Bio: Hundraettåringen som smet från notan och försvann

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Jag såg HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN två gånger, när den gick på bio 2013. Först på pressvisningen. Det var märkligt tyst i salongen, få skrattade, jag skrattade inte heller, och trean jag satte i betyg var i högsta laget. Men eftersom filmen blev en enorm succé, tänkte jag att jag kanske missat något - såg jag såg den igen på en ordinarie visning, med "vanlig" publik. Den här gången skrattade publiken från början till slut. De skrattade åt allt. Själv skrattade jag inte den gången heller.

Jag antar att publiken redan bestämt sig för att tycka det var jätteroligt. Det finns ju en stor, stor grupp svenskar som bara går på bio en gång om året - högst, och som då bara ser folkliga komedier. Sällskapsresor, Göta kanal-filmer, och allt med Robert Gustafsson. Det räcker med att Gustafsson visar sig, så tycker man sig ha fått valuta för pengarna. Något som torde förklara framgångarna för förra årets sorgliga julsuccé; EN UNDERBAR JÄVLA JUL.

HUNDRAÅRINGEN blev förresten oväntat Oscarnominerad. Bästa make-up. Vem hade väl gissat det?

Jonas Jonasson skrev aldrig någon uppföljare till sin roman om hundraåringen, så denna nya film är skriven utan litterär förlaga, och Jonasson verkar bara vara inblandad på ett hörn. Robert Gustafsson är tillbaka som Allan Karlsson (som fortfarande inte är lokalpolitikern från Landskrona), som nu är 101, och som häckar i Thailand tillsammans med Julius (Iwar Wiklander). Allan råkar hitta en flaska rysk läsk från 1970-talet, folksoda, och det konstateras att denna läsk är godast i världen. Allan var med om att uppfinna den, när han en gång i tiden var dubbelagent, och eftersom sista flaskan nu dracks upp, påbörjas en jakt på receptet, vilket Allan 40 år tidigare stoppade i en cigarrlåda, som nu troligtvis finns hos en dam i Berlin.

Utan att betala för sig, lämnar Allan och Julius Thailand, och en äventyrlig (nåja) resa påbörjas, under vilken de hamnar i Ryssland, Polen, Tyskland, och Sverige. Av diverse långsökta skäl är CIA intresserade av Allan och receptet, så två agenter åker till Sverige.

Handlingen i HUNDRAETTÅRINGEN är lite trött och krystad. En jakt på ett läskedrycksrecept? Visst är idén oväntad - men inte sådär jättebra, precis.

I övrigt är det här ungefär samma film en gång till - fast sämre. Diverse löst folk jagar Allan, som i sin tur tänker tillbaka på händelser han varit med om, i vad som känns som en lightversion av FORREST GUMP. Den här gången träffar han bland andra Bowie, Warhol, Nixon och Brezjnev,

En sekvens i början av filmen är fruktansvärt rolig: Brezjnev undrar varför alla tycker att allt från Amerika är coolt. Allan smugglar in ett par Levi's-jeans och KISS' första album till Sovjet. Brezjnev startar då Sovjets svar på KISS: The Rocking Balalajkas, som framför en riktig höjdarlåt. Men bortsett från en och annan replik, är detta det enda som är kul i filmen.

HUNDRAETTÅRINGEN SOM SMET FRÅN NOTAN OCH FÖRSVANN är till stor del inspelad i Ungern. Tekniskt sett är filmen välgjord; Felix och Måns Herngren står för regin, och det hela är kompetent gjort. Synd bara att innehållet är halvdant.

Men detta lär förstås inte hindra filmen från att bli en jättesuccé, folk kommer att se den här och skratta käken ur led ändå. Robert Gustafsson är ju med!

(Biopremiär 25/12)