Serier: Buddy Longway - Samlade äventyr 1: Chinook

BUDDY LONGWAY
SAMLADE ÄVENTYR 1: CHINOOK
av Derib
Cobolt Förlag

När jag var barn på 1970-talet stod, i de flesta fall, tecknade serier inte högt i kurs hos lärare och bibliotekarier. Men det fanns undantag. Det fanns framför allt en serie som jag fick intrycket av att bibliotekarier tyckte väldigt mycket om: westernserien Buddy Longway av schweizaren Derib.

Western i allmänhet var en förhållandevis bespottad genre på landets bibliotek. Kiosker, snabbköp och tobaksaffärer svämmade över av kioskböcker med westernromaner, och av en hel del westernserietidningar, men på biblioteken fanns bara "Möte vid oxoket" och "Den siste mohikanen". Om jag minns rätt tyckte Bibliotekstjänsts lektörer att till exempel Blueberrys äventyr var alldeles för våldsamma och för förljugna för inköp.

Men Buddy Longway gick att låna. Vilket jag också gjorde. Derib tecknade tjugo album i serien, 16 av dessa kom ut i Sverige mellan 1977 och 1988. Om jag läst de sista albumen som kom på svenska minns jag inte, men de första lånade jag hem och läste flera gånger. Jag tror dock knappast att jag läste dem i ordning, man fick ju passa på när de fanns inne.

Jag vill minnas att jag faktiskt aldrig ägde några Buddy Longway-album, om vi bortser från de som publicerades som följetong i tidningen Western-serier. Orsaken till att jag aldrig köpte albumen var, förstås, att seriealbum var dyra för en liten påg - samt för att det gick så vansinnigt fort att läsa ett Buddy Longway-album. Rutorna är få och stora, dialogen är knapp - en del album är till stora delar helt ordlösa. Jag har för mig att en skribent i Bild & Bubbla i sin recension anmärkte på det var för lättläst.

Eftersom albumen gick snabbt att läsa, läste jag dem om och om igen. Jag fascinerades av teckningarna, av Deribs naturskildringar. Perspektiven. De härliga tuschlinjerna. Jag ville förstås själv bli serietecknare, och satt och försökte rita lika flådiga landskap som Derib. Det gick sådär. Fatta vad svårt det är att rita en granjävel!

"Samlade äventyr 1: Chinook" från Cobolt förlag innehåller de fyra första albumen i serien: "Chinook", publicerat som följetong i tidningen Tintin 1973, och som album 1974, "Fienden", i Tintin 1974 och som album 1975, "Tre män red förbi", i Tintin 1975 och som album 1976, och "Ensam i ödemarken", i Tintin 1975 och som album 1977.

Ur det första albumet.

Jag hade inte läst Buddy Longway sedan jag lånade dem på bibblan på 1970- och 80-talen, och jag kom inte ihåg så mycket mer än att de handlade om en pälsjägare och hans familj någonstans i den nordamerikanska vildmarken. Därför kändes det trevligt att konstatera att Buddy Longway inte bara är en riktigt bra serie - nej, det här är en utomordentlig serie. Jag förstår dessutom varför den gick hem hos bibliotekarier. Serien är humanistisk, förhållandevis lågmäld, den saknar traditionella actionsekvenser, och det är egentligen naturen som spelar huvudrollen.

Serien, tonen, och framförallt teckningarna utvecklas från album till album, och det ganska snabbt. I "Chinook", det första albumet, är figurerna aningen mer cartoony och försedda med knappögon. Redan i det andra albumet försvinner knappögonen, och teckningstilen blir hela tiden alltmer realistisk.

Derib berättar sin serie i kronologisk ordning, och gestalterna åldras. Serien inleds med att den unge trappern Buddy Longway räddar en ung kvinna undan brutala män utanför ett fort. Kvinnan visar sig vara siouxindian, och de unga du blir förälskade, gifter sig och flyttar in i en stuga. I nästa album föds deras son och det går ytterligare ett par år.

Huvudpersonerna är väldigt symptiska, vilket innebär att jag, som läsare, faktiskt engageras när det till exempel dyker upp onda män som hotar idyllen. I det fjärde albumet bryter Buddy benet när han är ensam i ödemarken, och hela historien - till stora delar ordlös - handlar om hans strapatsrika färd till ett fort, där han kan få hjälp.

Ur det fjärde albumet.

Den här boken är stor, tjock, tung, den är inbunden med fint tryck på bra papper. Boken inleds med flera redaktionella texter om Derib och hans skapelse. Dessa är väldigt informativa, men översättaren har uppenbart haft problem med att få till det på ett par ställen, något som dock inte gäller själva serierna.

Buddy Longway är en modern klassiker som är väl värd att upptäcka, eller återupptäcka. Det går fortfarande fort att läsa hans äventyr, men när man är klar är det bara att börja om på sidan ett igen. Känner man sig extra inspirerad kan man också ge sig på att rita en gran. Eller en tall, kanske.