Netflix: Svart krabba

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär. Denna film skiljer sig dock från de flesta andra Netflixfilmer i det att det handlar om en svensk produktion. Detta är musikvideoregissören Adam Bergs långfilmsdebut.

SVART KRABBA bygger på en roman från 2002 av Jerker Virdborg. Jag har inte läst boken, men jag noterar att den utspelar sig i ett fiktivt land, och att hjälten är en soldat som heter Karl Edh.

I filmatiseringen namnges aldrig landet det hela utspelar sig i, men jag utgick från att det är Sverige, eftersom det ser ut som Sverige och alla pratar svenska - utom en dansk. Karl Edh har bytt kön och heter nu Caroline Edh. Hon spelas av Noomi Rapace. En icke namngiven yttre fiende; ett annat land, har plötsligt attackerat, det är krig och stora delar av städerna ligger i ruiner. Caroline kallas till ett möte med en överste som heter Raad (David Dencik). Han har handplockat några soldater som ska bege sig ut på ett uppdrag med kodnamnet Svart krabba, Caroline lockas till att delta, eftersom hon kan få chansen att återse sin försvunna dotter. De ska åka skridskor ut på stora isar för att hitta ett fastfruset fartyg, och ombord på detta finns något okänt som kan stoppa kriget. Eftersom detta är en actionthriller blir färden farofylld.

Det var inte utan att jag tänkte på Alistair MacLean när jag såg den här filmen. En grupp soldater på hemligt uppdrag. Kanske är en av dem en förrädare. På slutet blir det en kamp mot klockan för att rädda världen. 

SVART KRABBA är en snygg film - den ser betydligt bättre ut än de flesta andra svenska långfilmer. Det märks att Berg jobbat med musikvideor. Det är även gott om pangande, fajtande och blod i filmen, så här mycket action har vi nog inte sett i en svensk film sedan Mats Helge Olsson härjade på 1980-talet.

... Fast speciellt spännande blir det aldrig. SVART KRABBA är nämligen gravallvarlig. Här finns ingen som helst antydan till humor, vilket gör att samtliga rollfigurer upplevs som tråkiga, och i vissa fall direkt osympatiska. Oavsett hur allvarlig en film är, behövs ett visst mått lättsamhet för att göra gestalterna lite mer mänskliga och sympatiska. Vidare får vi aldrig riktigt veta vad det är som hänt, vad som pågår. Förvisso behöver man inte alltid redogöra för allt, men i det här fallet är de flesta mer eller mindre anonyma; både fienden och hjältarna, och det blir därför svårt att engagera sig.

Noomi Rapace gör sin roll precis likadant som alla andra roller hon gör - det slår mig att hon alltid agerar på samma sätt; hon är samma gestalt med olika frisyrer. Hopknipen mun och sur uppsyn. I den här filmen har hon en hopplös frisyr som antyder att hon gillar linedance, och gärna äter flygande jakob på lördagar.

En av de andra soldaterna spelas av norrmannen Jakob Oftebro, han som var agent Hamilton i TV-serien häromåret. Han pratar svenska. En tredje man i teamet görs av Dar Salim, han pratar rätt grötig danska, och ingen har problem med att förstå vad han säger. En del av skådisarna i de mindre rollerna är inget vidare.

Filmen varar nästan två timmar och är för lång - den tar liksom slut efter 90 minuter, men sedan börjar den om när uppdraget går in i en andra fas. Slutminuterna är lite fåniga. Jag hade nog gillat filmen bättre om den kortats. Filmmusiken är lika vissen som i de flesta andra svenska filmer, den förstärker inte scenerna, utan känns bara som en tjock smet i bakgrunden. Rapace är inte så övertygande som tuff soldat.

Huruvida SVART KRABBA är realistisk eller ej vet jag inte.

Det kändes allt lite märkligt att se de inledande scenerna, nu när Ukraina står i lågor efter att ha invaderats av Ryssland. Vidare förekommer ett dödligt virus i berättelsen, och det är ju inte utan att man associerar till Covid-19. Här finns alltså paralleller till både kriget i Ukraina och pandemin - i en och samma film. Fast det var så klart inte meningen när boken skrevs, eller när filmen gjordes. 

 

 

 

(Netflixpremiär 18/3)