Pedro Almodóvars förra film var verkligen ingen höjdare. Den flamsiga komedin KÄRA PASSAGERARE. Det är svårt att tänka sig att det är samma regissör som två år tidigare gjorde den mästerliga THE SKIN I LIVE IN, vilken jag håller som Almodóvars bästa film. Inte så konstigt att jag tycker det, det är ju ett skräckdrama och inte ännu en film om hysteriska fruntimmer.
Almodóvars nya film; JULIETA, får mig att tänka på filmen han gjorde alldeles innan THE SKIN I LIVE IN; BRUSTNA OMFAMNINGAR. Det handlar om ett drama som berättas med tunga film noir-stämningar; det är ibland lite Hitchcock över det hela. Men detta är ingen thriller - detta är ännu ett av Almodóvars kvinnoporträtt. Effekten - ett drama berättat som en thriller - blir ibland lite märklig; jag satt hela tiden och väntade på spänningsmoment som aldrig kom.
I filmen får vi följa Julieta från 1985 och fram till idag, antar jag att det ska vara. Julietas make omkommer och hon går in i en djup depression. Hon har dock en dotter som gör henne lycklig - men när tösen fyller arton lämnar hon Julieta. Julieta har ingen aning om varför.
Något jag först upplevde som aningen förvirrande, är det faktum att den yngre Julieta spelas av Adriana Ugarte, medan Emma Suárez gör den äldre. Emma Suárez ser inte alls ut som Adriana Ugarte, och när Suárez först dök upp förstod jag faktiskt inte att det skulle föreställa Julieta som blivit lite äldre. Jag tror nog att det hade fungerat lika bra, eller bättre, med Ugarte hela vägen - men den gode Almodóvar var väl ute efter något. Dessutom brukar medelålders filmkritiker uppskatta filmer om medelålders kvinnor med vardagligt utseende. Det var kanske ett taktiskt val.
I början av filmen dyker det upp en datoranimerad hjort i en symboltyngd scen. Denna är så illa gjord att jag inte fattade att det skulle vara en riktig hjort!
JULIETA är Pedro Almodóvars tjugonde film.
(Biopremiär 21/10)
-->
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar