Snake Plissken är ju ett tufft namn. Men faktum är att Russell är en av den här filmens svagheter. Varför då? undrar ni i illa återhållen brunst. Jo, helt enkelt därför att han viskar fram sina repliker i något slags misslyckad Clint Eastwood-imitation. Innan Clintan blev gammal och fick världens skrovligaste röst, pratade han ju så - på riktigt. Kurt Russell pratar inte så. Det blir lite löjligt.

Men så har vi de riktigt bra grejorna med filmen:

Lee Van Cleef! Harry Dean Stanton! Isaac Hayes! Och Ernest Borgnine som taxichaffis! Borgnine, som i sina nyutkomna memoarer hävdar att han hållit sig ung genom att onanera mycket. Ja, och så har vi Adrienne Barbeau och Donald Pleasence som presidenten.

Jag tycker fortfarande att filmen ser lite billig ut och att den ibland är lite saggig (till och med actionscenerna är saggiga), men visst ser den bra ut på den här DVD:n, och med tanke på hur betydande filmen var måste man ha den i sin filmsamling. Som bonus finns dokumentären SNAKE PLISSKEN - MAN OF HONOR.

Den senkomna uppföljaren ESCAPE FROM L.A. (199X) bombade så pass kraftigt i USA att man i Sverige valde att släppa den direkt på video. Alla hatade filmen - utom jag. Jag kommer ihåg att jag fick en hel del fan för att jag tyckte den var mycket roligare än originalet. Men glöm inte bort att alla uppföljare med Bruce Campbell i en av rollerna per automatik är bättre än originalet!