Hammer Films må ha slagit igenom redan i slutet av 1950-talet, men jag anser att den engelska skräckfilmens guldålder var under 60-talets slut, och 70-talets början. Mina favoritfilmer från Hammer kom då, men även mycket annat. Hammer hade några inhemska konkurrenter, varav Amicus var den mest kända.
Amicus specialiserade sig på så kallade antologifilmer; korta historier med en mer eller mindre krystad ramhandling. Vid sidan av TALES FROM THE CRYPT, är nog ASYLUM; det vill säga HOSPITALET (eller HOUSE OF CRAZIES i USA), Amicus' mest kända film.
Amerikanen Robert Bloch (PSYCHO) stod för manus. Ramhandlingen är väldigt krystad: en läkare; dr Martin, (Robert Powell) anländer till ett gammalt mentalsjukhus på landet. Han tas emot av den bittre dr Rutherford (Patrick Magee), som kräver att Martin, för att få en tjänst på stället, ska intervjua fyra patienter för att lista ut vem av dem som är en doktor som blivit galen. Patienternas berättelser om varför de hamnade där spelas upp.
I "Frozen Fear" spelar Richard Todd en man vars fru inte vill skiljas. Då hugger han henne i bitar med en yxa, slår in kroppsdelarna i brunt papper, och stoppar dem i frysboxen. Det skulle han inte ha gjort. Den döda - och styckade - hustrun hämnas. I "The Weird Tailor" är Barry Morse en fattig skräddare, som uppsöks av en mystisk man, spelad av Peter Cushing. Mannen har med sig ett tyg han vill att skräddaren ska använda till en kostym - men han får enbart jobba nattetid.
En 26-årig Charlotte Rampling gör Barbara, en tjej med psykiska besvär, som i "Lucy Comes to Stay" kommer hem till sin bror och deras stora gods. Britt Ekland dyker plötsligt upp som Lucy, Barbaras bästa vän. Lucy är märklig - och inte helt snäll.
Den sista storyn; "Mannikins of Horror", utspelar sig på mentalsjukhuset, där dr Martin och de andra blir inblandade. Herbert Lom spelar patienten Byron, som tillverkar små robotdockor, vilka verkar leva, och som styrs mentalt av Byron. Hans senaste docka, utformad som honom själv, beväpnar sig med en skalpell och traskar iväg i korridorerna.
De här berättelserna är lite i tunnaste laget. Poängerna är inte alltför starka. Dessutom ser Byrons dockor mest ut som sådana där batteridrivna robotdockor som var populära på 70-talet. Men det spelar ingen roll!
HOSPITALET är som balsam för själen. Efter att ha sett en rad nya, vissna skräckfilmer, är det härligt att titta på en Amicusfilm. Det är inte tråkigt en sekund. Skådespelaruppsättningen är fullkomligt fantastisk, jag blir på gott humör när jag ser de här skådisarna - okej, kanske med undantag för Britt Ekland, som jag aldrig gillat. Veteranen Roy Ward Baker var en robust regissör; han gjorde mängder med avsnitt av TV-serier som HELGONET, THE AVENGERS och SNOBBAR SOM JOBBAR, samt filmer som THE VAMPIRE LOVERS, SCARS OF DRACULA och DR. JEKYLL AND SISTER HYDE för Hammer, och VAULT OF HORROR och AND NOW THE SCREAMING STARTS (som jag hyrde som DEN AVHUGGNA HANDEN på Hvilans Video) för Amicus.
I förtexterna står det att Douglas Gamley komponerat filmmusiken, men om den bitvis känns bekant, beror det på att man under för- och eftertexterna använt "En natt på Blåkulla" av Modest Musorgskij, och under en scen samme kompositörs "Tavlor på en utställning".
Det vore väldigt, väldigt kul om Rapid Stream Media släpper fler filmer från Amicus. Och varför inte filmer från Tigon; det tredje brittiska skräckbolaget, som bland annat låg bakom THE WITCHFINDER GENERAL och BLOOD ON SATAN'S CLAW.
-->
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar