Då är det dags för zombies igen. Eller - det är väl inte riktigt zombies i den här filmen. I den nära framtiden har något slags pest förvandlat större delen av mänskligheten till människoätande bestar. De påminner lite om mutanterna i THE OMEGA MAN, men blir man biten smittas man, och blir en zombie. Eller pestmutant.
Det är den vanliga efter katastrofen-världen, och den tuffe enstöringen Thomas Rourke (Johnny Strong) drar omkring som en annan Mad Max. Han kommer till en folktom stad och träffar ett gäng överlevande, som under ledning av Lance Henriksen försöker slå tillbaka - eller hitta en säkrare plats att häcka på. Det ska visst finnas ett flygplan i närheten som kan ta dem därifrån.
William Kaufman, som bland annat gjort THE MARINE 4: MOVING TARGET, står för regin. DAYLIGHT'S END har väl något bättre så kallade production values än brukligt, skådespelarna är något bättre (även Louis Mandylor medverkar) - men det är samma gamla story en gång till. Jag är fruktansvärt trött på alla dessa identiska zombiefilmer; en genre som numera mer är actionfilm än skräck.
DAYLIGHT'S END består av ett evigt springande i korridorer, på övergivna gator, och i ännu fler korridorer. Det bjussas på en väldig massa action, det är mycket skjutande - men majoriteten av all blodsutgjutelse är datoranimerat. Det ser förstås bara fult och billigt ut. Det är inte alltför övertygande. För tjugo år sedan, antagligen även för tio år sedan, hade de haft vett att använda ordentliga squibs när folk blev skjutna.
Filmfotot är inte så tokigt, bortsett från det tunna och banala manuset - och den ganska jönsige hjälten (han bär solglasögon inomhus i mörker) - är det förhållandevis kompetent gjort rent tekniskt.
-->
0 kommentarer:
Skicka en kommentar