ATROZ (Njutafilms)
"Ruggero Deodato presenterar" står det på omslaget till den här filmen. Det är lite missvisande; det enda Deodato har gjort, är i princip att låna ut sitt namn.
På baksidan till denna crowdfundade mexikanska film jämförs den med CANNIBAL HOLOCAUST. MARTYRS, A SERBIAN FILM och HENRY: EN MASSMÖRDARE, vilket också är lite missvisande. Nämnda filmer må vara råa, brutala och kontroversiella, men de är alla förhållandevis lättillgängliga - i betydelsen att det är välgjorda filmer med tydliga rollfigurer och narrativ.
Lex Ortegas låg-lågbudgetrulle ATROZ är en film av ett helt annat slag. Det här är extremt rått, skitigt, brutalt och in your face. Men det är inte så mycket mer. Det här är verkligen inte en skräckfilm för vem som helst, och den är lite svår att recensera.
ATROZ inleds med att en kvinna blivit påkörd av en bil och omkommit. De två killarna i bilen grips, och i bilen hittar en polis en videokamera. Polisen tittar på filmen, och det han får se är vad vi får se: de två gripna killarna torterar och mördar en prostituerad de plockat upp. Varför de två filmar sin gärning framgår förstås inte riktigt; det gör det sällan i sådana här filmer.
Därefter torterar den kallhamrade polisen sina två fångar för att få dem att prata. Detta leder till att ytterligare en film hittas; denna gång ett gömt VHS-band. Polisen tittar på filmen, och återigen får vi se vad han ser. Denna gång är det en gammal film från den ene förövarens ungdom. Förnedrande och våldsamma bilder, vilka eventuellt förklarar varför han blev den han är. Vad som inte förklaras är varför allt videofilmades.
Enligt uppgift kostade ATROZ $7 000:- att göra. Dessa pengar har nog främst gått till specialeffektgänget. Filmen varar ungefär en timme och en kvart, och värst mycket dialog och handling hinns inte med. Lejonparten av filmen består av tortyr, mord, och lite bajskladdande.
Lex Ortega själv spelar en av gärningsmännen. Det fula, dokumentära filmfotot gör att det hela ser realistiskt ut. Den första tredjedelen, kanske till och med den första halvan av filmen tyckte jag var hemsk - i betydelsen dålig. En massa vidrigt våld för våldets skull. Jag associerade till den usla, japanska filmen GROTESQUE, som bestod av 70 minuter tortyrporr utan handling.
Men någonstans i mitten av filmen började jag tycka att det blev ... lite bra. Lite intressant. Ortega och hans medförfattare har tänkt till lite. ATROZ är fortfarande bara en film för de mest härdade - för de som vill se allt; det värsta av det värsta. I slutänden är det bara ännu en chockfilm. Men - den är lite bättre än det mesta av konkurrensen.
Jag råkade plocka ut fel skiva ur denna "2-disc edition", och såg därför DVD-versionen av misstag - men jag antar att det inte är någon större skillnad på Blu-ray-versionen. Det är grått och smutsigt.
Det finns en hel del extramaterial på skivan. I en rad korta filmer (det vore bättre om de klippts ihop till en längre dokumentär) intervjuas producenten, specialeffektkillarna, och snubben som står för musiken. Producenten pratar om hur svårt det var att få tag skådespelare som ville medverka. Jo, det kan jag verkligen förstå! ATROZ är liksom inget man visar upp för släkten och säger "Kolla vad jag har gjort!". Vi får även hela soundtracket (50+ minuter), samt den ursprungliga kortfilmen. Denna kortfilm ingår i långfilmen; det är bara filmens första mord, det på den prostituerade, och inget mer.
Jag vet verkligen inte vad jag ska sätta för betyg på detta, men den kan väl få en trea - med brasklappen att de som inte gillar denna typ av våldsfilm bör gå omvägar kring ATROZ.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar