Serier: Grattis, Gaston!

GRATTIS, GASTON!
av Franquin och Jidéhem
Cobolt

Min födelsedag 1979 var årets första varma dag. Jag hade fått Gastonalbumet "Katastrofernas konung" i present och satt och läste det i en baden-baden i trädgården. Antagligen hade jag önskat mig albumet efter att ha läst Gaston hos en kompis. Jag tyckte att albumet jag fick var extremt roligt, jag tyckte att serien om Gaston var extremt rolig. Fast jag hade ännu inte börjat läsa franska i skolan, så jag uttalade namnet som "GAST-ån" och inte "Ga-STÅÅN".
1982 var jag i Frankrike för första gången. Vi besökte bland annat ett enormt varuhus som hette Mammouth och som låg någonstans i Normandie -- vi hade hyrt en gård i Normandie. Mammouth hade en som jag minns det oöverskådlig serieavdelning. Där köpte jag Gastonalbumet "Des gaffes et des dégâts" ("Missar i massor" på svenska). Inte nog med att det var inbundet, det var även på 62 sidor. De svenska albumen innehöll bara 46. Varför plockades dessa sidor bort? Var hamnade dessa? Kanske samlade Carlsen Comics dessa i en egen volym, jag vet inte, jag kollade aldrig. Däremot gav Egmont ut Gaston komplett i en box 2007, där fanns de väl med.
År 2017 fyllde serien om Gaston 60 år. För mig har Gaston alltid känts som en 70-talsserie, men figuren dök alltså upp redan 1957, först på halvsidor, och fram till 1968 tuschades serien av Jidéhem.
Om jag inte är ute och cyklar, ska Cobolt under 2018 börja ge ut Gaston komplett i kronologisk ordning - men redan nu har de släppt ett hyllningsalbum, med anledning av nämnda 60-årsfirande. I ett förord av förlaget Dupuis' ekonomichef Josef Mummel - en av figurerna i serien - står det att detta album innehåller de serier läsarna tycker är allra bäst. Vilka läsare? De som läser den fransk-belgiska serietidningen Spirou? Har man kunnat rösta? Är detta verkligen de roligaste avsnitten?
På den sista frågan svarar jag: tja, det vet jag väl inte. Jag har inga andra Gastonalbum här, men jag minns en massa avsnitt som var lika roliga, eller roligare, än de som valts ut till denna samling.
Serierna i "Grattis, Gaston!" spänner över alla år serien producerades och presenteras kronologiskt. Albumets första avsnitt är det 70:e, medan det sista har nummer 882. Tyvärr saknas ursprunglig publiceringsdatum.

De första årens avsnitt känns lite udda för oss som inledde bekantskapen med de senare serierna. När Jidéhem tuschade var bilderna renare och lite stelare. Då, liksom senare, jobbade (eller "jobbade") Gaston på tidningen Spirou, men i början var det Nicke; känd från Spirou, som fick agera hårt prövad straight man när Gaston ställde till det, och ibland kunde Spirou själv dyka upp på redaktionen.
När Franquin slutade teckna Spirous äventyr, försvann Nicke och Spirou ur Gaston. Nicke ersattes med redaktionssekreteraren Mossberg; han som ofta utbrister "Rogntudju!". Den ofta återkommande bifiguren Julius (som på Carlsen Comics'  tid kallades Mick) dyker upp.

Den här bilden imponerades jag av som barn. Jag imponeras fortfarande.

Jidéhem tuschade alltså serien fram till 1968, och när Franquin därefter gjorde Gaston helt på egen hand, fick den det utseende vi alla älskar och associerar med Gaston. Franquins stil blev livligare, linjerna är nästan lite svampiga och sotiga på ett sätt som passar de vilda upptågen i Gaston.
Om det fortfarande är roligt? Tja, av en del av innehållet i denna samlingsvolym att döma, är det inte alltid jättekul - självklart blir det ojämnt när man gör närmare tusen avsnitt om samma figur. Men - när Gaston är kul, är serien jävligt kul!
"Grattis, Gaston!" är förresten på 56 sidor, Björn Wahlberg står för översättningen, och ska jag anmärka på något, blir det på det aningen svårlästa typsnittet som används i pratbubblorna. Det kan jag dock ha överseende med.