DVD/Blu-ray/VOD: Roar

ROAR (Studio S Entertainment)

"Kultfilmen #1" står det på omslaget till denna nya Blu-ray-utgåva av ROAR från 1981, en film som hette VÅRT VILDA LIV på bio i Sverige. Tja, kultfilm kan man kanske kalla detta epos, men det handlar knappast om "#1".

ROAR är ihågkommen enbart för alla olyckor som skedde under den flera år långa inspelningen; hela projektet tog elva år på sig från ax till limpa. Sjuttio personer ska ha skadats, och vid en översvämning förstördes inspelningsplatsen och flera vildkatter omkom.
Det här är en mycket märklig film. 

Filmhistoriens mest bisarra vanity project. Tippi Hedren och hennes dåvarande make Noel Marshall producerade, Marshall stod även för regin, och skrev manus tillsammans med Ted Cassidy - just det, Lurch i FAMILJEN ADDAMS! Fast så mycket manus och regi kan det inte ha handlat om, det mesta verkar mer eller mindre improviserat.

Familjen Marshall innehar huvudrollerna; Hedren och hennes dotter Melanie Griffith, Marshall och hans söner John och Jerry. Joel Marshall stod för filmens art design. Filmfotograf var Jan de Bont, som gjorde sin Hollywood-debut.
Noel Marshall spelar Hank, som är något slags vilddjursexpert som bor på en stor ranch i Kenya - fast i verkligheten är det Marshalls egen ranch i Kalifornien. Han är inte ensam där. Kåken är nämligen full av lejon, tigrar och leoparder. De går omkring helt fritt. En dag beger Hank sig ut på en båttur tillsammans med några lejon. Det går inte så bra. Båten sjunker, och Hank och hans polare, som var med på turen, får fortsätta färden på lånade cyklar, och sedan i en bil.

Vad Hank glömt bort är att hans fru och barn är på väg till honom för att hälsa på. När familjen anländer är Hank inte där - istället möts de av dussintals morrande djungelkatter. Den skärrade familjen försöker gömma sig och ta skydd, medan djuren har sönder inredningen.

I stort sett hela filmen består av att dessa enorma, vilda djur springer runt i huset och river ner- och krossar saker. I förtexterna påpekas att det inte gick att regissera katterna, de gjorde som de ville, något som ger filmen en ganska dokumentär känsla. Det vi ser sker på riktigt.

En del hävdar att ROAR är en skräckfilm, men denna äventyrsfilm är snarare en komedi. Djurens upptåg leder oftast till tok och knas. Fast egentligen vet jag inte riktigt vad det här är. Estetiskt ser det ut som en familjefilm från Disney från 60-talet. En naturfilm som spårar ur totalt.

Mest av allt är filmen dumdristig - på flera sätt. Bara tanken att göra filmen och investera alla sina pengar i den, vilket Hedren och Marshall gjorde, var dumdristig. ROAR fick aldrig biopremiär i USA och den drog in väldigt lite pengar i övriga länder.

Mest korkat var att tro att det skulle gå att göra en film med över hundra vilda djur utan problem. Förutom kattdjuren dyker det upp rasande elefanter, som har sönder lite av varje. Tippi Hedren blev klöst i ansiktet och fick plastikopereras, Noel Marshall fick kalllbrand, och Jan de Bont skalperades - han återvände till inspelningen efter att skalpen sytts på igen.
På denna utgåva ligger både bioversionen och en Director's Cut, som är tio minuter längre. Dessa tillagda snuttar, som inte tillför något, är dubbade till tyska, vilket ger filmen en skönt skräpig känsla - plötsligt känns det som en europeisk exploitationfilm. På skivan finns en halvtimmeslång dokumentär om inspelningen.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om ROAR. Det är en fascinerande film, ibland känns det som att titta på något slags vansinnig freakshow. Men det händer liksom ingenting. Ett hus fult av lejon och tigrar, och Noel Mashall på en cykel. Det är allt. Men visst är den roande - och i ett recensionscitat på baksidan står det att "det kommer aldrig någonsin finnas en film som roar igen".

Det hela utmynnar i en uppmaning att stötta viltvård och djurskyddsföreningar En av de som klippte filmen var Ted Nicolau, som senare regisserade bland annat TERRORVISION och fyra SUBSPECIES-filmer.