Ibland ljuger jag och påstår att Lovecraft tillhör mina favoritförfattare, men det stämmer inte. Jag gillar en del han skrivit, men långtifrån allt. Han är ingen betydande influens för mig. Egentligen är det väl Stuart Gordons och Brian Yuznas 80-talsfilmer jag gillar bäst.
Om CALL GIRL OF CTHULHU gjorts på 1980-talet, är det möjligt att det hade blivit en kul och slickad film som till exempel RE-ANIMATOR. Men nu är det här en film från 2014 - och det ser inte ut som något annat än en hemmagjord skräckkomedi av några unga killar.
CALL GIRL OF CTHULHU är ganska svår att sitta igenom i en sittning. Åtminstone för mig. Ja, jösses. Jag är för gammal för sådant här.
En ung konstnär vill bli av med oskulden. Han blir förtjust i en call girl. Hon har ett födelsemärke i form av ett tentakelmonster på ena skinkan. En massa Cthulhudyrkare härjar i trakten. Folk dödas. Folk förvandlas till monster.
Chris LaMartina heter killen som regisserat det här. Hans film har förhållandevis ambitiösa special- och make up-effekter, Det är mycket tentakler och grejor. De flesta av skådespelarna är rätt okej.
... Men det digitala filmfotot är fult. Filmen har en billig look. Filmskaparna körde en framgångsrik Kickstarterkampanj och lyckades skrapa ihop en hel del pengar; betydligt mer än vad som brukar spenderas på sådana här filmer. Det byggdes kulisser och grejor. Men det hjälper inte - det här ser bara ut som en billig, illa genomtänkt pryl om spelats in hemma hos regissören och hans kompisar.
Det görs alldeles för många filmer av den här typen idag. B-filmer som mer ser ut som hobbyprojekt än riktiga filmer. Så här vissna var aldrig de motsvarande filmerna på 80-talet.
Men som jag brukar säga: det är möjligt att jag skulle tycka det här var fränt om jag vore femton. Vilket jag inte är.
-->
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar