1: "NÄRKONTAKT"
av Sylvain Runberg och Serge Pellé
Cobolt
Fransmannen Sylvain Runberg, känd för att han bor i Sverige på deltid, är en minst sagt produktiv manusförfattare. Jag hörde att han alltid håller igång flera olika albumserier och projekt samtidigt. Det finns en hel del på svenska av Runberg, men själv har jag läst rätt lite av honom. Jag imponerades av hans serieversion av "Män som hatar kvinnor", medan en annan serie jag läste var mindre bra.
Albumserien Orbital är inte ett purfärskt verk - denna fina, inbundna svenska volym innehåller de två första albumen, och de kom ut på franska 2006 respektive 2007. När jag fick albumet i min hand och snabbt bläddrade igenom det, tänkte jag först "Vaffan är det här? Linda och Valentin tecknad av Enki Bilal?". Så är förstås inte fallet, och efter att ha läst boken konstaterar jag att det främst är färgläggningen som påminner om Bilal, inte teckningarna.
Ärigt talat vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den här serien. Jag hade nämligen lite problem att ta mig igenom boken. Det kändes ungefär som de gånger jag försökt titta på STAR TREK; de senare inkarnationerna, och inte begripit någonting alls - eftersom man måste ha sett extremt mycket STAR TREK för att hänga med. Med Orbital känns det som om jag blivit nedsläppt i en pågående story, i världar som inte presenterats. Det första albumet består av en massa olika skeenden, figurer dyker upp för att genast försvinna, det känns stökigt, det är ryckigt berättat - och jag fick koncentrationsproblem.
Orbital är en gigantisk rymdstation med miljoner invånare, och på denna finns organisationen IDB; Interplanetariska Diplomatiska Byrån. Seriens huvudpersoner är två IDB-agenter - människan Caleb Swany och sandjarren Mezoke Izzua, som har en kvinnas kropp, men som kan vara man; man vet aldrig riktigt med sandjarrerna. Swany är den första människa som antagits som agent för IDB; jordlingar anses nämligen vara en primitiv och våldsam art. Dessutom har jordlingarna nyligen legat i krig med sandjarrerna.
Två rymdagenter. Visst finns här likheter med Linda och Valentin. Men - än så länge får vi inte riktigt lära känna Swany och Izzua. Det första albumet går ut på att de två paras ihop av konfederationen - men de medverkar inte speciellt mycket. Deras första uppdrag går ut på att fara till en gruvkoloni och reda ut en konflikt mellan jordlingar och rymdvarelser. Det tar ett bra tag innan storyn kommer igång.
Serge Pellé är lite svajig när det gäller att rita människor och människoliknande varelser. Däremot är han fullkomligt fantastisk på att rita märkliga varelser, farkoster och maffiga miljöer. Seriens scenerier är väldigt tjusiga - och färgläggningen lyfter bilderna. Det här är läckert att titta på.
Därför är det synd att jag aldrig riktigt kom in i serien. Men kanske är det som med "Det var en gång i Frankrike" - i det fallet tog det ett par album innan alla bitar föll på plats.
Eller så är det kanske bara som så, att jag inte riktigt förmår uppskatta den här typen av science fiction.