Visar inlägg med etikett Adam Green. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Adam Green. Visa alla inlägg

söndag 22 april 2018

DVD/Blu-ray/VOD: Victor Crowley - Hatchet 4

VICTOR CROWLEY - HATCHET 4 (Njutafilms)

Jag söker och söker på TOPPRAFFEL!, men det verkar inte som om jag har recenserat HATCHET III från 2013. HATCHET och HATCHET II skrev jag om, men inte trean. Jag vet att jag har sett den - men jag minns absolut ingenting av den.

Nu har vi alltså fått en fjärde film i serien, inspelad i smyg för att verkligen överraska fansen. Hur många de nu kan tänkas vara. Jag gillade den första filmen och jag tyckte att den andra var rätt okej, men jag skulle förstås aldrig nämna HATCHET-filmerna om jag ombads lista mina favoritskräckfilmer.

Adam Green står åter för manus och regi, efter att hoppat trean, och i huvudrollen ses Parry Sheen som Andrew Yong. Sheen har varit med i samtliga filmer i serien, men när jag kollar upp honom verkar han ha spelat olika rollfigurer varje gång. Andrew Yong spelade han för första gången i HATCHET III.

Nå. Andrew har skrivit en bok om sina fruktansvärda upplevelser i träsket där den odödlige, vanställde seriemördaren Victor Crowley (Kane Hodder även denna gång) härjar. Fast det är förstås ingen som tror på legenden om Crowley, istället verkar alla tro att det var Andrew som slaktade sina vänner i träsket.

Andrews påstridige manager övertalar honom att återvända till träsket för en dokumentär de kan tjäna pengar på. Dock störtar flygplanet de sitter i och det dimper ner rakt i träsket. Och vem är kvar i träsket? Jo, Victor Crowley, förstås. Vem annars?

VICTOR CROWLEY är en renodlad komedi. En makalöst blodig sådan, men regelrätt skräckfilm är det här inte. Det här är en ganska pladdrig film, och humorn är ofta i barnsligaste laget. Ibland påminner det här om en Tromafilm. En väldigt stor del av filmen utspelar sig ombord på det vattenfyllda flygplanet. Det tar sin lilla tid innan slaktandet går igång, men splatterscenerna är fläskiga och ibland kreativa. Förutom Parry Sheen medverkar bland andra Tiffany Shepis, medan Tony Todd och Danielle Harris från de tidigare filmerna återkommer i minimala cameos.

Betyget nedan är lite tveksamt, men filmen är kort, jag hade inte tråkigt när jag såg den, och jag skrattade några gånger. Dessutom är det trevligt med en lågbudgetskräckis som inte ser ut som något några kompisar spelat in hemma på gården..

söndag 18 mars 2012

DVD: Hatchet II

HATCHET II (Scanbox Vision)
Adam Greens HATCHET fick överraskande blandat mottagande när den kom 2007; förvånansvärt många skräckfans gillade den inte alls. Märkligt. För vad fanns det att klaga på? Visst, storyn var väldigt simpel och rollfigurerna var fåniga, men det var ju med flit - och själv tyckte jag att filmen var skitrolig. Jag älskade det överdrivna splattret och blinkningarna till amerikanska slashers från 1980-talet. Fast det är ju klart, jag är äldre än dagens genomsnittsliga skräckfans och jag har sett exceptionelt många usla genrefilmer de senaste 30 åren, därför tyckte jag att HATCHET kändes förhållandevis fräsch och originell - på ett märkligt sätt. Och det var ju ingen tortyrporrulle, eller en mjäkig, CGI-fylld PG-13-spökfilm, eventuellt baserad på en asiatisk förlaga.
Långt om länge har den beryktade uppföljaren släppts på DVD i Sverige, en film som fick ett ännu mer blandat mottagande - och ännu en gång hatades den av enorma mängder skräckfans, medan en handfull sådana verkligen älskade den. Hur som helst, det var dess korta karriär på bio i USA som såg till att den uppmärksammades. Dark Sky Films beslutade sig för att släppa filmen utan att först låta MPAA granska den. Detta är synnerligen ovanligt nuförtiden. Inga censurklipp, ingen R- eller NC-17-åldersgräns. De flesta distributörer tycker att detta är alltför riskabelt.
Men efter bara ett par dagar togs HATCHET II ner från biorepertoaren. De hävdade att biobesökarna klagade på att filmen var åt helvete för blodig och våldsam. Efter att ha sett filmen har jag bara en sak att säga om detta: skitsnack!
HATCHET börjar där den första filmen slutade. Hjältinnan Marybeth (den här gången spelad av Danielle Harris från del 4 och 5 av den ursprungliga HALLOWEEN-serien, och de två nya som Rob Zombie regisserade) slåss med den vanställde, vansinnige mördaren Victor Crowley (Kane Hodder) i Louisianas träskmarker, där Crowley bor. Tja, någon måste väl bo där.
Marybeth kommer undan - förstås, annars hade det ju inte blivit någon film. Eller så hade det blivit en film om någon annan. Nåväl. Marybeth söker upp den mystiske Reverend Zombie (Tony Todd), och efter att ha fått reda på vad hennes släkt har med Crowley att göra, samlar Marybeth och pastorn ihop ett gäng modiga män (och en kåt kvinna) som, efter att de mutats med kakor, beger sig ut för att hitta och döda Crowley; en legend ingen verkar tro existerar.
Gänget blir således överraskat när tosingen faktiskt finns i verkligheten, och han är minsann i slaktartagen och har ihjäl folk på de mest kreativa sätt. Närmare 20 pers får sätta livet till innan vi når det blodsöliga slutet.
Visst - den här filmen är jävligt blodig och våldsam. Men den är långt, långtifrån den mest groteska, vidriga skräckfilm jag sett. HATCHET II rör sig på samma marker som BRAINDEAD. Våldet är sanslöst överdrivet - jag såg filmen med en kompis, och vi skrattade glatt och slog oss på knäna genom hela filmen. Att hävda att den amerikanska publiken tyckte att det här var för mycket kan inte ha varit något annat än ett marknadsföringstrick inför DVD-releasen. Victor Crowley klyver två personer samtidigt med en motorsåg med världens längsta sågblad. Han hugger ner och lemlästar folk, och i den bästa scenen använder han en slipmaskin på en stackares huvud. Det är liksom inte det första verktyg man tänker på om man planerar att mörda någon. Det är extremt blodigt men inte särdeles realistiskt - och den ständiga glimten i ögat Greens film besitter, gör det hela ännu mer muntert och festligt. Här finns även en skojig sexscen som får ett väldigt abrupt, blodsprutande slut.
Storyn är ännu tunnare den här gången, kanske är den alltför tunn. Filmen blir lite tjatig. 
Flera kända namn i skräckbranschen dyker upp i filmen, som regissörerna Tom Holland och John Carl Buechler, RA Mihailoff, som var Leatherface i den tredje MOTORSÅGSMASSAKERN, är med han också, och alla filmer som öppnar med Ministrys "Just One Fix" på soundtracket är bättre än de som inte gör det.
Ett speciellt hedersomnämnande går till herr Lloyd Kaufman, som bidrar med ett gripande porträtt av en man som väldigt koncentrerat äter kakor.
På det hela taget är HATCHET II inte lika bra som den första filmen, men fortfarande ett kul sätt att spendera 87 minuter. Betyget nedan är dock aningen snällt och tveksamt.







söndag 21 november 2010

DVD: Frozen

FROZEN (SF Video)
Adam Green verkar ha delat skräckfansen - främst de amerikanska - i två läger. De som gillar honom och de som fullkomligt avskyr honom. Detta beroende på Greens film HATCHET; en film jag personligen gillade, men som jag vet en del har problem med.
För ett par månader sedan hade HATCHET II biopremiär i USA och lyckades bli väldigt omskriven, först på grund av att det handlade om en ultravåldsam splatterfilm som gick upp på bio oklippt och "unrated", det vill säga utan att ha passerat MPAA:s kontor; Amerikas motsvarighet till Statens Biografbyrå. Därefter blev den omskriven ännu en gång, eftersom filmen försvann från biograferna efter bara ett par dagar - det hävdades att publiken klagade på att filmen var alldeles för groteskt våldsam. Det låter onekligen som ett publicity stunt, vilket det ryktas att det även är.
Nå. Innan HATCHET II skrev och regisserade Adam Green den här rysaren - frysaren? - som närmast kan beskrivas som OPEN WATER i en skidlift. Och nej, det låter ju inte så lockande. Hur kul och spännande kan det bli? Och hade jag gjort filmen hade den förstås hetat FRÖSEN eller möjligtvis MOR! MOR! JA E FRÖSEN OM RÖVVEN.
FROZEN öppnar med etableringsbilder av en skidort och en fruktasvärd rocklåt. Därefter introduceras vi för de tre huvudpersonerna Parker (Emma Bell), hennes pojkvän Dan (Kevin Zegers) och hans kompis Lynch (Shawn Ashmore). Tre ganska irriterande typer jag genast tycker rätt illa om. Ska jag tvingas sitta och titta på de här tre typerna i dryga nittio minuter?
De här tre ynglingarna mutar en kille som jobbar med skidliftarna att låta dem åka upp en sista gång just som liften stängt. Men innan de kommit ända upp, sker ett missförstånd och en annan anställd stänger av liften. Anläggningen är bara öppen över helger och eftersom det är söndag kväll, konstaterar Parker, Dan och Lynch att de är fast i skidliften en vecka - om de inte lyckas ta sig ur liften och ner på marken långt där nere.
Hur ska Green, som även skrivit manus, kunna dra ut på denna tunna story till en och en halv timme?
Svaret är att han bara lyckas sådär. Filmens första halvtimme är rätt trist och jag irriterar mig på huvudpersonerna. Men! Plötsligt vänder filmen tvärt och blir riktigt rejält spännande och svettig, så pass att jag utbrast i ett halvhögt "Åh, shit!", vilket händer rätt sällan.
Därefter börjar det åter att sagga när det måste pratas och tradas - innan det plötsligt åter blir intensivt spännande. FROZEN hade gjort sig bättre som ett avsnitt av THE ALFRED HITCHCOCK HOUR; som en rysare med kortare speltid än en långfilm.
Vad är det då som händer som gör att det emellanåt blir ohyggligt spännande? Det kan jag inte återge - då skulle jag sabba filmen helt. Men det involverar frostbett, fastfrusna kroppsdelar, andra skador och en flock hungriga vargar.
Kane "Jason Vorhees" Hodder, som även är mördaren i HATCHET, dyker upp i en liten roll, men under större delen av filmen förekommer bara tre skådisar.
FROZEN är en okej liten film - men nu väntar jag med spänning på HATCHET II!