lördag 2 oktober 2021

Netflix: The Guilty

Foton copyright (c) Netflix

Nu blir det radioteater här på TOPPRAFFEL!

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion. Jag hade inte kollat upp den här filmen speciellt noga innan jag började att titta på den, inte mer än att jag sett att huvudrollsinnehavaren Jake Gyllenhaal pushat för den på Instagram. När eftertexterna började rulla, noterade jag att THE GUILTY är en amerikansk nyinspelning av den danska filmen DEN SKYLDIGE från 2018, en film som regisserades av Gustav Möller; en ung man från Göteborg. 

Jag har inte sett DEN SKYLDIGE. Den visades på Göteborgs filmfestival, och jag ser att den hade en svensk premiärdatum, men jag har ingen aning om huruvida den gick upp på bio, eller släpptes direkt på DVD. Jag minns dock vagt att jag läste något om den 2018, men valde bort den, eftersom den ärligt talat lät rätt trist, och fotona ur filmen såg ännu tristare ut.

Jag ser att många totalsågar THE GUILTY, med motiveringen att originalet är mycket bättre, och att nyinspelningar av europeisk film för amerikaner alltid är onödiga. Jo, så är ofta fallet, men det finns en hel del undantag. Den norska filmen KRAFTIDIOTEN (som hette EN ISKALL JÄVEL i Sverige) var en rätt bra film, men den amerikanska nyinspelningen COLD PURSUIT med Liam Neeson hade ett mer genomtänkt manus, och filmen fungerade bättre. Eftersom jag inte sett DEN SKYLDIGE har jag inget att jämföra THE GULTY med.

THE GUILTY är regisserad av Antoine Fuqua, en man som gjort sig känd för slagkraftiga, robusta filmer. Den här gången har han gjort en minimalistisk film. I huvudrollen ses alltså Jake Gyllenhaal, som jag tycker är en av vår tids främsta amerikanska skådespelare (vilket även hans syster Maggie är). Utöver Gyllenhaal får vi inte se särskilt många skådespelare - i bild. 

Gyllenhaal spelar polisen Joe, som ställt till det för sig och ska ställas inför rätta. I väntan på rättegången har han omplacerats till larmcentralen, där han tar emot samtal. Los Angeles härjas av bränder, många behöver hjälp, men plötsligt ringer en kvinna som heter Emily (Riley Keough). Hon har blivit bortförd av en man som heter Henry (Peter Sarsgaard), och som kan vara Emilys våldsbenägne man. Joe försöker komma fram till var Henrys bil befinner sig, så att han kan skicka dit några poliser som kan stoppa Henry innan Emily råkar riktigt illa ut.

Det bär sig inte bättre än att Joe försöker lösa fallet där han sitter på larmcentralen. En dryg timme in i filmen tar handlingen en tvär vändning.

Ungefär 98% av THE GUILTY består av bilder i olika vinklar på Joe som pratar i telefon. Två-tre arbetskamrater syns ibland i bakgrunden, eller kommer fram och säger något till Joe. Övriga medverkande syns aldrig i bild - vi får aldrig se Emily och Henry. Ethan Hawke medverkar också, han spelar en polis, men vi får bara höra hans röst.

Det här är ett grepp vi sett tidigare, till exempel i BURIED, LOCKE och SEARCHING. En ensam skådespelare som pratar i telefon (SEARCHING utspelas på en datorskärm). Handlingen utspelas i realtid. THE GUILTY fungerar varken bättre eller sämre än nämnda filmer. Filmen fick mig även att tänka på THE CALL med Halle Berry, men hon lämnar larmcentralen i den filmen.

Jag kan tänka mig att Antoine Fuqua valde att göra den här filmen eftersom den är perfekt som pandemiprojekt. Visst, det är en amerikansk produktion, vilket innebär att ett rejält gäng människor varit inblandade i produktionen - men framför kameran är det alltså ganska folktomt. THE GUILTY spelades in på elva dagar, och Fuqua satt tydligen ensam i en skåpbil och regisserade visa monitorer, för att hålla ordentligt avstånd.

Filmen blir ibland överraskande spännande, vilket är Jake Gyllenhaals och manusets förtjänst. Samtidigt har Gyllanhaal emellanåt en tendens att spela över, vilket antagligen beror på att han måste bära filmen helt ensam. Det blir lite teaterskådespeleri. Då och då tappar filmen i tempo, det är mer drama än thriller, och slutscenerna är lite vissna och väl melodramatiska.

Jag kan tänka mig att THE GUILTY skulle kunna funka precis lika bra som radioteater, utan någon alls i bild.






(Netflixpremiär 1/10)


0 kommentarer:

Skicka en kommentar