Visar inlägg med etikett Óscar Casas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Óscar Casas. Visa alla inlägg

lördag 5 juni 2021

Netflix: Xtremo

Foton copyright (c) Netflix

Nu blir det spanskt här på TOPPRAFFEL!

... Och jag betar av ännu en premiär på en Netflixproduktion. De Netflixproduktioner som inte är amerikanska brukar ofta vara lite bättre än, ja, de amerikanska. Så är dock inte fallet den här gången.

Filmskapare som gör actionfilmer måste lära sig att det sällan är lämpligt att låta samtliga rollfigurer vara kriminella, inklusive "hjältarna". Det är sällan det funkar. För att det ska funka måste den kriminelle huvudpersonen ha sympatiska drag. Inslag av humor hjälper också. 

Huvudpersonen i XTREMO, i regi av Daniel Benmayor (TRACERS), heter Maximo (Teo García). Han är en före detta gangster som fått hela sin familj mördad av en annan gangster, Lucero (Óscar Jaenada) - som råkar vara Maximos bror. Det var meningen att även Maximo skulle tas av daga, men han överlevde. Två år senare bor han i en bilverkstad och vill inte umgås med någon.

Óscar Casas spelar en yngling som heter Leo. Han åker runt på en elsparkcykel och säljer knark till jämnåriga. Men så klantar han sig och får Luceros gangstrar efter sig. Maximo hjälper Leo och något slags vänskap uppstår, men när Lucero låter mörda hela Leos familj tycker Maximo att det får vara nog, nu är det dags att ta kål på brorsan och dennes anhang.

XTREMO inleds med en massa våldsam action. Inga rollfigurer presenteras närmare, det bara fläskas på med våld, och jag undrar vad det är jag tittar på. Detta visar sig vara en prolog, där Maximo fortfarande är gangster. Denna prolog håller på i en kvart. Sedan hoppar man två år framåt i tiden.

Här lugnar tempot ner sig en aning, men vi får fortfarande inga ordentliga presentationer av rollfigurerna, och här finns i princip ingen som helst karaktärsutveckling. Maximo må vara trött på att vara gangster och på sin synnerligen onde bror, men han är inte speciellt sympatisk, Maximo. Han är bara ett lufsande råskinn som är en jävel på att slåss och ha ihjäl folk.

Daniel Benmayor har gjort en rätt snygg film. Filmfotot är utmärkt, färgerna är varma. De oräkneliga actionscenerna är välkoreograferade, slagsmålen och bilkrascherna är bra. Folk går loss på varandra med samurajsvärd och skruvmejslar.

... Men vad spelar det för roll när handlingen, trots all dramatik, är märkligt oengagerande, och när man inte känner det minsta för rollfigurerna? Jag skiter blankt i hur det går för Maximo och Leo. Maximo har även en snygg, kvinnlig medhjälpare (Andrea Duro), som tydligen är hans adoptivsyster, eller hur det var. Jag hade föredragit om hon var ensam huvudperson, hon är den enda som upplevs som lite sympatisk.

Lucero har en av filmhistoriens mest misslyckade frisyrer. Den är så hemsk att jag blev direkt förbannad.



 

 

 

 

(Netflixpremiär 4/6)