När THE BLAIR WITCH PROJECT visades på marknaden i Cannes 1999, var den så extremt hajpad att jag, efter att ha köat ett bra tag, inte kom in på den första visningen. Andra gången den visades gick jag och mina vänner till biografen en timme tidigare - och lyckades komma in. När vi väl fick se filmen satt vi mest och såg ut som fågelholkar. "Var det här allt?!". Vi döpte genast om filmen till THE BLÄ WITCH PROJECT. Som en kompis senare sa: "Filmen som bevisade att folk är rädda för träd!"
Jag minns inte om jag recenserade THE BLAIR WITCH PROJECT. Det är möjligt att jag gjorde det i NST, eller kanske i Total Film. Jag vill minnas något om att jag skrev att det var många närbilder på löv.
THE BLAIR WITCH PROJECT var inte den första "found footage-filmen"; det var antagligen CANNIBAL HOLOCAUST (1979), som TBWP:s regissörer ljög och sa att de inte sett (vilket de hade). Däremot var det TBWP som startade hela found footage-trenden, den kanske värsta skräckfilmsgenren. Filmerna i denna genre tävlar om att vara sämst. TBWP var också en av de första filmerna som verkligen utnyttjade internet i sin marknadsföring - de lyckades ju verkligen få en del att tro på att filmen verkligen bestod av upphittade filmstumpar.
Uppföljaren BOOK OF SHADOWS: BLAIR WITCH 2 från 2000 har jag inte sett, den totalfloppade visst. Denna nya, tredje film struntar helt i händelserna i tvåan.
2016 års BLAIR WITCH är regisserad av Adam Wingard, som gjorde A HORRIBLE WAY TO DIE och YOU'RE NEXT, ett faktum som ökade intresset för filmen, vilken spelades in i smyg - ja, faktiskt! - i Kanada. Ingen visste om att den gjordes. Därefter började filmen att marknadsföras som THE WOODS. Det påstods att det var en av de otäckaste filmer som någonsin gjorts. Först på San Diego Comic Con för två månader sedan avslöjades det att THE WOODS egentligen är BLAIR WITCH.
Okej. Är BLAIR WITCH en av de otäckaste filmer som någonsin gjorts?
Nej.
Långt ifrån.
Om du redan sett THE BLAIR WITCH PROJECT finns det ingen som helst orsak att se denna uppföljare. BLAIR WITCH är nämligen samma film en gång till. Enda skillnaden är att de nu är fler irriterande typer som går vilse i skogen, de har en drönare med en kamera på, och Adam Wingard har stoppat in lite fler och bättre effekter.
James Allen McCune spelar James, vars syster försvann tjugo år tidigare i skogen där Blair-häxan påstås husera. James tycker sig se den försvunna systern i ett otäckt klipp på YouTube. Tillsammans med flickvän och två kompisar åker de till skogen. På vägen träffar de två lokala experter på både skogen och myten om häxan, och dessa följer också med. Av någon anledning filmar de varandra precis hela tiden. Varför då? Jag vet inte. En kille filmar strålen när han pinkar på ett träd.
Väl inne i skogen går allt åt helvete. De vaknar upp och hittar de där träfigurerna från första filmen. Och stenhögarna. Rollfigurerna försvinner en efter en och dödas. Och så hittar de huset från första filmen; där man ska stå i ett hörn.
Visst hoppade jag till under filmens gång. Flera gånger. BLAIR WITCH består nämligen av en lång, lång rad jump scares. Det ligger en massa statiskt brus och digitala plopp på ljudspåret när kameror slås på och av. Dessaa ploppanden är så höga att jag hoppade till. Filmens handling och skeenden skrämde mig dock inte alls.
De logiska luckorna ska vi inte gå in på - men det är inte utan att jag undrar hur allt filmmaterial "hittats" för att kunna sammanfogas till denna långfilm. De medverkande stryker med i olika delar av skogen, och går man in i huset verkar man aldrig överleva. Således borde det inte gå att hitta filmsnuttarna. Allra minst de tagna i huset.
Enda orsaken till att jag inte ger denna tjatiga, oinspirerade, fåniga film en etta, är att jag tycker att den är lite bättre än THE BLAIR WITCH PROJECT. Men bara lite.
(Biopremiär 23/9)
-->
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar