Serier: Blueberry: Samlade äventyr 4

BLUEBERRY: SAMLADE ÄVENTYR 4
av Jean-Michel Charlier och Jean Giraud
Cobolt

Vi är framme vid den efterlängtade fjärde samlingsvolymen med Blueberrys äventyr, och jag känner att jag måste inleda denna recension med en varning:
Varning! Läs inte förordet i denna bok innan du läser serierna! Precis som i tidigare volymer, är det långa förordet av Hugo Cassavetti fyllt med fantastiskt bildmaterial; bland annat får vi se Girauds parodi på Sergio Leones HARMONICA - EN HÄMNARE uppsmälld över två sidor. Men - det verkar som om Cassavetti har slut på fakta och anekdoter att berätta som serien och dess upphovsmän. Istället redogör han i detalj för innehållet i de tre album boken innehåller. Således borde denna inledande text istället vara ett efterord!
"Samlade äventyr 4" inleds med "General Gula håret" (följetong i Pilote 1968, samlat som album 1971). Albumet tar vid där det förra; "I siouxernas spår" (vilket förstås finns att läsa i "Samlade äventyr 3"), slutar. I en variant på historien om general Custer och hans undergång vid Little Big Horn, tänker den galne indianhataren general Allister, känd som Gula håret, bekämpa indianerna en gång för alla. Han vägrar inse att han är i underläge när han leder sina uttröttade män genom snöiga bergslandskap. Löjtnant Blueberry gör förstås allt för att stoppa massakern, men råkar konstant illa ut.
Jag hade inte läst det här albumet sedan 1980-talet och hade glömt bort det mesta, och jag blev lite överraskad när berättelsen inte riktigt slutar så som jag förväntat mig. En lite besynnerlig detalj är att Hugo Cassavetti i sitt förord skriver att läsarna redan hunnit bli bekanta med karga och ödsliga vinterlandskap i filmer som SOLDIER BLUE, LITTLE BIG MAN, McCABE & Mrs MILLER och JEREMIAH JOHNSON. Det är bara det att dessa filmer kom 1970, 1971 och 1972 - medan "General Gula håret" alltså gick i tidningen pilote redan 1968. Dessutom finns det inga vinterlandskap i SOLDIER BLUE. Fast 1968 kom Sergio Corbuccis ödesmättade vinterwestern THE GREAT SILENCE, den hade kanske läsarna sett.

Ur "General Gula håret".

Sviten om general Allister slutar här - och i nästa album börjar ett nytt äventyr, vilket spänner över två album och därmed hinner avslutas i denna samlingsvolym. Okej, egentligen avslutas inga äventyr i den här serien - Blueberrys äventyr är en enda lång, episk berättelse. Men, det går att läsa dessa två album utan att ha läst de föregående.
Det handlar som berättelsen om Prosit Luckners guldgruva. Den inleds med "Den försvunna gruvan" (i Pilote 1969 och samlad som album 1972 - och när svenska Carlsen gav ut albumet, hette det"Jakten genom öknen"), och avslutas i "Spöket med guldkulorna" (i Pilote 1970, samlat som album 1972 - och svenska Carlsens album hette "Spökskytten med guldkulorna"). En del hävdar att denna historia; ett robust westernäventyr, är höjdpunkten i hela sviten om Blueberry, att detta är mästerverket. Tja, om historien verkligen är bäst vet jag inte, men detta är onekligen en utmärkt historia - vilket säkert är svårt att förstå om man bara sett Jan Kounens usla film BLUEBERRY från 2004. Denna film, med Vincent Cassel som Blueberry och Eddie Izzard som Prosit Luckner, bygger nämligen på dessa två album - men Kounen tyckte att det var roligare att göra en film om magiska svampar istället för en riktig western. Det var bara Jean Giraud som gillade filmen - han var ju förtjust i svampar. Filmen floppade så kraftigt att flera andra planerade europeiska westernfilmer skrotades.

Giraud, Morris, och Giraud igen. Här kan ni dessutom jämföra Kåre Perssons översättning från 1978 med Stefan Carlssons från 2017. Klicka på bilden för större!

"Den försvunna gruvan" innehåller den allra första sidan ur Blueberry jag fick se. Den finns nämligen med i albumet "Allt om Lucky Luke", vilket kom på svenska 1978. Här hade Giraud och Morris roat sig med att teckna varandras figurer. 1978 hade jag aldrig hört talas om Blueberry och Giraud, och jag tyckte att denna lösryckta sida (samt sidan där Giraud tecknat Lucky Luke) såg otroligt tuff och snygg ut.
Jean Giraud briljerar i dessa två album. Löjtnant Blueberry själv hinner även ändra utseende en aning ytterligare en gång mellan "General Gula håret" och "Den försvunna gruvan" - efter att ständigt ändrat anletsdrag under de tidigare albumen. Nu blir han till slut den rufsige, orakade och skitige löjtnant Blueberry vi känner igen. Löjtnant och löjtnant, förresten - han har gått och blivit sheriff i dessa två album.
Actionsekvenserna är enastående. Giraud visste verkligen hur man ritar så att det ser ut som om gestalterna rör på sig. Miljöerna är mäktiga och svindlande. Det enda som saknas är ljud och dofter - och kanske ett musikaliskt ledmotiv.

Ur "Spöket med guldkulorna". Den här bilden på Blueberry tyckte jag var extra tuff, när jag läste albumet på180-talet.

Jean-Michel Charlier var en författare som var eminent på att engagera sina läsare. Den ständigt otursförföljde Blueberry råkar konstant i knipor och han träffar på en rad vidriga människor. Här introduceras två prisjägare, och det sker ett par grejor som fick mig, som läsare, att högt utbrista "Jamen, vaffan!".
Blueberrys äventyr är tecknade serier när de är som allra bäst. Nu väntar vi med spänning på samlingsvolym fem! 
  



-->