Att hävda att en skräckfilm är bättre än genomsnittet säger numera inte så mycket. De flesta moderna skräckfilmer är rätt dåliga, ofta usla. En genomsnittslig skräckfilm är inget vidare - således betyder "bättre än genomsnittet" i det här fallet "okej" snarare än "bra", eller till och med "riktigt bra".
Långfilmsdebuterande Corin Hardys irländska skräckfilm THE HALLOW har vunnit en rad priser och har fått en hel del goda recensioner. Således trodde jag att jag skulle få se en film som var något utöver det vanliga. Vad jag fick var en halvhyfsad film som är, just det, bättre än genomsnittet, men inget som direkt imponerar.
Joseph Mawle från GAME OF THRONES och Bojana Novakovic spelar Adam och Clare Hitchens, ett Londonpar som tillsammans med deras nyfödde son flyttat till ett stort, mörkt hus, mitt inne i en stor, mörk, irländsk skog. Adam är, enligt baksidestexten, naturvårdare. Parets närvaro i skogen uppskattas inte av den vidskepliga lokalbefolkningen. De tror på onda väsen och dessa kommer att lockas fram av Adam och Clare. Eller något sådant. Storstadsfolket måste väck, och grannarna är hotfulla.
Snart börjar märkliga saker ske i det stora huset, det verkar som om någon försöker ta sig in. Det är säkert de uppretade grannarna, tänker förstås Adam och Clare - men de har självklart fel. För visst finns det onda varelser i skogen. Och de vill åt Adam och Clare - och deras bebis.
Historien är inspirerad av irländsk folktro, men filmen påminner mest om en mindre extrem version av EVIL DEAD och liknande filmer. Här finns även inslag av THE THING.
THE HALLOW faller på att Adam och Clare är väldigt tråkiga och inte sådär jättesympatiska. De presenteras inte närmare och det är svårt att känna för dem. Myten om varelserna i skogen redogörs det inte heller så mycket för. Det hela är lite för platt, tunt och märkligt ospännande; det är inte speciellt otäckt. Det görs inte mycket av tråden med den hotfulla lokalbefolkningen; de syns knappt till alls.
Däremot är skådespeleriet betydligt bättre än det brukar vara i sådana här filmer; det är riktigt bra. Liksom filmfotot. Det som överraskar mest är make up- och specialeffekterna; de illasinnade varelserna ser bra ut och en del scener är riktigt coola. Corin Hardy och hans team vet hur man snickrar ihop sådant här - och filmen är tillägnat minnet av Ray Harryhausen, Dick Smith och Stan Winston; tre effektlegender. I eftertexterna listas även några "Fake Shemps" - en term Sam Raimi hittat på och som listas i hans filmer.
Det är möjligt att THE HALLOW är mer effektiv om man ser den på stor duk i en mörk biosalong. På DVD hemma i soffan blev det mest ännu en "var det här allt?"-upplevelse. Betyget nedan är aningen tveksamt.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar