Bio: The Purge: Election Year

Foton copyright (c) UIP Sweden
Amerikansk branschpress har den senaste tiden rapporterat om att väntade blockbusters som THE LEGEND OF TARZAN och Steven Spielbergs SVJ inte haft en chans mot James DeMonacos betydligt mindre action-skräckfilm THE PURGE: ELECTION YEAR. Disneys HITTA DORIS är förstås inte hotad på topplistan, men den nya THE PURGE går extremt bra.
Jag läste mina recensioner av THE PURGE (2013) och THE PURGE: ANARCHY (2014), båda med manus och regi av DeMonaco. Den andra filmen tyckte jag var betydligt sämre än den första, även om den var underhållande. I båda texterna påpekar jag att jag inte köper premissen för filmerna: i ett framtida USA (den första filmen utspelar sig 2020) har den nya, fascistiska ledningen NFFA; the New Founding Fathers of America, infört "högtiden" The Purge - Reningen. En natt om året är all form av kriminalitet, inklusive mord, tillåtet under tolv timmar. Detta för att befolkningen ska få utlopp för sin aggressivitet. I den första filmen nämns det att arbetslösheten sjunkit till 1%, medan brottsligheten är nere på 0%! NFFA har förstås även andra baktankar än att sänka arbetslöshet och brottsstatistik.
Jag skrev att det känns alltför otroligt att USA - eller något annat land - skulle införa något så vansinnigt som The Purge, även om tanken är intressant. Men! Det har hänt saker sedan 2013. Donald Trump har stormat fram som ett aggressivt orosmoln, och nu de senaste veckorna har vardagsrasismen i Storbritannien eskalerat efter att de röstade för att lämna EU. Två av västvärldens mäktigaste länder visar upp sina absolut värsta sidor. Onda makter växer sig starka i Frankrike och visar sina fula trynen även här i Sverige. Även om The Purge fortfarande känns allt för osannolikt, är liknande idéer inte längre helt otroliga.

THE PURGE: ELECTION YEAR tar steget från att vara skräck och action till att vara en direkt politisk skräck- och actionfilm. I filmens inledning får vi se hur en maskerad galning, till tonerna av George Clinton, under Purgenatten torterar och mördar en familj, sånär som på dottern. Arton år senare har dottern; Charlie Roan (Elizabeth Mitchell), blivit en senator som kämpar för att bli president och då kunna krossa NFFA och avskaffa The Purge. NFFA, som tjänar grova pengar på "högtiden"; vapenförsäljningen är skyhög och NFFA står NRA nära, vill förstås bli av med "that cunt" senator Roan.
När det så blir The Purge skickas ett hårdfört gäng, försett med nazisymboler och sydstatsflaggor, ut för att kidnappa Roan. NFFA tillhör förstås den reaktionära, kristna högern, partiet tillbes som gudar, och en präst har för avsikt att offra senatorn inför en publik bestående av överklassen.
Frank Grillo återkommer från förra filmen som den handlingskraftige Leo Barnes, som nu jobbar som senator Roans livvakt. När det visar sig att övriga vakter är förrädare, blir det Barnes som får föra Roan i säkerhet.

I handlingen figurerar även en trevlig svart man; Dixon (Mykelti Williamson), som driver en liten kvartersbutik. Till skillnad från stadens rika, har han och hans personal och vänner - svarta och mexikaner - inte råd och möjlighet att stänga in sig i bepansrade hus under The Purge. Betty Gabriel spelar en tuff kvinna som åker omkring i en bepansrad ambulans för att hjälpa skadade. Javisst, självklart hamnar Barnes och Roan hos Dixon och hans vänner.
I de flesta fall brukar uppföljare vara sämre än originalfilmen. Men inte den här gången. Jag tycker att THE PURGE: ELECTION YEAR är den klart bästa filmen i serien. Det här är en stenhård film, den är intensiv, och den är groteskt våldsam - ultravåld är bara förnamnet. Men det som lyfter filmen är det politiska; alla referenser till vad som sker ute i världen just nu, då i synnerhet i USA. Skräckfilm fungerar ofta bra som allegorier, och filmer som till exempel George A Romeros DAWN OF THE DEAD innehåller samhällssatir, men det är sällan det blir så in your face som i James DeMonacos nya film. Något liknande har nog inte gjorts sedan John Carpenters THEY LIVE från 1988.
Den framtida kristna högerns främsta syfte med The Purge är att rensa ut oönskade element - som fattiga och invandrare. För att göra America great again.
(En märklig detalj vad gäller den svenska textningen: amerikanska svordomar översätts med svenska svordomar, "motherfucker" översätts som "mostherfucker" (?!), men när Dixon kallar sitt gäng "My negroes" står det "mina polare" i den svenska texten. Vissa ord är visst mer laddade än ett hagelskott i ansiktet.)

 







(Biopremiär 6/7)


-->