Bio: BlackBerry

Foton copyright (c) NonStop Entertainment

BlackBerry. Jag hade nästan glömt bort denna telefontillverkare. Den kanadensiska BlackBerry var föregångaren till dagens smartphones, men den blev ingen större framgång i Sverige. Jag vet inte riktigt varför. Här dominerade Ericsson och Nokia mobilmarknaden totalt under 1990- och början av 2000-talet. Mina egna mobiltelefoner var även de Ericsson och Nokia, men jag hade även en Motorola – och kanske även en Philips? Ett tag hade jag en farlig massa avlagda mobiltelefoner – och jag minns inte varför. Gick de sönder? Jag vet att en Nokia stals på McDonald’s i Stockholm.

Barack Obama älskade sin BlackBerry. När jag läste att han blev upprörd över att av någon anledning tvingades sluta använda sin BlackBerry när han blev president, undrade jag vad det var för maskin. Jag hade aldrig sett en BlackBerry i verkligheten. Däremot var jag bekant med PalmPilot. En liten handhållen dator jag tyckte verkade alldeles för omständlig och opraktisk att använda. Ett år under filmfestivalen i Cannes hade PalmPilot en egen bar på marknaden i festivalpalatset. Där serverades gratisdrinkar till PalmPilot-användare. Jag hade ingen PalmPilot, men jag fick drinkar där ändå. PalmPilot försvann över en natt, känns det som.

BlackBerry-telefonerna försvann kanske inte över en natt, men efter att ha varit den största mobiltelefontillverkaren i Nordamerika, med över 40% av marknaden, störtdök försälningen när iPhone lanserades 2007, följd av androidtelefoner. Telefoner som var smartare och bättre än BlackBerry, vars försäljning snart sjönk till 0% av marknaden. Företaget BlackBerry Limited finns visst kvar än idag, men numera tillverkar de säkerhetssystem.

Filmen BLACKBERRY, i regi av Matt Johnson, är en kanadensisk dramakomedi om denna telefons uppgång och fall. Enligt förtexterna är handlingen ”fiktionaliserad” – och jag har ingen aning om hur mycket av det som sker i filmen som är sant. Innan jag såg filmen visste jag i princip ingenting om BlackBerry, mer än att det vara Obamas favorittelefon och att den dödades av iPhone. Det mesta verkar dock överensstämma med verkligheten.

Filmen börjar 1996. Jay Baruchel spelar Mike Lazaridis, VD för det lilla elektronikföretaget Research in Motion i Waterloo, Ontario. Regissör Matt Johnson själv spelar Doug Fregin, Mikes bäste vän, som arbetar på RIM. De två har uppfunnit en ny mobiltelefon, en maskin man både kan ringa och skicka epost med. De har döpt prylen till PocketLink.

I öppningsscenerna ska Mike och Doug pitcha sin produkt för att sälja in den till ett företag. Mike och Doug må vara tekniska genier, men de är båda socialt inkompetenta. Mike är inåtvänd och osäker, Doug är högljudd och jobbig, och klär sig som en idiot. Mannen de pitchar PocketLink till, Jim Balsillie (Glenn Howerton) är en vresig, argsint typ, han är också socialt inkompetent, men på ett annat sätt. Pitchen går åt skogen. Mike är usel på att tala för sin sak och att sälja in saker.

En kort tid senare kontaktas Mike av Jim. Det visar sig att Jim fått sparken. Nu vill han istället bli VD på RIM och sälja den nya, smarta PocketLink-telefonen. Jim och Mike delar på VD-skapet. Jim vet hur man säljer in saker, men han vet ingenting om produkten. Tillsammans säljer Jim och Mike in telefonen, nu omdöpt till BlackBerry, till mobiloperatören Verizon i New York, vars VD spelas av Saul Rubinek.

Vad som sedan följer är den ganska typiska historien om ett företag som växer så det knakar, och som sedan rasar ihop. Jim lockar flera av världens främsta ingenjörer till företaget, han erbjuder fantasilöner – men allt går kanske inte helt lagligt till. Konkurrenten PalmPilots VD (Cary Elwes) försöker köpa BlackBerry. Jim får storhetsvansinne. Han är dessutom mer intresserad av hockey än av telefoner.

Att vi redan vet hur det går spelar ingen roll. Det här är en jättebra liten film. BLACKBERRY är underhållande, rolig och intressant. Även om betoningen ofta ligger på komedi, känns det hela realistiskt, snudd på dokumentärt. RIM:s lokaler är någon form av aphus där de anställda leker och spelar spel lika mycket som de uppfinner och tillverkar saker. Det har ofta filmkvällar. Alla anställda är nördar, verkar det som. En man som heter Charles Purdy (gamle, fine Michael Ironside) anställs för att få ordning på lekstugan i Waterloo.

Det kändes skönt att se BLACKBERRY efter alla dessa superhjältar, robotar och snabba bilar som dominerat filmutbudet på bio den senaste tiden.