Serier: Blueberry: Samlade äventyr 2

BLUEBERRY: SAMLADE ÄVENTYR 2
av Jean-Michel Charlier och Jean Giraud (och Jijé)
Cobolt

I min recension av Blueberry: Samlade äventyr 1 skrev jag om min relation till den franska westernserien om löjtnant Blueberry - och till albumet "Mannen med silverstjärnan". 1971 gav Semic ut detta album som Fort Navajo 1, i slutet av 1970-talet såg jag omslaget avbildat i Fantomen - men jag hittade det aldrig på något antikvariat. Jag letade och letade tills jag tröttnade. Jag läste det aldrig när det publicerades i Fantomen på 80-talet. Först nu, nästan fyrtio år efter att jag upptäckte dess existens, har jag äntligen läst det, eftersom det ingår i denna samlingsvolym.
Först ut i boken är dock albumet "Den försvunne ryttaren" (i tidningen Pilote 1965, franskt album 1968), det fjärde i raden, och som tar vid där förra albumet - och förra samlingsvolymen - slutade. I ett försök att avstyra fler indiankrig beger sig Blueberry iväg med ett meddelande från presidenten till apachehövdingen Cochise. Självklart blir det allt annat än lätt att få tag på Cochise. Blueberry hamnar i Mexiko, förutom indianer tvingas han att tampas med mexikanska soldater och skjutglada sydstatsdesertörer. Den grymme Ensamma örnen, som hatar blekansikten och i synnerhet Blueberry, är tillbaka från de tre första albumen, och gör allt för att blod ska flyta. I detta album introduceras även Jimmy McClure, Blueberrys försupne polare och komiske sidekick; en motsvarighet till kapten Haddock, som kom att rida vid Blueberrys sida i resten av albumen.
Vad som är intressant med "Den försvunne ryttaren" är att tecknaren Jean Giraud plötsligt försvann under arbetets gång - han hade utan förvarning rest till Mexiko. Girauds gamle läromästare Jijé fick rycka in och tecknade sidorna 17-38. Jijé hade lite problem med Blueberrys ansikte - men det hade även Giraud själv; det dröjer tills "Mannen med silverstjärnan" innan han får fason på hjältens nylle. I övrigt är den enda märkbara skillnaden att Jijé tecknade lite bättre än vad Giraud gjorde på den tiden. De inledande sexton sidorna är aningen svajiga teckningsmässigt.

Blueberry tecknad av Jijé.

En annan intressant detalj, som påpekas i förordet, är att Giraud blivit en bättre tecknare under vistelsen i Mexiko. Lite märkligt, han var ju bara borta ett par månader, men skillnaden är märkbar.
Historien om Blueberry, apacherna och kampen mot Ensamma örnen fortsätter i nästa album; "I Navajos spår" (i Pilote 1965-66, franskt album 1969). Det är raffel från början till slut, Blueberry hamnar i den ena knipan efter den andra, och sin vana trogen löser han många problem med hjälp av dynamit - det skulle komma att gå åt mycket dynamit i de kommande albumen. Av någon anledning är den dramatiska slutstriden med Ensamma örnen märkligt rumphuggen - som om Charlier inte insett att sidorna han hade till sitt förfogande plötsligt tagit slut.
Det är fascinerande att se hur Jean Giraud utvecklas, nästan sida för sida. I "I Navajos spår" börjar han närma sig den stil vi är vana vid, det är långtifrån så valhänt som de tidigaste albumen, och även färgläggningen blir bättre.

"I Navajos spår".

Så är vi då framme vid "Mannen med silverstjärnan" (i Pilote 1966, franskt album 1969). Det långa äventyret om apacherna är nu slut, och Charlier och Giraud klämmer in ett fristående äventyr. När jag tidigare har läst om detta album, har det alltid omnämnts som en bagatell. Visst, vid sidan av de långa, episka, extremt dramatiska äventyren, är "Mannen med silverstjärnan" en bagatell, men som robust westernäventyr är denna pastisch på Howard Hawks film "Rio Bravo" utmärkt.
Den lilla staden Silver Creek lever i fruktan. Bröderna Bass och deras anhang terroriserar allt och alla, och styr staden med järnhand. En efter en blir stadens sheriffer blir mördade - skjutna i ryggen. När Jimmy McClure råkar rida in i Silver Creek och genast hamnar i trubbel, får han idén att skicka efter Blueberry och låta honom sätta fast silverstjärnan på bröstet, i väntan på att en marshall ska anlända (det står genomgående "federal marshall" i texten, vilket är lite onödigt - en federal sheriff/polis kallades marshall). Blueberry anländer för att rensa upp, och till sin hjälp får han McClure, samt den unge Dusty; en kille som är duktig på att hantera pickadoller; i en film hade han spelats av en populär sångare som framfört en låt eller två. Även en snygg men tuff och skjutglad skolfröken figurerar. Hon kallar Blueberry "antifeminist", ett ord jag har svårt att tänka mig förekom i 1800-talets vilda västern.

"Mannen med silverstjärnan".

I "Mannen med silverstjärnan" tecknar Giraud betydligt bättre än tidigare, linjerna och perspektiven är säkrare, och Blueberry börjar få sitt slutgiltiga utseende - han går att känna igen från ruta till ruta. Charlier berättar bättre; han var bra redan från start, men nu är det det rejält flyt i det hela. Fast liksom "I Navajos spår" avslutas det hela i snabbaste laget. Omslagsmålningen, som även pryder denna samlingsutgåva, innehåller en besynnerlig detalj: på Blueberrys sheriffstjärna står det "Deputy sheriff" - det vill säga vicesheriff. Det är McClure och Dusty som är vicesheriffer, inte Blueberry!
Samlade äventyr 2 inleds med ett långt förord av José-Louis Bocquet. Här berättas allt om albumens tillkomst, och vi får några bilder ur- och omslag till tidningen Pilote, i vilken Blueberry gick som följetong. Ska jag anmärka på något i den här boken, skulle det vara på ett fåtal korrfel - till exempel har texten i två pratbubblor i en ruta bytt plats med varandra, vilket ledde till lätt förvirring. Men detta har jag överseende med, det är en liten anmärkning i marginalen. Det är ju långtifrån en katastrof, som Spirouböckerna från Mooz.
Nu ser jag med spänning fram emot nästa volym. I och med album sju drar Blueberry igång "på riktigt" och utvecklas till en av världens bästa serier.