Serier: Smugglarflickorna

SMUGGLARFLICKORNA
av Servais
Albumförlaget

Det var ett bra tag sedan "Smugglarflickorna" kom ut - och först nu får jag tummen ur och skriver om albumet. Men bättre sent än aldrig.
Jean-Claude Servais är en ny bekantskap för mig. Servais är en belgisk serieskapare, som är född antingen 1956 eller 1963, uppgiften varierar - men 1956 känns mest troligt. Han är enligt uppgift ett stort namn i de fransktalande länderna och redan 1982 tilldelades han Grand Prix Saint-Michel, det efter Svenska Serieakademins Adamson äldsta seriepriset i Europa.
Servais är mest känd för en svit album som går under samlingsnamnet "La mémoire des arbres" - vilket betyder "Trädens minnen". Han gillar visst att rita träd, den gode Servais. "Smugglarflickorna" ingår i denna svit - och först på den allra sista sidan framgår det att albumet (eller albumen i plural, det är två delar som slagits samman) färdigställdes redan 1995.
Jag blev lite konfunderad när jag började läsa "Smugglarflickorna". När utspelar sig berättelsen? Något årtal anges inte, och eftersom den franska landsbygden i princip såg likadan ut under större delen av 1900-talet, skulle det kunna vara när som helst innan 1960-talet. Först på sidan 49 anges årtalet 1914.
Vad jag också undrade över var varför seriens huvudpersoner; några kvinnor, smugglar kaffe från Belgien till Frankrike. Nu vet jag förstås ingenting om hur det låg till i Frankrike åren innan första världskriget. Kanske smugglades varor rent allmänt, och just de här specialiserade sig på kaffe? Var det skriande brist på kaffe i Frankrike? Tullare och poliser jagar dessa kaffesmugglare som vore det knark och vapen de fraktar över gränsen.

Inledningsvis träffar vi smugglarkvinnorna, vilka gömmer kaffet innanför sina kläder, och de två barnen Hélène och Victor. En särdeles elak tulltjänsteman presenteras också, han brukar förutom att jaga smugglare även köpa sex av kvinnor på ett kafé. Fem år senare har Hélène och Victor blivit ett par, de är båda smugglare och framgångsrika sådana.
När del två inleds har kriget brutit ut. Situationen har förändrats och blivit betydligt farligare än tidigare - nu är det tyskar som jagar spioner och smugglare i skogen mellan Belgien och Frankrike. De tillfångatar, torterar och avrättar de som haffas i skogen.
"Smugglarflickorna" innehåller en del spänningsmoment, den elake tulltjänstemannen är en bra skurk, men som helhet är detta ett lågmält och finstämt litet drama; berättartempot är stillsamt. Berättelserna i "La mémoire des arbres" bygger på folksägner och sanna historier, och jag kan mycket väl tänka mig att det som sker i "Smugglarflickorna" även hänt i verkligheten - mer eller mindre. Dessutom är detta världens enda berättelse om kaffesmuggling i skogen.

Servais är fantastisk på attt skildra miljöer - den djupa skogen och dess djur, och den lilla byn. Hans skissartade stil skapar fina stämningar, vilka förstärks av färgläggningen, gjord av en som kallar sig Raives. Servais är dock lite sämre på att teckna ansikten; gestalterna är inte alltför uttrycksfulla.
Sedan är Servais av allt att döma oerhört förtjust i att rita nakna kvinnor. Här finns gott om omotiverade nakenscener, tuttar ploppar ut på var och varannan sida. Servais känns nästan som en belgisk motsvarighet till Milo Manara!

Jag upplevde inledningen av "Smugglarflickorna" som aningen trög, kanske mest för att jag inte förstod vad folk höll på med, men efter ett tag tyckte jag att albumet var riktigt trevligt, och jag blev sugen på att läsa mer av Servais.
Ska jag anmärka på något, är det det fula, svårlästa typsnittet som valts till texten i pratbubblorna. Jag googlade fram några originalsidor, och den franska textningen ser inte alls ut sådär. Man har även översatt namnet på det kafé som figurerar i albumet, och klistrat in nya bokstäver på husväggen - och dessa passar inte in det minsta. Det är synd. I övrigt är översättningen av Stefan Carlsson bra. 
   



-->