Serier: Åsa-Nisse 2016 och 91:an Karlsson 2016

ÅSA-NISSE 2016
av Leif Bergendorff, Bengt Linder, Gösta Gummesson
91:AN KARLSSON 2016
av Nils Egerbrandt
Bokförlaget Semic

Förra året recenserade jag Åsa-Nisses och 91:ans julalbum, och undrade om man kan recensera serier man själv jobbar med. Då; förra året, hade jag nyligen börjat skriva manus igen till både Åsa-Nisse och 91:an. Nu, ett år senare, har mina nya avsnitt börjat publiceras.

Dock innehåller förstås dessa julalbum inga serier av mig. I vanlig ordning är albumen fyllda med repriser, varav en del är väldigt gamla. Således är det någorlunda fritt fram för mig att recensera.
På försättsbladet i "Åsa-Nisse 2016" står det att det är Leif Bergendorff som står för manus. En sanning med modifikation. Två av avsnitten, varav ett saknar angiven författare, medan det står att tecknaren Gösta Gummesson själv skrivit det andra, är författade av legendaren Bengt Linder. De är nämligen kodade med ett "Å". Ett Å följt av ett nummer betyder att det är Bengt Linder som skrivit. "B" är Leif Bergendorff, och "PA" och "PI" är jag - de nyproducerade har koden "PI", eftersom jag och redaktören inte kom ihåg vilket nummer som var det sista i PA-sviten.

Åsa-Nisse har de senaste åren kommit in i en andra andning. Det skriver jag inte för att jag tillhör manusförfattarna. Det skriver jag för att de nya tecknarna Jonny Nordlund och Patrik Norrman kan göra stordåd med serien rent estetiskt, och för att redaktionen ger oss som skriver manus ganska fria tyglar. Till exempel har jag levererat några manus jag aldrig skulle fått igenom för 25 år sedan.
Men i detta nya julalbum handlar det alltså om repriser. Oftast väldigt korta avsnitt, oftast inget vidare kul. De är lite i enklaste laget; det rör sig om små sketcher snarare än berättelser. Få av dem handlar om julen eller ens vinter.

Det är lite intressant att jämföra Bengt Linders avsnitt med Leif Bergendorffs. Linder, som kanske är mest känd som författare till böckerna om Dante, skrev serien på 1960-talet, och hans episoder är ofta direkt bisarra. De är hejdlösa. Det finns ingen som helst tillstymmelse till logik, precis vad som helst kan hända. Linders serier kan vara extremt kul - men läser man många på en gång blir de tjatiga, och de är dessutom lite ryckigt berättade.

Gösta Gummessons teckningar var likartade de sista 40-50 åren han gjorde serien. Ibland är tuschlinjerna aningen tjockare, ibland aningen tunnare, men stilen är i princip likadan.

91:an kom in i sin andra andning redan under 1990-talet, kanske till och med 80-talet. Det var då en rad nya serieskapare började producera serien. Nils Egerbrandt, som dog 2005, var den som tog vid efter seriens skapare Rudolf Petersson, men jag tycker allt att de serier som gjordes och görs av andra är betydligt bättre än Egerbrandts verk. Tiden har inte varit alltför snäll mot Egerbrandts version av serien.

Omslaget till årets julalbum är gjort av den eminente Gert Lozell, men innehållet består som vanligt enbart av gamla ensidor av Egerbrandt ur Året Runt. De flesta är daterade 1995 och 1996, men på ett par sidor står det 1965 i kanten, Det är förstås ingen större skillnad på de äldre och de nyare avsnitten. Teckningsstilen är lite krafsig, humorn är snäll.

En sak jag brukade undra är varför man aldrig ansträngt sig lite extra med julalbumen; behandlat dem som "vanliga" seriealbum, och producerat 46 sidor långa äventyr, gärna med jultema. Jo, jag vet - det finns inte budget för sådana utsvävningar; det skärs ner på allting, och det är billigt med repriser. Men ändå! Det vore härligt men långa, rejäla äventyr med Åsa-Nisse och 91:an!

Den som vill veta mer om Åsa-Nisse, 91:an och annan buskis, rekommenderas att besöka Örebro Seriefestival sista helgen i november. Den 27/11 kommer jag och Jan-Ola Sjöberg att diskutera dessa serier på en scen på festivalen.