DVD/Blu-ray/VOD: Night of the Living Deb

NIGHT OF THE LIVING DEB (Njutafilms)

En gång i tiden - på 1980-talet - tyckte jag att zombiefilm var en av de coolaste skräckgenrerna; kanske den coolaste. Idag är genren en av de tristaste. Det sprutar ut zombiefilmer, den ena billigare än den andra. Den nya, digitala tekniken är både en välsignelse och en förbannelse. Vem som helst kan gå till närmaste elektronikbutik och köpa en billig HD-kamera med tillräckligt bra bildkvalitet för biovisning, eller åtminstone DVD-distribution. Obegåvade människor gör usla zombiefilmer med sina polare hemma i grannskapet i försök att tjäna pengar, och lyckas alldeles för ofta få distribution. Handlingen är oftast densamma i film efter film. Det jag tyckte var uttjatat och tradigt på 80-talet känns riktigt fräscht idag.

Fast visst händer det att det dyker upp en och annan bra, nyproducerad zombiefilm. Och ibland kommer det filmer som om inget annat är underhållande.

Som komedin NIGHT OF THE LIVING DEB av Kyle Rankin (INFESTATION).

På DVD-omslaget jämförs Rankins film med SHAUN OF THE DEAD. Jag har inte sett SOTD sedan den kom och har den alltså inte i färskt minne, men jämförelsen är nog rätt passande. Maria Thayer spelar sprakfålen Deb, som är ute på krogen, blir full och raggar och har sig. Hon får napp och vaknar nästa dag upp hemma hos en kille som heter Ryan (Michael Cassidy), som ångrar att han släpat hem Deb. Han vill bara bli av med den knasiga, efterhängsna rödtoppen, eftersom han ska åka till sin far (Ray Wise) för att fira nationaldagen.

När de kommer ut på gatan visar det sig att det har brutit ut en zombieepidemi under natten. Deb och Ryan tvingas samarbeta och tar sig tillsammans till Ryans farsas flotta villa, där de barrikaderar sig, slåss mot zombies, samtidigt som de firar nationaldagen och äter tårta.

NIGHT OF THE LIVING DEB är ingen ny sensation som SHAUN OF THE DEAD, vilken ju blev ohemult populär i många kretsar världen över, men det är en kul och underhållande film. Visst är det lågbudget, men det är inte ännu en sådan där amatörfilm. Det är kompetent gjort och skådisarna är bra. Filmen vinner mycket på den oemotståndligt charmiga Maria Thayer i huvudrollen, hon är väldigt kul. Och självklart är det alltid trevligt att återse gamle, fine Ray Wise.

Filmen innehåller ett John Cougar Mellencamp-skämt.