Serier: Blårockarna X 2 (igen)

BLÅROCKARNA
"BULVANERNA"
"BLÅROCKAR PÅ FLYKT"
av Willy Lambil och Raoul Cauvin
Mooz Förlag

Jag blir alltmer förtjust i serien Blårockarna. Serien har funnits väldigt länge, men jag började inte läsa den förrän förra året, då det trillade in ett recensionsex. Sedan dess har jag läst ett gäng album.
Historierna om Blårockarna är rätt bagatellartade, vilket jag tidigare påpekat. Det är ganska enkla, raka historier med få eller inga sidospår, och ibland hinner det inte hända så mycket på de 44 sidorna - äventyren skulle lika gärna kunna vara serietidningsserier med häften så många sidor. Men - det är trevliga album. Dessutom är jag inte helt ointresserad av amerikanska inbördeskriget.
Av någon besynnerlig anledning är Mooz Förlags album inte numrerade på omslagen. Albumen "Bulvanerna" och "Blårockar på flykt" kom urprungligen ut 1998 - och de två historierna hänger ihop. Tack och lov har Mooz varit schyssta och skrivit detta i baksidestexten - vilket de inte brydde sig om att göra på de två sammanhängande albumen om Rubine jag recenserade för några månader sedan.
I "Bulvanerna" ska nordstatarna lura sydstatarna.

Några generaler har kommit på en sinnrik plan: på ett möte informerar de om var deras arméer befinner sig, och de låter seriens huvudpersoner korpral Blutch och sergeant Chesterfield närvara vid mötet. Grejen är att uppgifterna om arméernas positioner är falska, vilket Blutch och Chesterfield inte vet om. Tanken är att Blutch och Chesterfield ska skickas in på fientlig mark för att tillfångatas - och omedvetet uppge felaktig information. Dessutom befordras Blutch till löjtnant för att fienden ska tycka att det hela är mindre misstänkt - varför skulle en korpral känna till den information generalerna sitter inne med? Denna obegripliga befordran gör Chesterfield fly förbannad.
Duon lyckas bli tillfångatagen av sydstatarna - men självklart går det inte som generalerna planerat.
Albumet "Blårockar på flykt" är lite svagare än den första delen. Efter att ha ställt till det för sig försöker Blutch och Chesterfield ta sig till Washington, men de är efterlysta och måste hålla sig gömda. De träffar på en kringresande cirkus och får jobb som siamesiska tvillingar i clownutstyrsel. Och njä, det är väl inte speciellt kul.

General Grant är synnerligen lik den norske serietecknaren Steffen Kverneland!

Liksom tidigare handlar det om äventyr som i princip skulle kunna göras i en realistisk stil. Blårockarna ser ut som en komisk äventyrsserie, men de komiska inslagen är få.
Det här är inga album jag lägger på minnet - men jag har väldigt trivsamt medan jag läser dem!
-->