Foton copyright (c) SF Studios
PREY FOR THE DEVIL utspelar sig till större delen på St. Michael the Archangel School of Exorcism i Boston. En skola där katolska kyrkan utbildar exorcister - och exorcister behövs det i massor, eftersom rapporter om folk som blivit besatta av djävlar och demoner har skjutit i höjden de senaste åren.
... Fast St. Michael the Archangel School of Exorcism finns förstås inte på riktigt. Jag menar, hur skulle det se ut? Tjogtals med katolska präster som går i en speciell skola för att lära sig driva ut demoner. I Boston. Inte nog med det, de har dessutom en massa besatta patienter intagna i kåkens sjukhusavdelning. Och inte nog med det: i källaren finns gamla fängelsehålor bevarade, och dit släpar de besatta människor när de blivit extra besatta och jävliga.
Vad som däremot finns i verkligheten, om uppgiften stämmer, är en kurs i exorcism som Vatikanen håller en gång om året.
År 2010 gjorde Daniel Stamm filmen THE LAST EXORCISM, som gick oväntat bra på bio i USA, och som släpptes direkt på DVD i Sverige året därpå. Jag såg- och recenserade den, och tyckte visste den var rätt okej, men jag minns den inte alls. Nu har Daniel Stamm gjort ytterligare en exorcistrulle.
Jacqueline Byers spelar den unga, raffiga nunnan syster Ann. Hennes barndom var hård, eftersom hennes mor var besatt av något ondskefullt, vilket ledde till kraftiga humörsvängningar. Efter moderns självmord hamnade Ann på ett nunnekloster, och där verkar hon känna sig hemma. Som vuxen har hon utvecklat en speciellt talang för utdrivning av demoner. Problemet är att kvinnor inte får vara exorcister.
Syster Ann smyger sig in på exorcismlektionerna ändå, och hon tar sig an en besatt flicka som är intagen på sjukhusavdelningen. Den här tösen, Natalie (Posy Taylor), är rar och smart och lillgammal, men ibland pratar hon med monsterröst och klättrar i taket och bär sig åt.
Efter att syster Ann har imponerat på de katolska gubbarna tvingas de göra ett undantag för Ann, och hon blir den första kvinnan som får utbilda sig till exorcist. Antalet besatta ökar ständigt, så det behövs extra exorcister, och Ann är osedvanligt begåvad. Natalies tillstånd blir allt värre, här ska det minsann drivas ut demoner och grejor!
PREY FOR THE DEVIL är inget vidare som skräckfilm. Bortsett från att den är allmänt fånig, gör den det fundamentala misstaget att fläska på med skräckeffekter precis hela tiden, i princip från början till slut. Filmen följer mönstret datoranimerad effekt - jumpscare - datoranimerad effekt - jumpscare - datoranimerad effekt - jumpscare - och så vidare - slut. Ibland uppblandat med drömscen med datoranimerad effekt och jumpscare. Detta förtar förstås all spänning och skräckstämning. Dessutom är det lite töntigt att allt leder fram till att katolska kyrkan har något slags agentorganisation eller insatsstyrka med exorcister som rycker ut, beväpnade med krucifix istället för pickadoller. Det här kunde varit coolt om det handlade om en tjoflöjtfilm; ett actionäventyr, men detta verkar vara tänkt som seriös skräck. Det råder heller ingen tvekan om att folk verkligen är besatta av demoner - eftersom det ibland kommer ut monsterhänder ur munnen på dem och en massa annat.
Jag är ingen expert på katolska nunnor, men är det inte meningen att håret ska täckas av nunnedoket? Syster Anns blonda lockar sticker hela tiden fram, och ofta är hon civilklädd och har inget alls på huvudet. Hon flirtar även med en kille. Fast hon är kanske inte färdig nunna?
Virginia Madsen spelar psykolog och tror inte riktigt på det syster Ann pratar om. Ben Cross har en liten roll som kardinal. Han dog i cancer tio dagar efter inspelningen sommaren 2020. På grund av pandemin sköts premiären upp mer än ett och ett halvt år. Filmmusiken är bitvis lik Philip Glass' ledmotiv till CANDYMAN.
Eftersom det här är en PG-13-film, förekommer vare sig grovt språk eller ymnigt blodflöde. Det här är mest tröttsamt, men det går kanske hem hos tonåringar - en anställd på biografen sa att skräckfilmer alltid går jättebra där, tonåringar ser vad som helst om det är skräck.
Tveksamt betyg, det är svagt.
(Biopremiär 2/11)