Serier: Jolly Jumper svarar inte

JOLLY JUMPER SVARAR INTE
av Bouzard
Cobolt

För ett år sedan kom Matthieu Bonhommes "Mannen som sköt Lucky Luke", det första "extraordinära" Lucky Luke-albumet; en svit i vilken olika serieskapare tar sig an figuren och gör alternativa versioner - på samma sätt som man gör med Spirou. Bonhommes album var riktigt, riktigt bra; det är ett "seriöst" westernäventyr tecknat i en halvrealistisk stil.

Årets extraordinära äventyr med Lucky Luke; "Jolly Jumper svarar inte", är radikalt annorlunda. För manus och teckningar står Guillaume Bouzard, en kille som kommer från Fluide Glacial-stallet. Fluide Gacial är den där humortidningen som Gotlib startade en gång i tiden, och den är en av få klassiska, franska serietidningar som fortfarande finns kvar. Jag googlade från några exempel på Bouzards serier, och eftersom jag kände igen stilen, har jag säkert noterat hans grejor när jag bläddrat i franska tidningar - eller kanske till och med köpt någon tidning.

Det vilar en lätt surrealism över "Jolly Jumper svarar inte". Lucky Luke är orolig för sin häst Jolly Jumper. Hästen har slutat prata med Luke, och han vill inte längre hitta på kul saker eller spela schack. Han beter sig med andra ord som en vanlig häst.

Luke har kallats till en åklagare, som har ett uppdrag åt honom. Bröderna Dalton sitter i fängelse och Jack Dalton hungerstrejkar - han kräver att få träffa Lucky Luke. Det visar sig att mor Dalton blivit kidnappad, och bröderna Dalton vill att Lucky Luke ska hjälpa dem att frita henne. Banditbröderna släpps ut ur finkan, och tillsammans med Lucky Luke beger de sig ut på en färd under vilken flera gamla figurer ur Lucky Luke-serien dyker upp.

"Jolly Jumper svarar inte" är berättad på ett lite, tja, lojt sätt. Det är stillsamt. Pratade jag engelska skulle jag kanske säga laid back. Det här är rätt udda - på ett tilltalande sätt. Dialogen är infallsrik och ibland bisarr. Humorn känns igen från ovannämnda Fluide Glacial, den typ av humorserier som ofta gick i Epix. Den svenska översätningen, gjord av Stefan Carlsson, är bra - och det är inte utan att jag ibland undrar vad det stod i den franska originaltexten.

Bouzier driver med vissa företeelser i Lucky Luke-serien. Bland annat görs det en stor grej av att Lucky Luke alltid bär samma kläder. När Luke köper en ny skjorta, en röd istället för gul, uppstår problem.

Joe hotar Lucky Luke. Vad kan det ha stått i originalversionen, tro?

Jag tilltalas av Bouzards teckningar. Enkla men personliga. Lite kantiga, det är löst och ledigt. En kul detalj är att den ständigt ätande Averell Dalton är tjock i den versionen, vilket känns logiskt - i Morris' serier är han ju lång och smal.Det är förresten också kul att Lucky Luke inte vet vem som är vem av mellanbröderna Jack och William Dalton.

Som helhet är "Lucky Luke svarar inte" aningen bagatellartat, men det är synnerligen trivsamt, ibland rätt smart, och ett par gags fick mig faktiskt att skratta till högt, och jag visade upp några rutor för min sambo. "Titta här! Ha ha ha!".

Med tanke på hur olika varandra de första två extraordinära Lucky Luke-äventyren är, är det inte utan att jag undrar hur nästa album kommer att se ut!