Bio: Sound of Freedom

Foton copyright (c) Studio S Entertainment

Så går den då upp på bio i Sverige, årets mest omdiskuterade film i USA. Jag tänker inte lägga till ett ”trots allt” och absolut inte ett ”äntligen”.

Det har varit svårt att undvika skriverierna om alla kontroverser kring SOUND OF FREEDOM, en film om trafficking och jakt på pedofiler. Men de som förväntar sig en film som motsvarar kontroverserna lär bli gruvligt besvikna.

Låt oss titta på kontroverserna först. SOUND OF FREEDOM är en film av den mexikansk-amerikanske regissören Alejandro Monteverde. Jag har aldrig tidigare hört talas om honom, än mindre sett några av hans filmer. Han gör så kallade faith based filmer, det vill säga filmer med ett tydligt kristet budskap. Det kan han väl få göra om han vill. Väldigt få filmer av den typen släpps i Sverige, de få jag har sett har varit direkt bisarra, det släpptes några direkt på DVD för drygt 20 år sedan. Sedan har vi även några storfilmer, de där vidriga Narnia-filmerna producerades av Walden Media, ett bolag som ägs av den kristna högern.

SOUND OF FREEDOM spelades in 2018 – för fem år sedan, alltså. Filmen handlar om Tim Ballard, mormon och Trumpanghängare. Han sade upp sig från sitt jobb som något slags statlig tjänsteman för att starta upp Operation Underground Railroad, som jobbar med att stoppa trafficking av barn. Ballard och hans historia har ifrågasatts – mycket av det han hävdar att han gjort, har visat sig vara grava överdrifter. Flera brottsbekämpande organ hävdar att OUR:s insatser är obetydliga.

Tim Ballard ville att han skulle spelas av Jim Caviezel, som är mest känd för att ha spelat Jesus i Mel Gibsons THE PASSION OF THE CHRIST. Antagligen ser Ballard sig som en nutida Jesus. Dessutom befinner sig Caviezel också långt ut på högerkanten politiskt. Mel Gibson blev en av filmens verkställande producenter.

Filmen hade en förhållandevis blygsam budget på 14,5 miljoner dollar och den skulle distributeras av 20th Century Fox. Men – när SOUND OF FREEDOM var klar, köpte Disney Fox, och Disney var inte intresserade av Monteverdes film. 2019 lyckades producenten Eduardo Verástegui återta rättigheterna, men han hade problem att sälja dem vidare. Det blev inte bättre av att världen drabbades av en pandemi. I början av 2023 lyckades slutligen Verástegui hitta en distributör, det kristna bolaget Angel Studios, och filmen fick amerikansk biopremiär den fjärde juli i år.

I en tweet skrev Eduardo Verástegui att han, när han letade distributör, ”knackat på” hos Netflix och Amazon Studios, utan att få svar. Detta nappade amerikansk extremhögermedia på och förvanskade det till att Netflix och Amazon bannlyst SOUND OF FREEDOM. Bollen sattes i rullning. Det påstods att Netflix och Amazon inte vill att världen ska få kännedom om vad pedofilerna i Hollywood och liberala politiker håller på med! ”Det här är filmen eliten inte vill att ni ska se”. En talesperson för Amazon sa att de aldrig kontaktats angående filmen.

Det blev inte bättre av att dårfinken Jim Caviezel är en QAnon-anhängare. QAnon-folket tror på fullt allvar att det finns en satanistisk sekt som kidnappar barn för att utvinna ämnet adrenokrom ur dem – jodå, adrenokrom existerar, men att en sataniskt sekt, ledd av Hillary Clinton, använder det som knark är förstås en så pass idiotisk konspirationsteori att men häpnar och tar sig för pannan när man inser att folk faktiskt tror på detta. Jim Caviezel medverkade i en rad höger-pratshower och poddar, där han kom in på dessa flängda teorier.

SOUND OF FREEDOM gick upp på bio – och blev en stor framgång i förhållande till sin budget. Det är den tionde mest sedda filmen på bio i USA 2023. Hittills har den dragit in 184 072 726 dollar i bara USA och Kanada, samt ytterligare drygt 50 miljoner i resten av världen. Det är kontroverserna och konspirationsteorierna som marknadsfört filmen. Högeraktivister har hävdat att biovisningar saboterats av vänstern, som inte vill att sanningen kommer ut. Skitsnack, förstås. Filmens rykte har blivit direkt bisarrt. Mot bättre vetande läste jag en svensk tråd på Facebook om filmen, och skribenterna gled även in på 5G-strålning och annat, självklart med så många särskrivningar som möjligt. Det var en foliehattarnas högtidsstund.

Regissören Alejandro Monteverde själv säger sig ta avstånd från alla kontroverser. Han säger att han är uppriktigt ledsen, han ville bara göra en liten film om ett angeläget ämne – trafficking. Vad Caviezel sysslar med privat angår inte Monteverde.

Så, gott folk. Detta blev en lång inledning. Äntligen har vi kommit fram till själva filmen. SOUND OF FREEDOM. Vad är det egentligen vi får?

Om vi säger så här: om det inte vore för alla kontroverser, hade SOUND OF FREEDOM försvunnit spårlöst. Ingen hade brytt sig om den. Det här är nämligen ingen minnesvärd film. Det här här en typisk ”direkt till video-film”, som det hette förr, det här känns som, typ, en Hallmark Movie of the Week.

2014 kom en rätt kass actionfilm om trafficking som hette SKIN TRADE, i vilken Dolph Lundgren och Tony Jaa jagade en pedofilring. Dolph och Jaa sparkade skiten ur avskummet och dödade dem allihop. SOUND OF FREEDOM börjar nästan exakt likadant som SKIN TRADE: en liten flicka i Mexiko har kontaktats av en modellagentur. En före detta skönhetsdrottning, Giselle (Yessica Borroto) dyker upp för att hämta flickan. Flickans bror är också där, han får följa med. Det visar sig att allt bara är en bluff och de två barnen kidnappas.

Tim Ballard, som jobbar för the Homeland Security Investigations, kopplas in. Ballard letar upp en svettig pedofil som under pseudonym skrivit en bok om sina drifter, och som jagar villebråd på internet. Ballard låtsas ha samma böjelser som den svettige mannen, och den svettige avslöjar utan omsvep allt. Då arresteras han och Ballard lyckas hitta den kidnappade pojken, som han bjuder på glass.

Tim Ballard tänker inte ge sig innan han även hittat flickan – och så många kidnappade barn som möjligt. Så, han säger upp sig från sitt jobb för att bekämpa trafficking på heltid. Han beger sig till Colombia, där han träffar en amerikan som går under namnet Vampiro (Bill Camp). Vampiro har tidigare jobbat för kartellerna, men efter en incident jobbar han nu med att bekämpa barnhandel och sexslaveri. Vampiro är slarvigt klädd, röker ständigt cigarr, han håller en lång monolog om hur han fann Gud och blev religiös, och han framstår lite grann som skoputsaren i POLICE SQUAD!, eller ”The Farmer” i SNOBBAR SOM JOBBAR. Vampiro vet allt. Han vet så mycket att det inte blir några större problem för Ballard att leta upp de onda.

Ballard och Vampiro utger sig för att vara läkare från FN och beger sig in i djungeln för att hitta barn som hålls fångna av ”rebeller” av okänd nationalitet – de är bara ett gäng anonyma, beväpnade drägg i djungeln.

SOUND OF FREEDOM är inte riktigt det jag förväntade mig. Filmen är inte lika dålig som jag trodde den skulle vara – men med det sagt tycker jag inte att den är bra. Alejandro Monteverde har gjort en halvtafflig film som har en hel del problem med berättartempot. Som thriller är den inte särskilt spännande. Actionscener finns här knappt alls. Det här är främst ett sentimentalt drama.

Jim Caviezel vandrar genom filmen med tårfyllda ögon och tom blick. Mira Sorvino är bortkastad i ett par scener som Ballards fru. Vampiro är parodisk och det gäller även ett flertal andra rollfigurer.

Vad som är anmärkningsvärt är att i princip inget av det filmens amerikanska förespråkare skrikit om återfinns i själva filmen. Här finns inga reaktionära brandtal. Dessutom existerade inte QAnon när filmen spelades in 2018. Det här är bara ett thriller-drama med en lätt kristen touch. Ämnet må vara angeläget, men det går inte att påstå att att det här är en bra film.

Skrattretande dumt blir det först när eftertexterna börjar rulla: längst nere i bildens högra hörn dyker det upp en klocka som räknar ner två minuter till ett ”special message”. Här skrattade publiken på pressvisningen i Göteborg. Sedan dyker Jim Caviezel upp som sig själv och talar till publiken, detta spelades in tidigare i år av bolaget Angel Studios. Caviezel pratar om hur viktig den här filmen är – han säger att SOUND OF FREEDOM är vår tids ”Onkel Toms stuga”! Att detta är en stor film, en klassiker i vardande. Han säger att filmen äntligen kan visas efter att ha stött på alla former av motstånd under fem år – men han säger inte exakt vad det är för motstånd. En QR-kod visas i bild och om den amerikanska biopubliken skannar den, kan de köpa biobiljetter till vänner som inte har råd att gå och se denna viktiga film.

Det är rätt häpnadsväckande.