onsdag 6 april 2022

Bio: Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter

Foton copyright (c) Warner Bros.

FANTASTISKA VIDUNDER: DUMBLEDORES HEMLIGHETER är den tredje delen i filmsviten om Newt Scamander (Eddie Redmayne). Den förra delen, FANTASTISKA VIDUNDER: GRINDEWALDS BROTT, hade premiär i november 2018, och det enda jag minns av den, är att jag och en kollega stod utanför biografen efter pressvisningen och pratade om att vi inte fattat någonting alls av vad filmskrället handlat om; filmen var en fullkomligt obegriplig röra. Jag tog nu och läste om min recension av GRINDEWALDS BROTT (samt min recension av den första filmen, FANTASTISKA VIDUNDER OCH VAR MAN HITTAR DEM). Tillåt mig citera mig själv:

"Orsaken till att GRINDEWALDS BROTT är en röra stavas JK Rowling. Hon tillåter inte att någon annan vidrör hennes skapelse. Således har hon själv skrivit manus - ett manus som inte bygger på en ordentlig roman. Boken om de fantastiska vidundren är ingen roman. Om Rowling nöjt sig med att skriva en synopsis och sedan låtit en erfaren filmmanusförfattare skriva manus, hade det troligen blivit bättre. Det hade kanske inte blivit bra, men det hade nog blivit aningen mer begripligt." 

Tydligen höll Warner Bros med, för den här gången är manuset författat av JK Rowling i samarbete med Steve Kloves, som skrev samtliga Harry Potter-filmer. Det står även att manuset bygger på ett manus av JK Rowling - jag utgår från att hennes ursprungliga manus inte dög.

Regissör är liksom tidigare David Yates, och den här gången får vi en film som är bättre än de två tidigare filmerna - om än ingen bra film. Det finns mycket att tycka om i DUMBLEDORES HEMLIGHETER, men inte tillräckligt mycket för att höja mitt betyg.

Johnny Depp fick ju se sin karriär raseras, och därför spelas den onde magikern Grindewald den här gången av Mads Mikkelsen. Inte mig emot - han gör det med den äran, han är en bra Grindewald; bättre än Depp, Mikkelsen gör rollen med klass och pondus. Grindewald smider onda planer, han vill söndra och härska, han ska regera över hela världen.

Jude Law spelar åter Ambus Dumbledore, den gode trollkarlen och Grindewalds främste motståndare. Av någon anledning behövs avkomman till ett fantastiskt vidunder för att komma till makten, så Dumbledore skickar iväg Scamander för att rädda ett nyfött vidunder innan De Onda dyker upp. Självklart går uppdraget inte som planerat, och det ser inte bättre ut än att något slags trollkarlsråd, eller vad det nu är, kommer att rösta fram Grindewald som deras ledare. Tillsammans med några av rollfigurerna från de tidigare filmerna tar Scamander sin lattjolajbanlåda (hans väska som är större på insidan och som bebos av vidunder), och beger sig ut för att stoppa Grindewald.

Det kanske mest anmärkningsvärda med DUMBLEDORES HEMLIGHETER är att det inte är en familjefilm. I stort sett alla rollfigurer är vuxna, anslaget är vuxet - ett drama om trollkarlar för en vuxen publik. Humor finns här nästan ingen alls, och fantastiska vidunder är det relativt ont om. Mörkret härskar - det är en mörk och dyster film.

En stor del av filmen utspelar sig i Berlin, ett Berlin som ser ut som Tyskland under de sena 1930-talet. Här figurerar något slags Gestapo som går de ondas ärenden. Folk skjuter på varandra med trollstavar istället för med pistoler. Senare förflyttas handlingen till en annan plats, som ser ut att befolkas av folk som rymt från STJÄRNORNAS KRIG-filmerna, eller DUNE. 

Den här filmen är ganska fantastisk att titta på; scenografin är strålande, filmfotot är snyggt, och är finns en del riktigt bra och fascinerande idéer. Jag tycker att det är synd att det liksom kastas bort på JK Rowlings universum. Warners borde använt det här till något annat, något bättre.

Liksom tidigare, är ett av filmens största problem att det inte finns några tydliga regler. Jag antar att Rowling och filmskaparna har alla regler klara för sig, och att alla Harry Potter-nördar känner till dem - men det känns verkligen som att precis vad som helst kan hända, utan förklaring. Trollkarlarna har alla möjliga superkrafter, de får nya hela tiden när nya tricks behövs. Eller, ja, de får inte nya krafter, men de drar fram nya trollformler för jämnan. De politiska intrigerna är grumliga och förvirrade, i synnerhet som det krävs bebisvidunder. Publiken antas vara välbekant med allt som försiggår i filmen. Denna brist på regler gör att det omöjligt kan bli spännande. Vi kan jämföra med superhjältegenren - för att en superhjälte ska engagera, krävs det att superkrafterna är tydligt definierade. Hjälten kan inte hela tiden få nya krafter när sådana behövs, och han eller hon måste även ha en akilleshäl för att något slags spänning och drama ska kunna uppstå. 

DUMBLEDORES HEMLIGHETER är den längsta filmen hittills i serien. Den blev rätt seg emellanåt. Som sagt: filmen är bättre än de tidigare delarna, men inte tillräckligt för att jag ska höja betyget. 

Ytterligare två filmer om de fantastiska vidundren är utlovade.


  

 

 

 

 

(Biopremiär 8/4)


0 kommentarer:

Skicka en kommentar