av Greg och Hermann
Mooz Förlag
När jag var barn, för så där fyrtio år sedan, läste jag den belgiska serien Comanche i tidningen Western-serier, där albumen gick som följetong i svartvitt och mindre format. Jag hade inte alltför många nummer av Western-serier, och antagligen läste jag bara ett album, på sin höjd två - plus ett kort avsnitt som dök upp i det andra och sista numret av pockettidningen Jetserien, vilket kom ut 1975 och som jag köpte begagnat ett par år senare.
Det var något förföriskt med Comanche - tyckte jag som barn. Författaren Greg (Michel Regnier) och tecknaren Hermann Huppen var jag redan bekant med, eftersom de även gjorde Bernard Prince, som ju gick i Fantomen. Jag tyckte att Comanche var lite fränare, lite coolare än andra westernerier - vilket antagligen berodde på Hermanns detaljerade, ibland direkt plottriga, bilder och bildkompositioner. Jag hade ännu inte läst Blueberry när jag läste Comanche, men jag inbillade mig att serierna var likartade - det jag sett av Blueberry såg också plottrigt ut. Tyckte jag alltså då.
Jag minns även att jag tyckte att Comanche var aningen märklig. Varför hette den Comanche? Comanche var en tjej som knappt medverkade i de äventyr jag läste - den egentlige hjälten var revolvermannen Red Dust. Det ansåg man uppenbart i Danmark, där serien inte bara fick bära Reds namn, han döptes även om till Red Kelly - vilket faktiskt är ett bättre namn än det märkliga Red Dust.
I Sverige gav Carlsen Comics ut de fem första albumen, innan man skrotade utgivningen. Serien fortsatte att komma ut på franska; Hermann tecknade sitt sista album i serien 1983, då en annan tecknare tog över, och när Greg dog 1999, ersattes han av en annan författare. Det sista albumet kom år 2002.
Jag minns inte om jag läste något av Carlsens färgalbum. Omslaget till det tredje ser bekant ut, det är möjligt att jag hade det. Nå - vi lever ju i goda tider för serienostalgiker, och här kommer ett inbundet samlingsalbum med de tre första albumen i sviten. Av dessa har jag antagligen tidigare bara läst ett.
Idag är Comanche en aningen bortglömd serie; den betraktas som en enklare B-version av till exempel Blueberry. Efter att ha läst dessa tre första album, konstaterar jag att detta stämmer: om Blueberry är en stor, påkostad John Ford-film, är Comanche en skräpig liten lågbudgetfilm, och då inte en spaghettiwestern. Blueberry är episk och genomtänkt, Comanche är innehållsmässigt hafsigare. Med det inte sagt att Comanche inte är underhållande - för det är den. På samma sätt som B-filmer kan vara mer underhållande än en högbudgetfilm.
Inledningen till det första albumet; "Kampen om Triple Six" (som hette "Kuppen mot ranchen 6-6-6" i Carlsens utgåva, och "Red Dust" i original), är knyckt från John Fords DILIGENSEN. Red Dust har förlorat sin häst och stoppar en diligens. Han åker in till staden Greenstone Falls i Wyoming, och lär snart känna den unga Comanche. Comanche är föräldralös och har tagit över en ranch - och hennes enda medhjälpare är en gammal gubbe som kallas Ten Gallons. Red Dust börjar jobba på ranchen, och får även använda revolvrarna för att reda ut Comanches problem med illasinnade män som vill slänga ut henne från ranchen.
![]() |
Ur det första albumet. |
Precis som i så många franskspråkiga westernserier, har figurerna rätt konstiga namn, som om upphovsmännen är för dåliga på engelska för att förstå att det låter lite fel. Ten Gallons? Red Dust? Det förklaras inte varför Comanche kallas Comanche - vad har hon med indianstammen att göra? Kanske tyckte Greg bara att det lät fräckt. Kanske kommer en förklaring i ett senare album.
Det tar ett tag för Hermann att hitta sin stil. I de första två albumen, i synnerhet i det första, är figurerna aningen skeva och har påfallande stora huvuden - eller små kroppar. Hermann har även problem med att rita cowboyhattar.
Det andra albumet heter "Förtvivlans krigare", och i detta dyker lika krigiska som hungriga cheyenner upp och stjäl Comanches boskap. Red Dust beger sig iväg för att leta upp folk som kan förhindra ett indiankrig, samtidigt som uppretade rallare - beväpnade med verktyg (!) - beger sig mot cheyennernas läger. Viss förvirring uppstår när det pratas om både cheyenner och Comanche.
I det tredje albumet; "Wyomings vargar", har Hermann funnit sin stil. Just detta äventyr minns jag från Western-serier, och jag minns hur imponerad jag var av Hermanns sätt att rita händer som håller i revolvrar. "Wyomings vargar" är första delen av ett tredelat äventyr, och denna första del är aningen ofokuserat berättad. Jag upplever serien som lite förvirrad och utdragen. Ännu mer förvirring uppstår i ett par rutor där det är lite svårt att tolka vad som sker, beroende på Hermanns bildlösningar. Fast Hermann bjuder även på flertalet otroligt lyckade bildlösningar - han är fantastiskt duktig på att skildra jakter till häst.
![]() |
Den här sekvensen ur "Wyomings vargar" gjorde stort intryck på mig när jag var barn. |
Göran Semb står för den utmärkta översättningen. Albumet är tryckt på aningen tunt, glansigt papper - och jag får nog säga att jag föredrar det grövre papper samlingsalbumen med Blueberry trycks på; det blänker inte under läslampan. Boken inleds med ett trevligt förord av Thierry Capezzone.
... Och här sätter jag punkt för 2016 års sista recension här på TOPPRAFFEL!