Bio: Infinity Pool

Foton copyright (c) UIP Sweden

INFINITY POOL är Brandon Cronenbergs tredje långfilm - men den första av dem jag ser. Av någon anledning har jag inte fått tummen ur att se de två första, kanske beroende på att jag inte känt mig lockad. Jag har fått intrycket att det handlar om en typ av film jag sällan gillar; smått pretentiös skräck med konstnärliga ambitioner. Fast jag kan ju ha fel. 

43-årige Brandon Cronenberg är förstås son till David Cronenberg. Det är nu längesedan David Cronenberg fått ur sig en bra film, kanske är det dags för Junior att ta över stafettpinnen och hålla flaggan högt.

INFINITY POOL är en film i genren body horror. Det är också en film som är smått pretentiös och har konstnärliga ambitioner. Om jag inte visste att denna kanadensiska film kommer från Universal, hade jag gissat på A24. Här i Sverige visas den oklippta versionen. I USA sparkade MPA bakut när de fick se filmen, och försåg den med åldersgränsen NC-17; inga under 18 kommer in. Därför gjordes några klipp så att filmen kunde få den lägre åldersgränsen R, barn under 17 kommer inte in utan vuxens sällskap.

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att handlingen i INFINITY POOL är smart och intressant, eller bara dum. Otroligt dum. Det lutar åt det sista. Alexander Skarsgård och Cleopatra Coleman spelar James och Em Foster, som befinner sig på den fiktiva ön La Tolqa. Där bor de på en all-inclusive-anläggning de absolut inte får lämna, det kan nämligen vara farligt på ön.

På hotellet träffar de det märkliga paret Gabi (Mia Goth) och Alban (Jalil Lespert). Gabi känner igen James, han är en misslyckad författare och hon har läst hans enda bok. Gabi och Alban vill att James och Em följer med på en liten biltur; de har varit på ön flera gånger och brukar åka iväg och grilla och festa på en strand. Mot bättre vetande följer James och Em med.

De dricker alldeles för mycket sprit på stranden, de blir fulla, Gabi gör sexuella närmanden mot James (en ytterst grafisk scen som kortades i USA). När de ska köra hem igen är James den som är minst full, så han får sitta bakom ratten. Det bär sig inte bättre än att han kör på en bonde, som plötsligt dyker upp mitt i gatan. Bonde dör, James och de andra smiter, eftersom polis och fängelse på ön sägs vara av värsta sort.

Nästa morgon arresteras James för dråp. Han döms till döden! Enligt tradition ska barnen till den döde verkställa dödsstraffet, James ska alltså dödas av barn. Men det finns en väg ut. Om James betalar en stor summa pengar kommer de att skapa en kopia av James, en klon, som avrättas i James' ställe. James går med på detta märkliga erbjudande och låter sig klonas. James och Em tvingas sedan att se på när en ung pojke knivhugger kopian till döds.

Em vill lämna ön, men James hittar inte sitt pass. Han börjar då umgås med Gabi, Alban, och deras mystiska vänner. Detta gäng har satt öns kopieringstraditioner i system. De lever jävel, festar, super, misshandlar och mördar folk - de döms till döden för detta och låter sedan avrätta kopior av dem. De är på ön för att få utlopp för sina perversa lustar. James börjar motvilligt att gilla detta.

INFINITY POOL är en film om sex, våld och kroppsvätskor. Urin, blod och sperma filmas flera gånger droppa på marken. Det är även en film som inte funkar riktigt. Handlingen är förvisso fascinerande; den är så märklig och dum att den nästan blir bra. Men filmen varar i nästan två timmar, den är en dryg halvtimme längre än David Cronenbergs klassiska filmer från 70- och 80-talen, och det blir rätt segt och tråkigt under den tredje akten. Blod, sex och tristess.

Mia Goth är jättebra i filmen. Hon har på senare år utkristalliserats som en stor stjärna inom independentskräck. Thomas Kretschmann spelar en i det galna mördargänget.

Karim Hussain, som är en gammal vän till mig, står för filmfotot. Han använder sig av en rätt udda estetik i den här filmen - ofta placerar han skådespelarna i fel del av bilden. Ser vi till exempel Mia Goth ensam i bild i högerprofil, placeras hon längst till höger i bild, hon är vänd mot något utanför bild. Detta skapar en rätt konstigt effekt. 

INFINITY POOL är egentligen alldeles för pretentiös för att jag ska uppskatta filmen fullt ut. Här finns inga riktiga människor och inga rollfigurer pratar som riktiga människor. Sådant kan funka i vissa fall, jag gillar ju John Wick-filmerna, men här blir det mest sökt, det är ett tydligt försök att vara konstnärlig. Eller så kan Brandon Cronenberg kanske inte bättre.

I slutändan tycker jag faktiskt ingenting om INFINITY POOL. Den är mer intressant än bra. Den är mer dum än smart. Den är fascinerande. Men - den lämnade mig totalt likgiltig. Jag lär aldrig se om den - till skillnad från David Cronenbergs tidiga filmer, vilka jag ofta återvänder till.  

Diskussionsämnet efter pressvisningen handlade mest om huruvida det är Alexander Skarsgårds organ vi ser i närbild, eller om det handlar om en lycklig stuntman. 

Eftertexterna är häftiga. Filmen är inspelad i Kroatien och i Ungern.

 

 

 

(Biopremiär 24/3)