Netflix: Vikingavargen

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en norsk varulvsfilm som är samproducerad med SF Studios, och som tydligen gått en sväng på bio i Norge förra året.

VIKINGAVARGEN omtalas som den första norska varulvsfilmen, och det kan nog stämma. Regissör är Stig Svendsen, som är utbildad serietecknare på the Joe Kubert School of Cartoon and Graphic Art. Svendsen har även varit med och skrivit manus.

Filmen inleds med en prolog som utspelar sig under vikingatiden. Istället för att visa dessa scener med dialog och annat, har man valt att visa korta, dialoglösa klipp varvade med texter som berättar vad som hände när några vikingar en gång i utlandet hittade en ondskefull varg de tog med sig hem till Norge. En inledning som är är speciellt effektiv.

Därefter hoppar vi till nutid och en trist liten norsk stad. Här bor polisen Liv (Liv Mjönes) med sin nya man, och hennes barn från ett tidigare äktenskap. Tonårsdottern Thale (som spelas av en tjej med det excellenta namnet Elli Rhiannon Müller Osborne) trivs inte och bråkar med sin morsa. Det hör ju till i nordisk film, det måste vara problem i familjen. Thale ska sticka iväg och träffa kompisar och knycker en sexpack öl ur kylskåpet. Hon verkar inte så smart, Thale - trodde hon att ingen skulle märka att kylskåpets enda sexpack saknas?

Kompisarna hänger i skogen, kör Volvo och hånglar. En tjej och en kille går in i skogen - och då kommer vikingavargen farande och slaktar tjejen. Thale rivs av vilddjuret.

Polisen undrar vad det är för varelse som härjar. De hittar en mystisk klo. En konstig enarmad gubbe dyker upp och säger att det är en varulv. Liv tror inte på honom. Gubben ger henne en silverkula. Han vet visst inte om att myten om att silverkulor kan döda varulvar hittades på av manusförfattaren Curt Siodmak till 1941 års VARULVEN, det är ingen gammal nordisk myt.

Fler personer dödas. Liv börjar tro att det faktiskt är en varulv. Men stackars Thale, då? Hon blev ju riven av varulven. Kommer hon att förvandlas till en vikingavarg? Lita på det! I en epilog lämnas dörren på glänt till en uppföljare. 

Jag gillar att Stig Svendsen gjort en något så när traditionell varulvsfilm. Vi får se varulven i bild ganska ofta, den är förstås datoranimerad och inte helt övertygande. Vi får även en hyfsad varulvsförvandling.

... Men i övrigt är det här inget vidare. Manuset är trist och saknar överraskningar, och rollfigurerna är trista de med. Regi och filmfoto är platt. Här finns ingen som helst skräckstämning, ingen spänning, och här finns inget större underhållningsvärde. Det är är en skräckfilm som helt saknar intensitet, det hela är avslaget och ibland rätt fånigt, som det gärna blir när man inte lyckas berätta på ett övertygande sätt. Vikingavinkeln glöms bort. Antagligen tyckte filmskaparna bara att de hade en cool filmtitel som kan sälja utomlands.

Filmen är textad på svenska - utom när Liv Mjönes pratar. Hon pratar svenska - och hon mumlar och viskar, och det är ofta svårt att höra vad hon säger. Hon borde också textats. 

Jag sätter en snäll tvåa. Jag uppskattar att de faktiskt gjort en varulvsfilm. Men, det räcker inte med att en film är norsk för att den ska vara bra, eller ens intressant.

 

 

 

 

 

(Netflixpremiär 3/2)